en man kort

Det var alldeles upp och ner, bakfram eller, om man så vill, hit och dit. Men låt oss ta det från början.

Kvartetten var, sedan relativt lång tid tillbaka, ombedd att den 8:e maj uppträda i D-dur för Odd fellows damer. Efter viss möda letade vi fram ett gäng vårsånger som alla går i D-dur och sagt och gjort – där var vi.

Vad som därefter hände är vi inte helt överens om men klart är att slumpens skördar spelade oss märkliga spratt.

Plötsligt insåg vi att vi endast hade en andre bas varvid vår kanske mest, med viss konkurrens av doktor Hagland, namnkunnige hjältetenor Torbjörn, på sitt så typiskt lågmälda men icke motsägelsebara vis deklarerade att han minsann skulle sjunga den aktuella stämman.

Snacka om omfång. Det var bara botten på Hej dunkom han inte tog.

 

IMG_20190508_203744198
David har tagit studenten. Han bara glömde mössan.

 

Mitt under en, om inte briljant så åtminstone mycket intressant och inlevelsefull presentation om att Längtan till landet i själva verket handlar om en intensiv längtan till Botkyrka kommun avbröts plötsligt kvällens konferencier av att övriga började sjunga varvid förstetenor-stämman av chocken inte fick, eller tog, ordentlig ton och inte återhämtade sig förrän mitt i andra versen.

Ja, så kan det gå. Sedan uppvaktades jubilar och resten av konserten förflöt helt i den stämning av inre harmoni som väl bara ett väl klingade D dur ackord kan skänka.  En bra grej med Odd Fellows hus är att man kan gå runt och sjunga Dåne liksom åskan bröder i cirklar jättelänge.

Avslutningsvis kom någon ner till logen efter konserten och undrade om vi inte var en man kort, visst saknades Göran Morén?

Såklart han gjorde.

Ridå.

 

göranvår17
Göran saknas alltid när han inte är med.
Annonser

10 år – ordföranden har ordet

Jag hade grunnat på det rätt länge. Visst hade jag återkommande sjungit i diverse körer under mitt liv men nog vore det kul… Det stannade alltid vid det. En tanke, nog vore det kul.

Så kom det sig att jag en fredag i mars 2009, med de V-dalabaserade Sångarbröderna från 1990-talet i färskt (nåja) minne gjorde slag i saken och bjöd in några killar som enligt min förhoppning borde klara av både att sjunga och käka middag – helst samtidigt och med bibehållen värdighet.

Patric såg jag som självklar, men på de andra var jag inte riktigt lika säker. Så här 10 år senare är vi fortfarande en i lika delar aktiv som salig samling människor som verkligen har kul tillsammans trots att vi på många sätt, åtminstone vid en ytlig granskning, faktiskt är väldigt olika.

 

170430-Valborg-_1040835
Vem känner till Putins wingman? Möt MDP:s ständige vice ordförande.

 

Det hela är lite svårt att beskriva men orden evig ynglingaglädje kommer i brist på bättre för mig. Och trots att MDP aldrig sjungit den passar särskilt en vers ur O Gamla klang och jubeltid väl in som beskrivning.

Men hjärtat i en sann student
kan ingen tid förfrysa,
den glädjeeld som där han tänt,
hans hela liv skall lysa.
Det gamla skalet brustit har,
men kärnan finnes frisk dock kvar,
och vad han än må mista
den skall dock aldrig brista!

 

32105587_10156057007235617_1172260625649238016_n
Den mytomspunna första MDP-middagen i dr Haglands konungasvit – det borde vara Patric Thuresson bakom kameran (eller vad man ska kalla det).

 

Sedan dess har vi sjungit vid massor av tillfällen, förutom under våra privata sångarmiddagar (vilka förövrigt, åtminstone enligt en enkel ordförande, är de roligaste tillfällena). Återkommande är Vasaloppet, ICA-supermarket, studentbalen, Karolinska förbundet och Odd Fellows. Jag skulle kunna säga så mycket om dessa tillfällen men formatet blogg medger det nog inte, är jag rädd.

 

33782089_10156104524615617_83810724798791680_n
Det andra giget i september 2009
Tittaåtsodan
Den första vårkonserten, som vanligt utan publik, i paviljongen

 

MDP har återkomande genom åren även sjungit pro bono. Alltså till förmån för något gott ändamål. På sjukhus, ålderdomshem och liknande. Tanken att vi skulle fira decennium med en välgörenhetskonsert på Dalarnas museum till förmån för cancerfonden var därför inte långsökt.

 

170430-Valborg-_1040876
Möt Niklas – en annan ur ursprungstrojkan som ständigt lagar mat, osjälviskt upplåter sitt hem och på allehanda sätt ser till att MDP trivs och mår bra

 

Självaste Orphei Drängars dirigent Cecilia Rydinger Alin, några ur den eminenta kören hon leder, gamla sångarbröder och allehanda gäster var inbjudna.  Jag och min fru Malin hade länge sett fram emot tillfället. Det kändes också extra viktigt eftersom hon själv var sjuk i cancer.

Det skulle bli storslaget. Och det blev det. Det var bara det att vi inte kunde delta. En vecka innan konserten tog det roliga slut för oss och vi hamnade på palliativa avdelningen. Men våra kära vänner i MDP ringde upp och sjöng för oss där på sjukhuset. Under rönn och syrén, hennes favorit i manskörsammanhang, just när det var som svårast. Det blev så starkt och fint för oss när aldrig så lite av MDP:s livsglädje via telefonen sipprade in och målade sjukhusväggarna i glada livsbejakande färger.

 

skidor3
Möt Erik (och David) som (ständig) ordförande för idrottssektionen är han, passade nog, outtröttlig. Även som intern muskikalisk ledare fyller han viss funktion.

 

Malin övertalade mig senare att för en liten stund lämna sjukhuset för att lyssna på konserten på museet. Och väl där övertalade grabbarna mig att komma fram och sjunga åtminstone i de sista styckena. Det var också fint.

Men festen kunde vi naturligtvis inte delta i men vi var båda ändå så glada att det blev av. Och den blev naturligtvis briljant. Några dagar senare lämnade Malin mig och världen. Det blev på många sätt ett fint slut – inte minst tack vare MDP.

 

56306680_409087786315073_6938035563744198656_n
En sångare i rött

 

Jag skickade dock ett litet anförande att uppläsas på festen. Det fick bli min hyllning av tio år av sång och umgänge tillsammans med härliga människor. Låt oss hoppas på tio år till!

Kära MDP:are. Kära gäster. Jag är inte helt i form men låt mig ändå i egenskap av ordförande försöka säga några saker av viss vikt.

Det var i mars 2009 några av oss samlades i Peter Haglands kungasvit (numera sorgligt moderniserad till tonårsrum) och käkade kyckling och sjöng ålderdomliga låtar. Sedan dess har väl på det hela taget inte mycket hänt.

Man kan inte påstå att vi är en etablerad del av Faluns musikliv, vi ses numera allt som oftast hemma hos Niklas där vi tillsammans utvecklar vår mat, vår dryck och våra personligheter.

Jag har ibland försökt förklara vad MDP:s innersta kärna handlar om. När vi får frågan om varför vi inte har reguljära rep, har återkommande konserter, varför vi inte vill stå med på affischer under eget namn eller högst motvilligt kallar oss kör över huvud taget.

Det är helt enkelt inte därför vi håller på, svarar jag. Nej, och nu talar jag av egen erfarenhet, det handlar om något annat. För ganska många år sedan drabbades jag av sjukdom och hamnade på sjukhus.

Jag vet att många tror att jag aldrig återhämtat mig ordentligt och det är en rimlig förklaring till min gränsöverskridande personlighet. Men det är inte det denna lilla sedelärande historia handlar om.

Jag låg där i sjuksängen, halvblind och slagen, knaprandes på kokt broccoli, och tyckte rätt synd om mig själv. Så plötsligt hör jag därute från korridoren, i ett pianissimo man aldrigt kunde tänka sig om alla dessa omfångsrika karlar:

Dånelilsomåskanbröder…

Kära MDP:are. Hjärtats nyckel heter sång. Tack för att ni fortsätter komma, tack för att ni fortsätter vara lika härligt dumdryga och fulla av er egen uppblåsta personlighet som jag, tack för att ni ibland är fulla också av annat, som glädje, kärlek och sång, tack för att ni vägrar åka vasaloppet, tack för att ni tjatar om Selim Palmgren, tack för att ni fortsätter slå smashar mot livets alla jävligheter genom ett medlemskap i något det inte går att vara medlem i, tack för att ni återkommande väljer mig till ordförande, till och med när jag inte ens är på plats, tack för att ni tillsammans kämpar på för det skingrade sinnelaget, den oförvanskade och manligt behärskade glädjen och den understundom halv-falska sången, tack för att ni fortsätter kämpa för druvan, den fångade dagen och mot allt som överhuvudtaget faktiskt är rätt trist – så som exempelvis cancer. Helvete vad jag hatar cancer.

Till sist vill jag rikta ett tack till alla er som kommit hit och hjälpt oss att fira 10 år av härlig samvaro, ingen glömd och Cilla nämnd, och hjärtligt välkomna tillbaka!

För det är trots allt så, som jag återkommande brukar säga i MDP-sammanhang: Det handlar inte om att leva längst i tid eller att i slutändan äga mest. Det handlar om att leva fullt ut i varje enskilt ögonblick.

Man måste inte älska det man återkommande gör under vardagslivets tråk och tvång. Men generellt sett, och på ett allmänmänskligt plan, måste man strängt taget, så långt det är möjligt, göra det man älskar.

Skål för kärleken. Skål för livet. Skål för Johann Sebastian och skål för er.


 

Om allt går som det ska kan man få ta del av två klipp från festligheterna nedan.

Ett klipp från repet

Göran spelar fiol

Vi hörs och ses – hjärtats nyckel heter sång! Eller som vi brukar säga inom MDP:

Fyll i! Fyll i!

Jag ser tillbaka på antagandet från mars 2009. Nog blev det kul, får man väl ändå säga och anse?

Fredrik Adolphson,

a.k.a Den Store Ledaren,

ordförande i manskvartetten Mat Dryck Personlighet 2009 –

Kortvasan 2017. Längdskidor. Vinter.
Kortvasan. Längdskidor. Vinter. Sång.

ica vs domus

Tillåt oss att skryta, lite.

Efter (utförligare dokumentation kommer)  vårt storstilade jubileum inbjöds vi av Orphei Drängars dirigent, Cecilia Rydinger Alin, att vara med och sjunga på delar av deras genrep (vårsångerna) inför vårkonserten i Falun den 26:e april. Sedan gick vi på konserten, också, förstås.

Det var en upplevelse, det. Det måste dock konstateras att människor inte bör fotograferas när de sjunger – inte ens om de sjunger i en av landets bästa körer.

 

58380354_10156911224875617_2703007040325812224_n
MDP (och OD)

 

Åter till vardagen.

Domus betyder hus eller hem.  Det är också, åtminstone för oss som växte upp under 1900-talet, väl känt att tecknet, eller loggan, för varuhuset, den liggande åttan, också är tecknet för evigheten.

Och så är det – vi känner oss väl hemma i Mats butik och är, tycks det, ett evigt inslag där. Det får nog även konstateras att relativt få butiksinnehavare har så många hyllningsalster sig tillskrivna som Mats Andersson på ICA Supermarket, Slätta, Falun.

En bra butik, det där.

 

58704239_2204577679636209_6035003837763289088_n
repetition inför ICA (och lunch)

 

Här presenteras två av dagens uruppföranden. Det är inte utan att ICA-Loa eller företagets PR-avdelning borde höra sig, kan man tycka. Åtminstone kan man tycka det om man sjunger manligt, ljudligt, hä-ä-Ä-Ärligt. Och starkt.

 

Till Slätta Supermarket (Text: Erik Åberg, musik: Otto Edvard Westermark)

Till Slätta Supermarket vi flyr från rök och damm. Man drar sin vagn i gången och går så stilla fram. Hur svenska sillen smakar kom låt oss pröva på. Ur kylen tar vi osten. Ur kylen tar vi smöret. //: Friskt öl, ett pack Pripps Blå. ://

Och Falu Råg-Rut köper vi från Wasa bageri. Där fylldes våran kundvagn med spröda veterån. Tre konungen av Danmark det får vi också ner. //: Lungt går vi nu mot kassan. :// //: Där väntar en dunder-gud, en skäggprydd dunder-gud. ://

Där slog så stort ett hjärta uti Mats svenska barm i glädje som i smärta han håller grytan varm. I med och motgång lika affärens överman. Han kunde icke vika. Nu handlar vi på ICA! //: Hos Slättas under-man. :// 

Steka stolt (Text, Patric Thuresson, musik Hugo Alfvén)

Steka stolt i alla tider, med en doft av gammal sed, över Sveriges skogar, Berg och byar, i från Falugruvas mor. Du som steker och tillreder, som vår allra bästa kock, Falukorven, Falukorven. Inget smakar just som våran Falukorv.

Smakar gott, gör älsklingsrätten. När oss nästan överallt, stek i pannan med matfettet, grilla, koka, krydda starkt. Falukorven, Faluns ära, fornklenod och framtidstolk. Korv är maten, korv är maten. Du skall äta korv! Vårt fria svenska kök.

Rebecka

Lika säkert som att våren är i antågande. Lika säkert som att ljuset återvänder och värmer frusna vintersjälar. Lika osäkert som att det trots detta, plötsligt, om våren tänkt att det blir 12 grader kallt, fast det är vår ändå, är det att MDP där man mest anar det dyker upp och förmedlar all den glädje som väl bara en manskör kan uppbringa.

(Lång mening det där, med en inskjuten bisats).

Sagt och gjort på lördagskvällen stod de där, precis inmarscherande till Dåne liksom åskan bröder för att förkunna kvällens sångprogram. Helt oanat, liksom av en slump, visade det sig att merparten av kvällens repertoar hade anknytning till Mora. Detta uppskattades särskilt av damerna vid det närmaste bordet då dessa just kom från Mora.

 

Patrik och Peter diskuterar noter. Göran anser att flugans korrekthet är viktigare

 

Rebeccalogen i Falun skulle utvecklas och hade fint besök från ordens ledning varför man gärna såg underhållning av herrar i frack. MDP framförde därför med inlevelse I fädernes spår, där även stakande rörelser uppvisades unisont i låtens crescendo.

Uppskattat, var ordet för kvällen. Vidare på temat Mora framfördes Fåm Fåm. Mycket uppskattat även det varför flera glas hyfsades och många läppar rördes unisont till MDP:s frasering.

En besvikelse kunde anas från de flesta från Mora , men samtidigt beundras av de delar av publiken som kom från andra orter då MDP med kraft, lidelse och passion framförde Kristallen den fina. Den är ju som bekant från Skattungbyn i Orsa.

 

Gentlemannens första tecken är ett par välputsade skor

 

Stämningen lättades sedan något upp och nådde oanade höjder då MDP drog i med Hej Dunkom och slutligen i grande finale Ångbåtssång. Munterheten visste snart inga gränser då kvällens konferenser återigen kunde förtälja det han anser som styckets ursprung: ångbåtsfärden mellan Malmö och Köpenhamn.

Hurrarop och acklamationer hördes. Applåderna gungade i lokalen och fortsatte taktfast till Dåne liksom åskan bröder, tillika MDP uttåg. MDP-tåget vandrade runt i salen flera varv innan den slutligen hamnade utom hörhåll och trots sitt fortissimo i sången, för publiken klingade ut i pianissimo.

Och du: glöm för all del inte MDP:s tioåriga jubileum som avsjungs på Dalarnas museum den 6:e april!
kakel, kackel och en stol av trä

vasan 19

Det har hänt, igen.

För fem år sedan åkte en ganska liten skara ur MDP kortvasan i frack för första gången. Nu, fem år senare, är MDP i eget tycke men också för många andra ett etablerat inslag i kortvasan.

 

 

Säkra (?) källor vittnar om att det pratas om kvartetten i spåret. ”Har du sett de där i frack än? de skall ju vara med i år igen har jag hört.”, ”Vet du om vi är före eller efter frackgänget?”. Som svar på den senare frågan gäller principen att för de flesta att i början av loppet är man efter MDP, men i slutet av loppet är man före MDP.  INget märkligt – vi tillhör nämligen några av de som brukar starta tidigt och få den allra bästa (längsta) tiden i loppet.

Huvudsaken är inte att vinna. Inte alls, faktiskt.

 

 

I detta jubileumsår har kvartetten mycket att stå i då det alltså vankas 10-årsjubileum. Därför har förberedelserna till kortvasan kommit lite i skymundan. Å andra sidan hade vi i år ingen rookie med i leden. Den enda förberedande repetitionen specifikt för kortvasan ägde rum på bussen från Mora till Oxberg, till många (alla?) medresenärers vilda förtjusning.

 

 

Nu kanske denna till synes lite nonchalanta inställning till förberedelser inte var någon katastrof men ändå märkbar då det tog några sångstopp innan kortvasarepertoaren riktigt var framplockad ur bakhuvudena.

Någon halvtimme före vår egen start hittade ett reporterteam från SVT oss (eller om det möjligen var tvärt om) med resultat att  ”Starten går” och ”I fäders spår för framtids segrar” dokumenterades för etern. Tv-reportaget från kortvasan fokuserade på årets nyhet att svenska kyrkan arrangerade möjlighet till ski-in-vigsel alldeles efter målgång.

Första sångstoppet blev i år som i fjol vid flaggstången i Oxberg ca 700 m från start. I fal vind flammade flaggan stolt mot dunkla skyar. I Oxbergskontrollen fick Agne sin truga åter fastlimmad på staven. Grattis Agne.

Många, faktiskt de allra flesta, åkte förbi oss när vi stannade och sjöng vid spåret men ett antal löpare stannade också för att lyssna. Trevligt. Det här året utmärkte sig ett par för kvartetten inte helt okända unga kvinnor i 50+ års åldern som de mest trogna åhörarna och supportrarna.

Efter ca 10 km och 1 h 45 minuter nådde kvartetten Hökberg där kvartetten kunde fylla på energidepåerna och supportrarna kunde få hjälp med vallningar.

Vill du se rörliga bilder? Klicka här!

Vill du se fler rörliga bilder? Klicka här?

Vill du se ännu fler? Etc…

Strax efter Läde med ca 13 km till målet hade som vanligt Svenska Kyrkan en kontroll. Där väntade årets överraskning för kvartetten. Henrik hade varit i kontakt med dem och ordnat att där fanns varmkorv grillad av kyrkans krematoriepersonal. Korvstinna med vid liv fortsatte färden mot målet på sedvanligt vis med flera sångstopp. I Eldris fanns en scen!

 

Längs vägen blev det totalt 21 sångstopp och åktidsmässigt slog vi rekord i år igen då vi lyckade vara ute lite längre än någonsin tidigare. Dock var marginalen bara ca 30 sekunder till förra årets rekordtid. Den nya rekordtiden är ca 5 h 13 min. Nu i GPS-åldern, när det är lätt att mäta, skulle en ny målsättning kunna vara att ha minst lika mycket sångstoppstid som faktisk åktid.

 

hjortronpannacotta

Kvartetten samlades i Niklas storstilade matsal, vid det här laget klassisk MDP-mark, för att begå supé och årsmöte. Mötet öppnades, mötesordförande valdes liksom sekreterare, justerare och rösträknare.

Helan sjöngs baklänges. På riktigt.

Efter viss förvirring fastställdes dagordningen och årsmötet befanns vara behörigt utlyst. Det är ännu oklart vem som skrev protokoll vid förra årsmötet. Särskilt Hasse vet inte. Men att ett protokoll kommer att, alternativt är, presterat var alla överens om.

Mötesformalia föregicks kontinuerligt utan ständiga utsvävningar och sidospår.

Kvartettens tioåriga jubileum den 6:e april diskuterades ingående liksom kvartettens traditionsenliga deltagande i kortvasan. Lite stöddigt fastslogs att man i år kör på uppstuds då man inte har med någon rookie. För att ändra på detta fastslogs även att Torbjörn ska åka. Samme Torbjörn beslutade sedan att det skulle han minsann inte alls det – vilket noggrant protokollfördes.

mdp3
Niklas serverar den utmärkta hjortronpannacottan. Anders är påtagligt nöjd

Resekommitté utsågs. De ska återkomma med betänkande så länge konceptet ångbåt ingår. Beslutades att uppvakta studenter, sjunga på ICA och studentbal om vi får, samt att efter förmåga delta i Falu Kvartettsångares, stadens äldsta kör – hatten av! – vårkonsert.

Till ordförande för sällskapet valdes, utan viss tvekan och för tionde året, Fredrik. Till vice dito valdes, för tionde året i rad och efter sedvanligt löfte att vara ordföranden till ständigt stöd och uppbackning, Patric. Eftersom Erik gör – och under tid gjort – kvartetten utomordentliga tjänster och till yttermera visso även gör ett gott jobb som kassör och ekonomie ansvarig valdes han utan att kandidera ånyo för posten.

Till övriga ledamöter i styrelsen valdes alla. Valberedningen föreslog omval av och på sig själv, men Agne och Henrik valdes istället kuppartat genom en ohelig allians av B1, B2 och T2 vilket föranleder frågan huruvida MDP är infiltrerat av fundamentalister från oviktiga stämmor.

Med anledning av en penna bildades marknadsministeriet till vilket Niklas sattes som högsta chef över. Han ska även utveckla MDP-appen. Det beslutades att marknadsministeriets nytillsatte högsta chef tilldelas medel om 600:- (totalbelopp) för inköp av pennor. Dock max 500 pennor per vecka med en bindningstid på 10 år.

Mötet avslutades varpå fri sång påbörjades.

Vad mer att andraga? Jo, att en Olle gästade kvartetten och trivdes enligt egen utsago.

Maten, tersen och druvan föll som vanligt knappast på målsnöret men väl läppen. Till sist bäste någon – glöm för allt i världen inte att bevista jubileumskonserten till förmån för cancerfonden på Dalarnas museum  den 6:e april ungefär kl 15.30.

Vill du sitta med på den efterföljande banketten kan måhända även det ordnas. Prata med oss bara!

mdp2

taberaset i slätthult

Det är ju årets höjdpunkt när ni kommer!

Dessa ord var bland de första som passerade personalens läppar när kvartetten försiktigt luftade frågan huruvida man från butikens sida även i år kunde tänka sig och uppskatta lite sång och upptåg i butiken.

Reaktionen blev översvallande. Man rusade kors och tvärs – och genast in och skrev upp datumet på anslagstavlan i personalrummet. Ica-Mats själv säger bara att självklart, det där fixar ni själva. Roligt att man vet att uppskatta oss, tänkte Kvartetten i lika delar kollektivt som förnöjt.

Självuppskattning ger en inre frid och utgör den grund som är så typisk för en riktigt schysst människa. Gränsen till dumdryg snubbe är förstås hårfin men det får nog ändå sägas, eller i alla fall anses, att om fler människor uppskattade sig själva i större utsträckning så skulle nog världen i motsvarande grad vara aningen förnöjsammare.

47471010_10156201763261608_6103126979765075968_n

Så kom det sig att vi sjöng om julmust, en ode till hästkorven, om chips, skinkor, must och vasalopp samt ytterst lite om knäck. Varefter snålvattnet runnit till och vi avtågade till Henrik och begick det som sedermera kommit att benämnas Det stora tabberaset i Slätthult. 

Här, på tabberaset, välkomnades Torbjörn som, efter att han inledningsvis varit lite fundersam över att frågan om det var okej att vara med trots det sorgliga faktum att han inte ägde någon frack verkat klinga ohörd, trivdes väl i Kvartettens hägn. Torbjörn berättade även en sedelärande historia om att man kan tappa löständerna när man sjunger Sveriges flagga.

47572187_10156201763606608_8311184763448721408_n

Vad mer att förtälja? En ny pin såg dagens ljus, Falusnapsen från bolaget imponerade föga och funderingen huruvida det blir godare om man kryddar den själv mynnade ut i inte mindre än två frågeställningar.

A) kan snaps egentligen påstås vara gott

samt

B) är det ”skämmigt” att köpa Brännvin Special i plastflaska.

Svaren varierade och kan, på grund av bloggens begränsade format, inte närmare redogöras för.

Så blickar vi istället fram emot en massa roligheter 2019 där MDP:s 10 åriga jubileum inte är en liten sak. Intresserad hör oss, förstärkta av våra vänner i OD samt dess dirigent, den 6:e april på Dalarnas museum.

En annan sak är dock säker: julmust ska vara från Mora. Här kan du höra ett litet klipp från konserten – när vi sjunger om just Moras förträffliga julmust.

48170513_10156201763796608_4429884880330948608_n

Därmed önskar vi alla några riktigt goda helger med mycket mat, musik och glädje!

lappri!

Brukade Kalle Dussin säga när han var misslynt. Det betyder typ nonsens!

Det var åter dags att sjunga för Karolinska förbundet i förnämliga mässen å Dalregementet. Där var allt sig likt. Parketten knarrade, tavlorna ytterligare något gulnade, kristallerna klirrade lika som alltid och lösgommarna (våra alltså) gick som eljest smackande i sitt baklås.

Ännu råder dock mandom (och någon kvinnlighet), mod och morske män (och några kvinnor) i denna om inte illustra så åtminstone rakryggat ärevördiga gamla institution.

 

Bilden kan innehålla: 1 person, sitter, vardagsrum och inomhus

 

Eftersom det är nästan på dagen 300 år sedan (30:e november) krigarkonungen föll i Fredrikshald (Norge) hade kvartetten aftonen till ära både ätit koldolmar och övat in några nya sånger.

Eller nya och nya – allt vi sjunger härrör från sent 1800-tal eller möjligen tidigt 1900-tal. I strålade givakt! framfördes Dåne liksom åskan bröder, Sveriges flagga, Hör oss Svea, Carl XII:s marsch vid Narva, Nikolajev och Kung Karl. 

Sedan gick några, en kvartett faktiskt, ur kvartetten på Pitchers och drack en öl (nåja, två…eller kanske möjligen tre – vi minns inte så noga) och diskuterade väder och vind, det ryska redutt-systemets (av artilleri understödda) påverkan för utgången av slaget av Poltava samt människor med roliga namn (ekonomen Annika Vinst, Bruno Grön, sjöofficeren Marina Slag och kapten Stig Fram).

Sen gick vi hem. Vill ni så ses vi på ICA i Slätta den 7/12.

 

Bilden kan innehålla: 4 personer, personer som sitter och inomhus

odd fellows, encore!

Kanske beror det på att det finns så många storartade, för att inte säga udda, personligheter inom organisationen Odd Fellows. Kanske beror det på att de gillar mat och dryck under trivsamma former.

Vi vet inte, men vi är i alla händelser glada över att återigen få möjlighet att uppträda inför detta illustra gäng.

Eftersom man hade gäster från Bollnäs på besök anlade kvartetten för att hylla detta faktum ett, som snart ska via sig, genuint dala-tema.

Efter den traditionella Dåne liksom åskan bröder a.k.a Studentsång, framfördes En sommarafton a.k.a Över skogen över sjön. Detta är en svår och känslig sång skriven som en hyllning till allt i största allmänhet invid sjön Grycken.

Fortsattes med en liten trudelutt av Gunnar Wennerberg, Fansång, där denna ondgör sig över att folk skräpar ner i fjällen. Här har han en känd supporter i den förra koderatledaren som är en stor vän av falufjäll.

Varvid muntrades upp med först Kulldans vilken kvällen till ära inramades med ett #metoo-perspektiv och sedan lite Bellman, Supa klockan över tolv (vilken inte, varnade kvartetten vis av erfarenhet, får tagas efter bokstaven).

Avslutades med den visa som så ofta sjungs (åtminstone en gång av oss) i Falu gruva Kristallen den fina.

Det hela förflöt med all den ackuratess som väl bara en afton hos Odd Fellows kan frambringa. Åtminstone tillräckligt bra för att kvartettens sångare Anders kvällen till ära föredrog att intaga sin plats bland åhörarna framför att själv sjunga. Bara en sån sak.

Välkommen åter, allihop, till allt!

Säsongsstart 18/19

Äntligen!

Efter flera tappra försök att samla Kvartetten under sommaren lyckades det äntligen. Orsaken härtill var att Odd Fellows fastighetsbolag skulle uppvaktas enär detta eminenta bolag, som förövrigt sköts bättre än de flesta bolag, uppnått den aktningsvärda åldern 25 år.

 

img_0599
Detaljer i basstämman finslipas

 

Detta kan möjligen tjäna som historisk referens till när den gamla prästbostaden övergick i Odd Fellows ägo. Hursomhelst – vi samlades i en munter domaredans och skred till verket.

 

img_0600
Har någon måhända flatulerat?

 

 

img_0601
Problemet löst.

 

 

img_0602
let’s get into character

 

 

img_0605
cogito ergo sum

 

 

img_0607
en sund själ i en sund kropp

 

 

img_0608
att vänta är en svår konst

 

Vi hade en i lika delar rolig som trevlig kväll. Roligt är också det faktum att kvartetten i mars nästa år firar decennium och storslagna planer smids. Hösten rullar på och vi med den.

Vill du ha dig en liten trudelutt tillsjungen finns ännu chansen.