taberaset i slätthult

Det är ju årets höjdpunkt när ni kommer!

Dessa ord var bland de första som passerade personalens läppar när kvartetten försiktigt luftade frågan huruvida man från butikens sida även i år kunde tänka sig och uppskatta lite sång och upptåg i butiken.

Reaktionen blev översvallande. Man rusade kors och tvärs – och genast in och skrev upp datumet på anslagstavlan i personalrummet. Ica-Mats själv säger bara att självklart, det där fixar ni själva. Roligt att man vet att uppskatta oss, tänkte Kvartetten i lika delar kollektivt som förnöjt.

Självuppskattning ger en inre frid och utgör den grund som är så typisk för en riktigt schysst människa. Gränsen till dumdryg snubbe är förstås hårfin men det får nog ändå sägas, eller i alla fall anses, att om fler människor uppskattade sig själva i större utsträckning så skulle nog världen i motsvarande grad vara aningen förnöjsammare.

47471010_10156201763261608_6103126979765075968_n

Så kom det sig att vi sjöng om julmust, en ode till hästkorven, om chips, skinkor, must och vasalopp samt ytterst lite om knäck. Varefter snålvattnet runnit till och vi avtågade till Henrik och begick det som sedermera kommit att benämnas Det stora tabberaset i Slätthult. 

Här, på tabberaset, välkomnades Torbjörn som, efter att han inledningsvis varit lite fundersam över att frågan om det var okej att vara med trots det sorgliga faktum att han inte ägde någon frack verkat klinga ohörd, trivdes väl i Kvartettens hägn. Torbjörn berättade även en sedelärande historia om att man kan tappa löständerna när man sjunger Sveriges flagga.

47572187_10156201763606608_8311184763448721408_n

Vad mer att förtälja? En ny pin såg dagens ljus, Falusnapsen från bolaget imponerade föga och funderingen huruvida det blir godare om man kryddar den själv mynnade ut i inte mindre än två frågeställningar.

A) kan snaps egentligen påstås vara gott

samt

B) är det ”skämmigt” att köpa Brännvin Special i plastflaska.

Svaren varierade och kan, på grund av bloggens begränsade format, inte närmare redogöras för.

Så blickar vi istället fram emot en massa roligheter 2019 där MDP:s 10 åriga jubileum inte är en liten sak. Intresserad hör oss, förstärkta av våra vänner i OD samt dess dirigent, den 6:e april på Dalarnas museum.

En annan sak är dock säker: julmust ska vara från Mora. Här kan du höra ett litet klipp från konserten – när vi sjunger om just Moras förträffliga julmust.

48170513_10156201763796608_4429884880330948608_n

Därmed önskar vi alla några riktigt goda helger med mycket mat, musik och glädje!

Annonser

lappri!

Brukade Kalle Dussin säga när han var misslynt. Det betyder typ nonsens!

Det var åter dags att sjunga för Karolinska förbundet i förnämliga mässen å Dalregementet. Där var allt sig likt. Parketten knarrade, tavlorna ytterligare något gulnade, kristallerna klirrade lika som alltid och lösgommarna (våra alltså) gick som eljest smackande i sitt baklås.

Ännu råder dock mandom (och någon kvinnlighet), mod och morske män (och några kvinnor) i denna om inte illustra så åtminstone rakryggat ärevördiga gamla institution.

 

Bilden kan innehålla: 1 person, sitter, vardagsrum och inomhus

 

Eftersom det är nästan på dagen 300 år sedan (30:e november) krigarkonungen föll i Fredrikshald (Norge) hade kvartetten aftonen till ära både ätit koldolmar och övat in några nya sånger.

Eller nya och nya – allt vi sjunger härrör från sent 1800-tal eller möjligen tidigt 1900-tal. I strålade givakt! framfördes Dåne liksom åskan bröder, Sveriges flagga, Hör oss Svea, Carl XII:s marsch vid Narva, Nikolajev och Kung Karl. 

Sedan gick några, en kvartett faktiskt, ur kvartetten på Pitchers och drack en öl (nåja, två…eller kanske möjligen tre – vi minns inte så noga) och diskuterade väder och vind, det ryska redutt-systemets (av artilleri understödda) påverkan för utgången av slaget av Poltava samt människor med roliga namn (ekonomen Annika Vinst, Bruno Grön, sjöofficeren Marina Slag och kapten Stig Fram).

Sen gick vi hem. Vill ni så ses vi på ICA i Slätta den 7/12.

 

Bilden kan innehålla: 4 personer, personer som sitter och inomhus

odd fellows, encore!

Kanske beror det på att det finns så många storartade, för att inte säga udda, personligheter inom organisationen Odd Fellows. Kanske beror det på att de gillar mat och dryck under trivsamma former.

Vi vet inte, men vi är i alla händelser glada över att återigen få möjlighet att uppträda inför detta illustra gäng.

Eftersom man hade gäster från Bollnäs på besök anlade kvartetten för att hylla detta faktum ett, som snart ska via sig, genuint dala-tema.

Efter den traditionella Dåne liksom åskan bröder a.k.a Studentsång, framfördes En sommarafton a.k.a Över skogen över sjön. Detta är en svår och känslig sång skriven som en hyllning till allt i största allmänhet invid sjön Grycken.

Fortsattes med en liten trudelutt av Gunnar Wennerberg, Fansång, där denna ondgör sig över att folk skräpar ner i fjällen. Här har han en känd supporter i den förra koderatledaren som är en stor vän av falufjäll.

Varvid muntrades upp med först Kulldans vilken kvällen till ära inramades med ett #metoo-perspektiv och sedan lite Bellman, Supa klockan över tolv (vilken inte, varnade kvartetten vis av erfarenhet, får tagas efter bokstaven).

Avslutades med den visa som så ofta sjungs (åtminstone en gång av oss) i Falu gruva Kristallen den fina.

Det hela förflöt med all den ackuratess som väl bara en afton hos Odd Fellows kan frambringa. Åtminstone tillräckligt bra för att kvartettens sångare Anders kvällen till ära föredrog att intaga sin plats bland åhörarna framför att själv sjunga. Bara en sån sak.

Välkommen åter, allihop, till allt!

Säsongsstart 18/19

Äntligen!

Efter flera tappra försök att samla Kvartetten under sommaren lyckades det äntligen. Orsaken härtill var att Odd Fellows fastighetsbolag skulle uppvaktas enär detta eminenta bolag, som förövrigt sköts bättre än de flesta bolag, uppnått den aktningsvärda åldern 25 år.

 

img_0599
Detaljer i basstämman finslipas

 

Detta kan möjligen tjäna som historisk referens till när den gamla prästbostaden övergick i Odd Fellows ägo. Hursomhelst – vi samlades i en munter domaredans och skred till verket.

 

img_0600
Har någon måhända flatulerat?

 

 

img_0601
Problemet löst.

 

 

img_0602
let’s get into character

 

 

img_0605
cogito ergo sum

 

 

img_0607
en sund själ i en sund kropp

 

 

img_0608
att vänta är en svår konst

 

Vi hade en i lika delar rolig som trevlig kväll. Roligt är också det faktum att kvartetten i mars nästa år firar decennium och storslagna planer smids. Hösten rullar på och vi med den.

Vill du ha dig en liten trudelutt tillsjungen finns ännu chansen.

krocket

MDP:s familjetillvända säsongsavslutning tilldrog sig hemma hos sällskapets, som det kommit att visa sig, ständige ordförande. Visserligen kanske titeln ständig ordförande i dessa dagar klingar bättre än exempelvis ständig sekreterare, men i MDP:s värld är det ingen större skillnad.

Kvartetten samlades de för denna gång för att fira nationaldagen. Varför då, kanske någon undrar. Jo, vi gör så för att vi tycker det är värt att hylla en plats dit alla är, eller borde vara, välkomna, vi sjunger, spelar och i förekommande fall dansar för att det finns så mycket att vara glad åt, här i livet.

Vår upplevelse får meddela sig genom ett antal bilder.

 

34559182_10155768638986608_4209234594811084800_n
dryck
34721538_10155768641471608_7139197671381663744_n
konsert (när ska vi avbryta honom?)
34705547_10155768636611608_1362973064970633216_n
”krocket är en allvarlig sak i min familj”
34483630_10155768643076608_1105678977474756608_n
ett långt slag på fairway
34629539_10155768646916608_1250725099712020480_n
”när är det vår tur att fuska?”
34590894_10155768645551608_3337731807138283520_n
”blå går bra, nu”
34583163_10155768641841608_1222693682122063872_n
”fusk, min herre, fusk!”
34502271_10155768644211608_8556308850657984512_n
dramatik i avgörandets stund
34857258_10155768650641608_3457470955570331648_n
morgondagens stjärnor underhåller
34602640_10155768647866608_7716060810581114880_o
mat
34703786_10155768644641608_346344977338466304_n
rosornas krig
34556313_10155768646236608_4609178234267893760_n
Agne har en plan
34506528_10155768651636608_2252368557549551616_n
tå tille
34560455_10156126680805617_6506737494795485184_n
Patric är skuggad
34684287_10156126680675617_151003074373091328_n
Erik vet precis vad han gör.

Mats & Lennart

Det finns en del personer som gör skillnad. Personer som, inom sina respektive fält eller gebit, sticker ut. Under de senaste dagarna har Kvartetten mött två sådana personligheter.

Vi har nämligen under veckan haft bråda dagar. Det är ju liksom säsong för manskör, nu. Tänk stilla veckan, fast tvärt om.

Under fredagsaftonen framfördes traditionsenligt vårsång på ICA Supermarket i Slätta. Den här gången övergavs slushpuppe-maskinen som scen till förmån för veckopress-hyllan. Ett genidrag.

Mats själv handlade i godan ro fredagsmys i sin egen butik medan han spisade manskör. Ett genidrag det med. Det blev förövrigt tacos för honom, noterade vi. Genidrag? Åsikterna går isär.

Tacosmys varefter denne godmodige butiksinnehavare förvandlade sig själv till FetMats. Antar vi.

Till tacos krävas majs varför detta födoämnets sång framfördes. Majssång, alltså. Sången som inte kan annat än gå åt helvete. Men så är ju najs med majs, som någon uttryckte saken.

Mats tycker förresten vi blivit bättre genom åren, säger han. Även om han sa detta med ena mungipan samtidigt som han genom den andra önskade en sång om sig själv (kom du ljuva ica-mats) så måste vi nog ändå anta att det generellt sett nog ändå är riktigt som Ica-Mats säger, ty Ica-Mats har alltid alldeles rätt.


 

Om lördagen deltog delar ur Kvartetten i Falu Kvartettsångares vårkonsert i en fullsatt kristinehall. Det var ett speciellt tillfälle då kvartettsångarnas dirigent tackade för sig efter 24 (!) år. Nog var han lite rörd efter att sitt absolut sista framförande (My Way) klingat ut.

Bilderna nedan är tagna sekunderna efter att hans sista konsert tagit slut. Kvartetten bugar sig i ödmjuk såväl beundran som begrundan över denna livsgärning. Hatten av och all lycka, Lennart!

Och med det ber Kvartetten att få tillönska en god Valborg. Glöm inte att OD sjunger kl 15.

 

jubileumsmiddag

Det du ser på bilden nedan är körledare Erik:s förstutrapp. Centralt syns Den Store Ledarens notpärm. På nedersta trappsteget ligger en ölöppnare. Framför trappen finns en låda kyld öl.

 

 

Allt sammantaget måste anses som tecken på att frid och harmoni råder mellan Kvartettens konstnärliga, kulturella, idrottsliga och administrativa delar. Domaredans Torgils kunna således sova i frid om natten.

Inga palatskupper, Shakespeare-dramer eller fadersmord har, eller, iallafall så vitt Kvartetten kan bedöma, inte heller kommer, att äga rum.

(För att begripa åtminstone hälften av det här måste man ha sett på TV i samband med kortvasan, bevistat ett nyligen firat 50-årskalas samt deltagit i Kvartettens nyligen timade jubileumsmiddag.

Vad själva jubileet egentligen handlade om är det ingen längre som minns – men visst är det en fin gest att lämna en låda öl och en öppnare till ankommande gäster medan man själv är ute på barmarksträning?

Det är ju dumt att chansa.

Sillåda. Porterstek. Tårta. Kör allt i en mixer kallad Mage, om du har mage, så kan du därefter, så att säga, snabbspola resten. Om sången klingare mindre exakt därefter – skyll inte på oss.

Vi är blott gäster som för i en virvlande vals i Valpariso.

 

Bildresultat för valparaiso
Downtown Valpariso

 

Den unge begåvningen Olof hälsades välkommen till Kvartettens stora, varma famn och det faktum att vederbörandes arbetsgivare heter Systembolaget togs tacksamt till kvällens protokoll.

I övrigt att andraga var denna kväll att det snart är dags för vårkonsert på ICA. Samt att unge Thuresson nyss fyllt 50 och därför uppvaktades storstilat – för en vecka sedan. Vi presenterar härmed hyllningssången:

 

 Patrics sång

Mel: Vinterns ra

Håret rasat ner på dina axlar

skinnets lyster, släckas ner och dö

Stel i ryggen, värker visst i höften

magen väller ut och du är slö

Nu är åldern här med svåra plågor

rullas in på hem, men sällan ut

ligga sängarne i dagens plågor

och i sömnen brottas med en snut

Nu är åldern här med svåra plågor

rullas in på hem, men sällan ut

ligga sängarne i dagens plågor

och i sömnen brottas med en snut

 

Ja, du kommer! Spela bridge med andra

ha kateter som andra gamlingar

är du tandlös, drick direkt ur flaskan

MDP, du vill oss återse

Skriv en egen låt som handlar om ICA

laga tärnad mat till klarnad snaps

stå i någons trädgård och börja skrika

ännu en totalt förstörd synaps

Skriv en egen låt som handlar om ICA

laga tärnad mat till klarnad snaps

stå i någons trädgård och börja skrika

ännu en totalt förstörd synaps

 

erik 50 år

Delar ur MDP fick i helgen nöjet att uppvakta en av sällskapets verkliga centralgestalter. Här publiceras vårt hyllningstal. (Det sjöngs lite också, självfallet).

 

Kära gäster! Erik!

Att få hålla hyllningstal inom MDP innebär en stor ära. Jag vill att ni, alla här inne, inledningsvis ska känna till att den som får förtroende att hålla tal hos oss, ja, det är liksom creme de la creme det.

Jag skulle uppskatta att inte ens två tredjedelar inom MDP har blivit tillfrågade om att hålla exempelvis just det här talet innan lotten föll just på mig.

Jag vill också passa på, innan jag börjar själva talet, att upplysningsvis informera om att jag inte tänker tala om mig själv.

Många inom MDP tror visserligen det, och och säkert många andra här i salen, då jag genom åren ständigt och återkommande, upptvingad och intjatad i talarstolen, ofta tagit billiga poänger på min egen omvittnat och avancerat i största allmänhet genomruttna livsstil.

Eller som jag brukar säga: En sund kropp tvättar sig själv. Helst efter kortvasan. Fördomar, säger jag! Empiri, tänker ni. Nåväl, jag har en enorm självinsikt, så luta er nu bekvämt tillbaka så ska nog det här gå bra.

Förutom att chansen till back-fire ökar ju oftare jag synar mig själv och mina illa utförda korsstygn i sömmen så är det här faktiskt ett hyllningstal till Erik Åberg.

Han som sitter där. Känd från TV.

Då duger det liksom inte att stå och orera om sig själv, inte. Men jag kan ändå inte låta bli och undra. Varför kommer televisionen och gör reportage om ett gäng lönnfeta manskorister som åker skidor i frack just den gången jag INTE är med?

Hur kommer han eller hon som kör plogen till jobbet?

Varför finns det bara ett konkurrensverk?

Om saltet mister sin sälta – vad med skola vi då salta?

Och apropå TV. Det lär ha sagts i televisionen och på bästa sändningstid, att nämnde Åberg är körledare. Körledare? Har vi ens en sådan inom MDP? (ALLA MDP:ARE MUMLAR UPPRÖRT NEKANDE)

Jag ser ingen annan råd än att på stående fot utlysa urtima årsmöte för att utröna huruvida vi ska välja och utse en körledare eller om så inte kan  ske inkomma med en officiell protest till Gävla Dala. Kan kallelsen till urtima årsmöte härmed betraktas som godkänd?

Bäste Erik!

Röster inom MDP har börjat höjas kring huruvida det inte är lite väl grabbigt, klyschigt, för att inte säga otidsenligt att sjunga manskör.

Känns det verkligen helt fräscht att på 2010-talet i frack ständigt stå och orera om Island, surrande humlor, ljuva hjärtevänner eller annat trams som, Island undantaget, inte ens finns i verkligheten? Knappt ens på Netflix.

Och dessutom få betalt för det. Eller få och få. Ta.

Vi andra försvarar oss: nog är det väl romantiskt att drömma sig bort till druvan, den manligt behärskade glädjen och god mat? Om inte det är romantik, ja, då vet då inte jag vad som kan kallas romantiskt.

(Nu står det i manus: Se upp för nu kommer det en svår mening.)

Jag tror för egen del att en vackert ångande sång beströdd med frusna rosenblad från ICA Supermarket i Slättas frysdisk och imaginära såväl som metaforiska – jag jobbar ju i läroverket bevars- diamanter framsjungen  i parti och minut aldrig kan misslyckas.

Så här långt kommen i hyllningstalet till Erik Åberg känns det helt rätt att få lite kvalitetstid bara med er kvinnor här i salen. Jag har ju alltid passat bättre ihop med kvinnor än med män. Egentligen.

Förutom att jag faktiskt lever med tre stycken tjejer, så är jag, eller har varit, med i föreningar där vi snackar mycket om tjejer.

Det rör sig om lite diverse akademiska grabbgäng, ett par olika residensstadsgubbföreningar, den kulturella sidan representeras alltså av en manskör samt den idrottsliga biten av Social-Liberala herrbastuföreningen.

Ja, det där var väl lite om mig själv och min relation till kvinnor. Men vi skulle ju prata om Erik Åberg.

MDP – Mat, dryck, personlighet. Eller annorlunda uttryckt: Behärskat lättsinne.  

Vi i MDP-kvartetten är mycket glada över att vi har möjlighet att träffas och sjunga tillsammans ibland. Denna glädje, eller harmoni, vi genom sången känner handlar inte om vad som består eller vad som är permanent.

Det handlar heller inte om arbete, karriär eller konkurrens. Nej, vår samvaro handlar om individuella röster och personligheter som sammanstrålar för ett ögonblick.

Och det ögonblicket består egentligen inte längre än ett andetag. Detta sagt trots att andetaget ifråga snarare doftar fästvalla än rosor och/eller jasmin dagen efter vi sjungit.

MDP är vår fästvalla i livets vasalopp. Och lite fästvalla i en allt snabbare värld kan väl aldrig vara fel?

Medelålders män samlas för att med ett romantiskt sinnelag önska fly vardagen en liten stund.

Och för den verksamheten fyller du en stor och osjälvisk funktion, Erik. Du är handen som vallar skidan, kletet i fästvallan, sötman i blåbärssoppan.

Med ett gränslöst tålamod sjunger du alla stämmor, om och om igen, tills den mest tondöve av oss kan och förstår, du arrangerar, organiserar, bidrar, hjälper och lyfter.

Trots att du musikaliskt ofta befinner dig på en helt annan nivå än de flesta av oss andra gör du inga sura miner över att ännu en gång behöva traggla den mest enkla lilla melodi i alla tänkbara stämmor.

Du svarar ofta Patric Thuresson med en mors tålamod – nej, Patric lille. Så kan vi inte göra.

Och tänk på allt vi upplevt, Erik. ICA. Råbiff. ICA. Skidor. Råbiff. ICA. Paviljongen (inte slutna i Säter utan den i stadsparken) Skidor. ICA. Gruvan. ICA. Hofors personalmatsal. Råbiff.

Mycket av allt det där är din förtjänst.

Så å MDP:s vägnar skulle jag vilja framföra ett enkelt Tack.

Men vi vore ju inte MDP om vi inte också skulle vilja hylla dig genom att sjunga några sånger.

 

MDP-vasan 2018

För femte året i rad åkte delar ur MDP kortvasan från Oxberg till Mora. Vi får väl säga att det var succé i år igen.

Sedan starten 2014, då vi var 4 personer, har vi blivit fler deltagare för varje år och i år var vi hela 13 sångare/skidåkare.

Det här året har bjudit på en snörik vinter och vasaloppsorganisationen har på senaste tiden skottat bort en del nyfallen lös snö från spåret. Det var riktigt fina förhållanden hela vägen till Mora med sköna vita spår.

På förhand kändes det som en tuff uppgift att slå fjolårstiden på 4:59:07 och fram till Hökberg låg vi ganska dåligt till för att kunna slå den tiden. Men vi ryckte upp oss och den resten av loppet gick mycket bättre Till slut slog vi den gamla tiden med över 13 minuter. Ny rekordtid för MDP i kortvasan är 5:12:48.

Drygt halva tiden är effektiv åktid och knappt halva tiden är effektiv sångtid.

I Hökberg möttes vi upp av SVT som gjorde ett litet reportage som sändes på dalanyheterna på kvällen.


Nya sånger för i år var ”Starten går, sjung hopp fallerallan lej”, ”Hur länge skall på borden den blåbärssoppan stå?” och ”I min farfars gamla frack”. Den sistnämnda var en riktig tungvrickare.

Även om vi ej var först i målet åker vi även nästa år.


https://www.svtplay.se/…/lokala-nyheter-dalarna/svt-nyheter…

MDP-kvartettens foto.

årsmöte 18

Kvartetten går in i sitt nionde verksamhetsår.

Detta oomkullrunkeliga faktum firades genom årets första sammankomst å Willa Åberg, Typografvägen.

Tanken, vid omnämnandet av adressen, söker sig oavänt till Tyko Jonssons utrop SKA DU LUKTA PÅ GLÖGGEN MIN GOSSE?! Fast tvärt om, liksom.

Det märks att Vasaloppet står för dörren och övades flitigt på nykomlingen Starten går. 

 

Trots att den store ledaren eller hans hjälpreda inte kunde närvara så genomfördes ändå årsmötet enligt vedertagen praxis –
åtminstone till stora delar.
Nytt för i år är att Kvartetten den här gången hyser förhoppningar om att det möjligen kan komma ett protokoll från mötet! Om så sker

kommer, som tidigare beslutat, sekreteraren belönas med all den pompa, ståt och ryggdunkar som väl bara en manskvartett i en obskyr förort till Falun förmår.

Den som i så fall möjligen läser detta protokoll kommer i så fall troligen att kunna fastslå att inga större omkastningar skett på styrelsens poster.
Och, bäste läsare, glöm inte – vill du ha oss kan du få oss. Efter gårdagen meny kan du säkert få lite mer av oss om du bokar snabbt.
Kvällens meny:
 * Gubbröra på rågbröd
 * Isterband med persiljestuvad potatis
 * Hetvägg
Kanske lika bra att påminna om kungens med världens bästa namn, Adolf Fredrik, sista måltid: Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin.
Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt, utan att dö en prostdöd.
Vi avslutar med en en hälsning från arkivarien och en summa utgående och ingående kapital.
Vivas!