Kortvasan 2017

Vilken dag!

Flaggorna vajade, solen sken, människorna strålade, sportdrycker ångade och bajamajor likaså – allt i fädrens/mödrens spår för framtids segrar.

Kort sagt: Kvartetten ämnade begå kortvasa för 4:e året i rad. I år med ännu fler sångare än vanligt.

 

 

Erik Åbergs foto.

Henrik och Erik gläds åt att Erik äntligen vet huruvida han sjunger b1 eller t2.

 

Sällan har begreppet folkfest stämt bättre in.

Nytt för Kvartetten var att en viss igenkänningsfaktor följde oss i spåren lika säkert som uteblivandet av framtids segrar inte gjorde det.

Människor var uppenbarligen glada att se oss igen och ur folkhavet uppsnappades mummel på allehanda dialekter: ”Kolla – där är dom där med frackarna!” eller ”värsta manskören åker tydligen”.

Värsta, ja.

 

Mycket service ingår – men inte justering av fluga.

 

Annars var det vanligaste antagandet att vi antingen ingick i en svensexa eller kom från någon teknisk högskola. Teknisk högskola, för dig va.

Frack är ett mycket luftigt och trevligt idrottsplagg, för kännedom.

 

Erik Åbergs foto.

David blir paff efter att någon högt nämnt Bjursås

 

Loppet var i alla händelser propagandaskidåkning in its pride.

Ren defilering från start till mål. Fantastiska skidspår och en fullständigt briljant organisation.

 

Erik Åbergs foto.

”Den Store Ledaren” (internt skämtsamt epitet) ger en av många intervjuer under loppet. Här till Dalarnas Tidningar

 

Kvartetten strävar som bekant efter glädje, harmoni och omsorg. Många uttryckte sig också uppskattande om vår sportklädsel och gladdes över att få sig sång tillsjungen mitt i spåret.

Någon klagade kanske över att vi sjöng och sedan åkte förbi personen för att efter ett par kilometer längre fram sjunga för personen igen. Det blir tydligen lite knäckande i längden.

Det är svårt att sjunga serenad och gå ner på knä på skidor. Men det gjorde vi till ackompanjemang av knäppande leder och senor.

 

Erik Åbergs foto.

Ett av många sångstopp när Kvartetten, så att säga, bildar häck.

 

Vi vet att det tar slut men inte när, heter det ju.

I år kom slutet farande som en käftsmäll, dessutompå ny rekordtid om 4,59.

Timmar, alltså.

Strävan är ju att vara ute så länge som möjligt enligt principen om folkets kärlek men det kan bli svårt att slå detta rekord.

Det kan bli svårt.

 

Hur var det nu: ICA eller IVA?

 

En av de nya alster som inför loppet såg dagens ljus går på melodi Ryska Nationalsången (a.k.a Hockeysången) och förtjänar, tycker vi, att nå en större krets:

VI SKA TILL MORA (ryska nationalsången)

Vers: Vi startar i Oxberg vår årliga färd

På skidor i snömodd mot Mora det bär

I frack och i skjortbröst, en ovanlig kör

med sånger i spåret och ett gott humör.

 

Ref: I fädrens spår sjunger vi vår sång igen

för framtids segrar hela dagen lång, min vän.

Vi ska till Mora och fort ska det gå!

Snön, vit som alabaster, men

Inte där vi haft små raster, vän.

Ät inte snö som har blivit gul!

 

Vers: Det strålar en stjärna förunderligt blid.

Vi vallar för fäste men har inget glid.

Vi fikar i Hökberg och sjunger en sång.

Åter bulle Eldris, vi är nu på gång

 

Ref: I fädrens spår…

 

Erik Åbergs foto.

Enade vi stå – tillsammans vi falla. Eller: de kunde inte valla

 

I sommar ses vi kanske i Vansbrosimmet i samband med att kvartetten inviger sin nya uppfinning ”Frackinis”.

Hur det än är med den saken vaknade Kvartetten morgonen efter loppet upp till braskande rubriker.

 

Erik Åbergs foto.

DT tar upp väsentliga saker – teckna prenumeration!

 

Det är förvisso svårt att sjunga andfådd och i kyla och det är stort omöjligt att göra det lilla som ändå framförs någorlunda rättvisa genom skakiga ljudupptagningar.

Men vi bjuder ändå på smakprov – det är knappast enbart för den sångliga perfektionismen vi håller på.

Väl bekomme! Och tack Vasaloppet!

Lite sång i spåret

Lite mer sång i spåret

Aktion i spåret

Lite sång för en busschaufför 

För den som kommer åt dt.se plus finns ett trevligt reportage samt bilder här

Annonser

Rebeccorna 2

Efter en viss tids frånvaro gladdes Kvartetten att ännu en gång få möjlighet att uppträda för Odd Fellows damer, Rebeccorna.

Men innan dess gjordes en snabb visit hos födelsedagsbarnet Petra.

Rebeccorna såg ut att må rätt gott över sitt kaffe och de drycker som kaffe kräfva varför det inte var utan viss nervositet kvartetten gjorde sin entré.

Det sjöngs klassisk nationalromantisk 1800-talslyrik, Vasaloppsrepertoaren luftades, det hävdades att serenadens tillkomst skedde redan i paleontologisk tid samt att ett stycke av Bellman måste tidsbestämmas ungefär till Bellmans tid.

Det blev in alles en härlig kväll för vilken vi alla tacka varandra och en förlåtande publik.

Kanske någon av gästerna har någon bild sparad?

Och vill du boka en stunds romantisk underhållning? Ring Poolia.

(Eller oss!)

bä bä vita lamm

Det stundade till Lagtima årsmöte i Villa Rehnstam å Hökviken. Nån jäkla ordning måste det ju vara i en Kvartett.

Gamla sångare återkom, nya sångare (liksom förövrigt fru Rehnstam – vilket möjligen i lika delar kan förstås, ursäktas om än mycket beklagas) uteblev men allt mynnade småningom ut i den stort genuina känsla av espri som väl bara ett egenhändigt slaktat får kan uppbringa.

 

16667810_10154278333236629_1106555232_o

 

Oxbringa, fårbringa, uppringa (en av våra sångare befann sig en smula indisponibel och behövde ringas upp för att få sig sång tillsjungen) eller kanske bara bröst och bringa som en cornflakesflinga, som ordspråket lyder. (Observera att vi inte diskuterar vare sig bara eller påklädda bröst från vare sig anka, homo sapiens eller dito erectus. Vi diskuterar ordspråk.)

Nåväl – vi sjöng, möttes och röstade oss igenom…

…egenhändigt slaktad (fåret – inte korven) kalte platte på fårkorv…

 

16736117_10154278333246629_343900124_n

 

…en redan vid sitt uppfiskande legendarisk fiskgryta…

 

16700072_10154278333256629_1291799316_n

 

…samt den viskande smekning till avslutande tårta på saffran vilket allt sammantaget klart vittnar om det stora och framgångsrika sångarår Kvartetten nu lite gråtmilt lagt bakom sig.

 

16729949_10154278333291629_1383709011_n

 

I fädrens spår för framtids segrar!

Sedan valdes ungefär samma människor till ungefär samma ämbeten som de innehaft ungefär de senaste 7 åren varför Kvartetten nu går in i sitt åttonde verksamhetsår enligt urgammal sed och med bibehållen värdighet.

Eftersom den gamla Ostindiska kompaniet-principen säger att om någon mötesdeltagare räcker upp en arm så får inget från diskussionen föras till protokollet så länge armen ännu är i luften finns inte mycket mer att säga än vad som redan här är förelagt – förutom att den som utses till mötessekreterare på en sammankomst signerad MDP och därefter faktiskt presenterar ett läsbart protokoll så får denne någon sedermera en uppskattning av Kvartetten.

Nu ser vi fram emot Vasalopp, uppträdanden och våren.

Vill någon boka oss?

Bad Boys

Bad boys, bad boys, whats you gonna do when they come for you? 

Ja, det är ju frågan. Tacka ja, exempelvis? Det gjorde vi, självfallet. Behövs ytterligare klargöranden? Okej.

Den illustra morgonbadarklubben Bad Boys begick, som namnet antyder, under mellandagarna Stor och solenn Mellandagsbal i ståtliga Villa Bergalid och det föll sig inte på något sätt annorlunda än att de ville ha lite underhållning till middagen.

Och det var där vi kom in i bilden. Inburna på silverbricka. De har utan tvivel god smak, Bad Boys. Det finns inget bättre än att spegla sin slutmuskel i silver, om en aning burleskt anslag tillåts så nära slutet…på (l)året.

(Ursäkta – det finns folk  med så kallad Göteborgshumor i kvartettens led. Vi jobbar på att åtgärda problemet).

Sagt och gjort – MDP väcktes ur sin väl tilltagna tillika djupa mellandagsslummer, tryckte ner våra skinkor i cykelbyxor och väderspända västar för att samlas till Domaredans i en viss sjungande domares källarlokaler.

 

 

Väl på Bergalid framfördes såväl hyllning till vin som must och därtill allt annat som ryms mellan himmel och jord. Uppskattad serenad och glad publik gjorde aftonen riktigt angenäm.

Kvartetten har upprepade gånger fått frågan vilka vi är, egentligen. Det enkla svaret på den raka frågan är att vi utgör en solig blandning av människor som antingen är aktiva i detta nu eller har ett förflutet i exempelvis Stockholms studentsångare, OD, Poliskören, Allmänna sången, Falu Kvartettsångare, Kristine Kyrkokör, Falu Kammarkör, Benesser och…P-Floyd.

Vi avslutar året med en liten fototävling. Vilket föredrar du?

 

Alternativ 1

Alternativ 1

 

Alternativ 2

Alternativ 2

 

Det lite mer suggestiva alternativ 3

Det lite mer suggestiva alternativ 3

 

Omröstningen sker på facebook. Välkommen med din röst (som vi brukar säga i körsammanhang).

 

Med det ber kvartetten önska gott nytt år – ses vi i Vasaloppet? Kanske hos ICA-Mats? Vid en eld på Valborg? Möjligheterna är oändliga!

…same procedure as every year

För den som tänkte sig en snabb insats inför fredagsmysets oerhörda maximerande väntade måhända en överraskning inne i ICA Supermarkets dignande lokaler.

Vi hälsas numera som – om inte som en kär och omistlig del så åtminstone som – en naturlig del av personalstyrkan. Personalrummet är praktiskt taget att betrakta som vårt andra hem.

Vi sjöng, tågade och flashmobbade. Same procedure as every year.

Bäst respons, var vi nog rörande överens om, erhölls när vi bildade kolonn vid tidningsstället.

 

mdp-vid-tidningsstallet

 

Och nog får vi den bekräftelse vi söker i vår sång – som en insats för samhällets alla fredags-stressade människor – när vi bevittnar den omställning hos ett litet gossebarn i det han plötsligt rycker till mitt i den bortom räddning uttråkande handlingstristessen:

Va….? Ska ni sjunga om Julmust? På riktigt? Pappa….pappa….PAPPA!! Dom ska sjunga om julmust!! Jag vill INTE gå hem längre…vi struntar i julkalendern…

ICA-Mats själv hade dragit till staterna men ändå städslat oss  – traditioner får icke brytas, resonerade han varvid omedelbart allvarligt medhåll erhölls från Kvartetten.

Han hade dessutom haft den goda smaken – så som det mesta i hans butik – att ta bort slushpuppe-maskinen innan avresa. Han är allt en bra fin människa.

Efter avslutad sång tågade kvartetten hem till vårt tredje hem och begick SOS och Råbiff – något man äter alldeles för sällan, löd kvällens samlade erfarenhet.

 

NEJ! Fota inte maten! Fota inte…

 

Love, peace and understandning

Love, peace and understandning

Karolinska förbundet 2.0

2012 uppträdde vi för Karolinska förbundet och nu ville sagda förbund ge Kvartetten förnyat förtroende. Ett förtroende vi nog förvaltade rätt bra, om vi får säga det själva. Och det får vi, är vi överens om.

En tämligen manstark tropp, för att svänga sig med lite militär terminologi, bestående av hela 14 sångare slöt upp på den knarrande parketten i officersmässen på Dalregementet.

Noga räknat var troppen endast två färre än Förbundet, alltså publiken, vilket la en grund för en god och hjärtlig, om än inte familjär, (om man med familjär nu inte avser en social grupp där hälften ler och lyssnar på den andra ((äkta?)) hälften som högröd i ansiktet framför saker från ett annat sekel), stämning.

 

massmdp

Kvartetten dväljes i förmaken i väntan på ledig scen

 

Framfördes tidstypiska och för tillfället väl valda sånger med kraft, precision och bravur. Ställdes frågan om huruvida Dürling var 1800-talets svar på Kurt, ”Kurtan” Olsson på grund av den gemensamma nämnaren Damorkester.

Från Karolinska förbundets sida menades att det aldrig kunde vara fel med kulturhistoriska referenser när dessa framförs med sådan värme och humor som av Kvertetten.

Allt beror på hur det används och menas, tänker Kvartetten och blickar fram emot 9/12 när det ska sjungas i ICA Slätta (16.30 – välkommen!) och därefter begås biffen den rå.

 

Riset

Det stundade till det urtima årsmöte som tidigare meddelats och kallats till.

Hos Agne, Riset, Sundborn slog sig Kvartetten sig ner för att inte på länge resa sig. Man hade därför stärkt säkerhetsläget i form av konstaplar, domare, allmänna rättshaverister samt snaps. Detta för att ingen förskingring av vare sig det ena eller andra tillåts i våra gemak.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att MDP skulle smaka riset. Vilket skedde.

 

Foto:

Fredagsmys i Agnes kök

 

Skrevs även hymn till Risets ära:

RISET – mel: Ris Jerk

Så går vi till Riset och tager oss en sup

det gör så gott i magen att få ett litet rus

ja, jag lovar liv och död att på mig går ingen nöd

så länge det finns brännvin och kullor* i överflöd

*Kullor kan vid behov bytas ut mot kulor om man antingen gillar killar och/eller vill förskingra stålar i exempelvis Carl Larsson-gården.

 

 

Foto:

Efterrätt

 

Mat och dryck intogs bland annat av en ny personlighet i sällskapet: Per Eriksson som kom, sågs och välkomnades.

Och pennan – själva raison d’etre för detta urtima årsmöte (se alltså föregående bloggpost) – fick sin uppmärksamhet, handhades och användes.

 

IMG_0930.JPG

Pennans högtidliga överlämnande

 

Jodå – det sjöngs också lite:

 

 

 

Särskilt den gamla traditionen att ringa upp människor lite random och tillsjunga denna sömndruckna och olyckliga en serenad (eller två) ansåg kvartetten lämplig att damma av. Bättre drucken än sömndrucken som det står på de T-shirts vi antagligen inte kommer att beställa från penn-företaget i norra Dalarna.

Planer lades, tältbastu badades, framtids segrar planerades samt fastställdes att Kvartetten uppträder hos ICA-Mats fredagen den 9/12 kl 16.30 – varmt välkommen!

På nattkröken författades nya storheter, denna gång av Kvartettens egen Niklas:

Imse Vimse mel Imse Vimse

Agne har en bastu, en bastu vid en sjö

Och uti Agnes bastu, där blir man varm och slö

I den kan man sjunga och dricka pilsneren

Men inte se på grannar i villaträdgården

Att svettas i hans bastu är ändå rätt okej

Trots sjöutsikt på landet och villor ser man ej

Så tänd nu kaminen och kasta in ett kol

Nu väntar vi på stunden att säga bastuskål!

 

Urtima årsmöte

Vafalls! Tänker du. MDP:s ordinarie årsmöte går ju alltid av sin stapel i typ januari. För att ha det överstökat, liksom. Och du har helt rätt. Men nu har något hänt.

 

penna

 

Med anledning av (se bild) att en firma efterfrågat kontakt med vår marknadschef utlyses och kallas härmed Kvartetten till extra insatt årsmöte den 28/10.

Kvartetten har nämligen ingen marknadschef.

Tingen har nu fallit sig så att vi fått en penna med vår logga oss tillsända med önskan att vi ska köpa fler sådana. Detta är ingen liten sak och förtjänar vårt största allvar och omedelbara uppmärksamhet.

Ordförande har denna morgon meddelat företaget i fråga:

Bäste (företagets namn och referens)!

Mottag Vår djupt kända erkänsla och tacksamhet att Ni, när Ni stod i färd att med all den hantverkarskicklighet dito känslighet Ni antagligen är kända för, tillverka en penna medelst tryck, tänkte på Oss. Vi är Alla djupt rörda.   

Tack. 

Vi vill med detta elektroniska brev meddela att Vi tar Er gåva på största allvar och ämnar följa alla kända och upptänkliga seder, bruk och/eller regelverk i handhavandet av denna furstliga gåva. 

Följaktligen meddelas härmed att att MDP, innan Vi kan svara på huruvida Vi önskar fler högkvalitativa, storstilade, för att inte säga fantastiska, pennor med logga, först har att utse den marknadschef Ni genom Ert så vänliga brev adresserar – en procedur som enligt våra stadgar och urgamla seder görs på urtima årsmöte.

På detta årsmöte har Vi alltså å ena sedan utse högst eventuell Chef för Inre såväl som Yttre marknad(er) samt dennes ersättare, a.k.a VICE dito, vidare att besluta reglemente för dessa nyss utsedda ämbetsmän där noga och i detalj regleras och framgår hur Vi hanterar gåva av (exempelvis) penna med logga varefter inte kan uteslutas att denna gåva först måste återsändas Er för att sedan ännu en gång tillsändas oss (om detta ligger i linje med era styrdokument, vilja, lust, regler och seder) med adressat A) vår (förhoppningsvis utsedde) RegalieChef B) annan inom organisationen så som (för att nämna ett exempel) Vår arkivarie. 

Med vänlig hälsning Fredrik Adolphson Monsieur le Direkteur, Kundtjänst etcetra (men, för Ert vidkommande, tyvärr, inte Marknadschef) för MDP. 

Till Kvartetten har ett lite enklare budskap gått ut:

Sångarbröder!

Föredragningslista MDP extra årsmöte 28/10 kl 18.

1. Sång till dryck som kräftor kräva

2. Sång till dryck som råbiff kräva

3. Formalia

4. Ytterligare en (och annan) sång

etc

15. Högst eventuellt utseende av Marknadschef och dennes ersättare

16. Handhavande av gåva 

etc

Be there or be square

/Chefen

Vill du boka MDP för lite sång? Nu har du en gyllene chans! Säg bara till så skriver vi in ärendet i föredragningslistan på urtima årsmöte.

 

Svartvita veckan

Den bevandrade noterar måhända en historisk referens i rubriken. Med svarta veckan brukar man i allmänhet avse den augustivecka 1914 som präglades av diverse krigsförklaringar som igångsatte första världskriget.

För MDP avses emellertid en augustivecka 2016 som innebar en rivstart på sångarsäsongen. Fracken är svart som natten, flugan och skjortan vit som oskulden….

Efter veckan passerat kanske beskrivningen smutsgul får tilläggas, och då funkar det inte vare sig som rubrik eller historisk referens.

Hursomhelst.

På lördagen samlades till repdag, pytt och minst två stekta ägg.

På tisdagen hade Kristinegymnasiet öppet hus med anledning av sin 150:e födelsedag. Man vill ha något tidstypiskt i sammanhanget. MDP är bra på att vara tidstypisk givet året – i det här fallet 1866.

Kort sagt – man ville ha en historisk referens.

Den entusiastiska publiken hyssjade åt förbipasserande och plötsligt var det verkligen 1866 igen.

 

 

Kvartettens snillrika rekvisita ske ge intrycket av att den stått i garderoben sedan 1866.

 

Sedan begav det sig vidare till privat fest där ett blivande brudpar och engelsktalande gäster skulle tillsjungas. Kan man säga seamen och därvidlag avse sjömän? Eller blir det snarare en glidning mot en ingrediens som ingår i barnalstrande?

Uttal och stavning är farliga saker och får inte slarvas med – däremot diskuteras.

Nej då, Seamen är förvisso en lite ålderdomlig, för att inte säga tidstypisk, men ändå fullt adekvat, term avseende civil sjöman. Saved by the bell, som det heter i boxningsringen.

 

Sätt maskinen igång!

 

Slutligen framträddes på torsdagen, inför en tillsynes nöjd publik där flera av stadens skolhöjdare ingick, vid personalfesten i samband med ovan nämnda jubileum.

Kan man hylla rödvinet när det är Norrlands Guld klass 1 som inmundigas?

Klart man kan!

Framfördes också originalhyllningen (på melodi kungssången) skriven enkom för Läroverkets uppförande anno 1866.

Hell dig, du ljusets nya hem,

Bland ädla dåd en värdig lem (Här funderade kvällens presentatör på att göra en koppling till semantiken kring det engelska ordet seamen ((ovan)) men avstod efter moget (((nåja))) övervägande.)

I frejdad Dala-bygd!

Här är förvisst ett heligt rum,

Der sjelfa stenen, kall och stum

Förkunnar evangelium

Om flit och vett och dygd 

Jojo, så kunde det låta. Och gör fortfarande när det är dags för jubileum, tydligen. Och apropå: Kvartetten ber ödmjukt att få påminna om ett mindre känt citat av den gamle reformatorn Luther:

Den som inte gillar vin kvinnor och sång förblir en narr sin levnad lång.

Eller som Kvartetten själv brukar säga med anledning av att traditionell manskör ofta är pekoral som handlar om de tre F:n (Flickan, Flaskan och Fosterlandet):

Flickan kan vara en pojke (eller av binär könstillhörighet), Flaskan kan innehålla saft, vatten eller bond-Baileys (Chokladpucko och renat) och fosterlandet är en plats wherever i lay my hat och dit alla (i MDP.s värld) är välkomna.

 

 

Gardenparty inomhus

Det som var tänkt som en storstilad händelse, MDP OPEN, en tävling i ovänskapens spel krocket, blev på grund av vädrets opålitlighet en…helt vanlig sångarmiddag.

Det sjöngs och stojades, det hölls en liten konsert i trädgården, det mindes inte vem som på grund av försumlighet skulle ha den förrättstallrik som gick sönder förra gången det begav sig, chips åts, barn sprang, mat grillades och sånger med, av och för damer sjöngs.

Sångarlekar i stil med få en låt i lurar och nynna den med stängd mun för de andra att gissa på är svårare än det i förstone kan tyckas.

Nya spännande vänner kom och välkomnades.

Krocket går ju att spela när som helst egentligen, resonerade Kvartetten.

Och sent om sider, när glasen var urdruckna och krafterna uttömda, sjöngs ett och annat pekoral. Ett vackert pekoral är trots allt ett pekoral.

Men ändå. Den som har skrålat i massor av timmar vet väl hur svårt det kan vara att ens klinga någorlunda. Så det givet är detta inte så illa pinkat tycker åtminstone vi som pinkade.

Det är ju lite så vi jobbar.

Och som vanligt: tack till en i lika delar  förlåtande som tacksam publik. Utan er vore vi väl inget alls, egentligen.