Kortvasan 2017

Vilken dag!

Flaggorna vajade, solen sken, människorna strålade, sportdrycker ångade och bajamajor likaså – allt i fädrens/mödrens spår för framtids segrar.

Kort sagt: Kvartetten ämnade begå kortvasa för 4:e året i rad. I år med ännu fler sångare än vanligt.

 

 

Erik Åbergs foto.
Henrik och Erik gläds åt att Erik äntligen vet huruvida han sjunger b1 eller t2.

 

Sällan har begreppet folkfest stämt bättre in.

Nytt för Kvartetten var att en viss igenkänningsfaktor följde oss i spåren lika säkert som uteblivandet av framtids segrar inte gjorde det.

Människor var uppenbarligen glada att se oss igen och ur folkhavet uppsnappades mummel på allehanda dialekter: ”Kolla – där är dom där med frackarna!” eller ”värsta manskören åker tydligen”.

Värsta, ja.

 

Mycket service ingår – men inte justering av fluga.

 

Annars var det vanligaste antagandet att vi antingen ingick i en svensexa eller kom från någon teknisk högskola. Teknisk högskola, för dig va.

Frack är ett mycket luftigt och trevligt idrottsplagg, för kännedom.

 

Erik Åbergs foto.
David blir paff efter att någon högt nämnt Bjursås

 

Loppet var i alla händelser propagandaskidåkning in its pride.

Ren defilering från start till mål. Fantastiska skidspår och en fullständigt briljant organisation.

 

Erik Åbergs foto.
”Den Store Ledaren” (internt skämtsamt epitet) ger en av många intervjuer under loppet. Här till Dalarnas Tidningar

 

Kvartetten strävar som bekant efter glädje, harmoni och omsorg. Många uttryckte sig också uppskattande om vår sportklädsel och gladdes över att få sig sång tillsjungen mitt i spåret.

Någon klagade kanske över att vi sjöng och sedan åkte förbi personen för att efter ett par kilometer längre fram sjunga för personen igen. Det blir tydligen lite knäckande i längden.

Det är svårt att sjunga serenad och gå ner på knä på skidor. Men det gjorde vi till ackompanjemang av knäppande leder och senor.

 

Erik Åbergs foto.
Ett av många sångstopp när Kvartetten, så att säga, bildar häck.

 

Vi vet att det tar slut men inte när, heter det ju.

I år kom slutet farande som en käftsmäll, dessutompå ny rekordtid om 4,59.

Timmar, alltså.

Strävan är ju att vara ute så länge som möjligt enligt principen om folkets kärlek men det kan bli svårt att slå detta rekord.

Det kan bli svårt.

 

Hur var det nu: ICA eller IVA?

 

En av de nya alster som inför loppet såg dagens ljus går på melodi Ryska Nationalsången (a.k.a Hockeysången) och förtjänar, tycker vi, att nå en större krets:

VI SKA TILL MORA (ryska nationalsången)

Vers: Vi startar i Oxberg vår årliga färd

På skidor i snömodd mot Mora det bär

I frack och i skjortbröst, en ovanlig kör

med sånger i spåret och ett gott humör.

 

Ref: I fädrens spår sjunger vi vår sång igen

för framtids segrar hela dagen lång, min vän.

Vi ska till Mora och fort ska det gå!

Snön, vit som alabaster, men

Inte där vi haft små raster, vän.

Ät inte snö som har blivit gul!

 

Vers: Det strålar en stjärna förunderligt blid.

Vi vallar för fäste men har inget glid.

Vi fikar i Hökberg och sjunger en sång.

Åter bulle Eldris, vi är nu på gång

 

Ref: I fädrens spår…

 

Erik Åbergs foto.
Enade vi stå – tillsammans vi falla. Eller: de kunde inte valla

 

I sommar ses vi kanske i Vansbrosimmet i samband med att kvartetten inviger sin nya uppfinning ”Frackinis”.

Hur det än är med den saken vaknade Kvartetten morgonen efter loppet upp till braskande rubriker.

 

Erik Åbergs foto.
DT tar upp väsentliga saker – teckna prenumeration!

 

Det är förvisso svårt att sjunga andfådd och i kyla och det är stort omöjligt att göra det lilla som ändå framförs någorlunda rättvisa genom skakiga ljudupptagningar.

Men vi bjuder ändå på smakprov – det är knappast enbart för den sångliga perfektionismen vi håller på.

Väl bekomme! Och tack Vasaloppet!

Lite sång i spåret

Lite mer sång i spåret

Aktion i spåret

Lite sång för en busschaufför 

För den som kommer åt dt.se plus finns ett trevligt reportage samt bilder här

Annonser

Rebeccorna 2

Efter en viss tids frånvaro gladdes Kvartetten att ännu en gång få möjlighet att uppträda för Odd Fellows damer, Rebeccorna.

Men innan dess gjordes en snabb visit hos födelsedagsbarnet Petra.

Rebeccorna såg ut att må rätt gott över sitt kaffe och de drycker som kaffe kräfva varför det inte var utan viss nervositet kvartetten gjorde sin entré.

Det sjöngs klassisk nationalromantisk 1800-talslyrik, Vasaloppsrepertoaren luftades, det hävdades att serenadens tillkomst skedde redan i paleontologisk tid samt att ett stycke av Bellman måste tidsbestämmas ungefär till Bellmans tid.

Det blev in alles en härlig kväll för vilken vi alla tacka varandra och en förlåtande publik.

Kanske någon av gästerna har någon bild sparad?

Och vill du boka en stunds romantisk underhållning? Ring Poolia.

(Eller oss!)

bä bä vita lamm

Det stundade till Lagtima årsmöte i Villa Rehnstam å Hökviken. Nån jäkla ordning måste det ju vara i en Kvartett.

Gamla sångare återkom, nya sångare (liksom förövrigt fru Rehnstam – vilket möjligen i lika delar kan förstås, ursäktas om än mycket beklagas) uteblev men allt mynnade småningom ut i den stort genuina känsla av espri som väl bara ett egenhändigt slaktat får kan uppbringa.

 

16667810_10154278333236629_1106555232_o

 

Oxbringa, fårbringa, uppringa (en av våra sångare befann sig en smula indisponibel och behövde ringas upp för att få sig sång tillsjungen) eller kanske bara bröst och bringa som en cornflakesflinga, som ordspråket lyder. (Observera att vi inte diskuterar vare sig bara eller påklädda bröst från vare sig anka, homo sapiens eller dito erectus. Vi diskuterar ordspråk.)

Nåväl – vi sjöng, möttes och röstade oss igenom…

…egenhändigt slaktad (fåret – inte korven) kalte platte på fårkorv…

 

16736117_10154278333246629_343900124_n

 

…en redan vid sitt uppfiskande legendarisk fiskgryta…

 

16700072_10154278333256629_1291799316_n

 

…samt den viskande smekning till avslutande tårta på saffran vilket allt sammantaget klart vittnar om det stora och framgångsrika sångarår Kvartetten nu lite gråtmilt lagt bakom sig.

 

16729949_10154278333291629_1383709011_n

 

I fädrens spår för framtids segrar!

Sedan valdes ungefär samma människor till ungefär samma ämbeten som de innehaft ungefär de senaste 7 åren varför Kvartetten nu går in i sitt åttonde verksamhetsår enligt urgammal sed och med bibehållen värdighet.

Eftersom den gamla Ostindiska kompaniet-principen säger att om någon mötesdeltagare räcker upp en arm så får inget från diskussionen föras till protokollet så länge armen ännu är i luften finns inte mycket mer att säga än vad som redan här är förelagt – förutom att den som utses till mötessekreterare på en sammankomst signerad MDP och därefter faktiskt presenterar ett läsbart protokoll så får denne någon sedermera en uppskattning av Kvartetten.

Nu ser vi fram emot Vasalopp, uppträdanden och våren.

Vill någon boka oss?