Kortvasan 3.0

För tredje året i rad har Kortvasan förgyllt tillvaron i MDP. Och vice versa.

Själva har vi i kvartetten haft det ytterst trevligt ända från  starten i Falun vid 6-tiden på morgonen till återkomsten
vid 19-tiden. Dagen bjöd på strålande väder och  utmärkta skidspår som höll ihop hela vägen till Mora.

Kvartetten startade i år i startled 5 i Kortvasan, kl 10:15,  och före dess hade vi hunnit testa skidor och lufta
struparna. 

Det var på håret att kvartetten kom sent till starten då vi blev stoppade av VasaloppsTV som ville filma en sång.
(Se inslaget här 16 sekunder in i klippet.)

 

 

Efter någon dryg kilometers åkning, strax före vasaloppskontrollen i Oxberg, var det dags för det första
sång-stoppet. Vid andra sångstoppet ytterligare några kilometer senare dök de första 6000-nr-lapparna upp,
det vill säga löpare som startat 15 minuter efter oss. På vägen ner till Mora gjorde kvartetten närmare 20 kortare
eller längre sång-stopp, vilket gjorde att kvartetten fick tillfälle att se många löpare passera.

 

 

Ganska många var också de som passerade oss flera gånger. De passerade oss när vi stod still och sjöng, varpå vi passerade dem
när vi skyndade till nästa stopp. 2015 åkte kvartetten på tiden 4:10. I år var ambitionen att förbättra tiden till minst 4:30. En förbättring blev det
även om målet inte riktigt nåddes. Vi missade målsättningen med ca tre minuter och åkte in på 4:27.

Av Kortvasans alla deltagare har vi i kvartetten fått glädjen att se väldigt många då vi stått vid sidan av
spåret och sjungit. Kvartetten vill rikta ett innerligt varmt tack till alla årets Kortvaselöpare. Ni ser alla så
trevliga och glada ut vilket har förgyllt vår färd mot Mora och fått oss att boka in oss för Kortvasan även för 2017.

Årets MDP-Vasa-trupp bestod av. Robert O, David I, Patrik Ö, Erik Å, Patric T, Daniel E, Jonas H och Mats T.

 

Annonser

Jariba!

Så var det äntligen dags!

Visselpipor blåstes, flaggor flaggades, sombreror påtogs och jalapenosar gled genom fettdrypande mungipor. Och vi vet ju vem/vad (svårt det där med subjekt i långa meningar) som står angiven som ägare till dessa hala mungipor, eller hur?

Mmm, just det: MDP-Kvartetten.

Årsmötet hade för året förlagts till det Åbergska föräldrahemmet vilket för kvällen högtidligen förklarats som kärnvapenfri zon, eller som kidsen på streetan säger, ff. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Först samlades nämligen delar av Kvartetten på stadens ljuvliga sida med syfte att uppvakta 40-årig jubilar. Ryktet sa oss att sådan stod att finna någonstans uppe på Knoppens villagetto, förlåt, idyll.

Alltså sjöngs och uppvaktades. När det äntligen frågades om Kvartetten ville ha något att dricka blev responsen till övervägande del positiv då Kvartetten ser sig som tämligen väl uppfostrad och vill sålunda på intet sätt bidra till att ens den minsta lilla misstanke ska uppkomma om att den i själva verket är en knöl.

Kvartett-Kvartetten anlände sålunda väl beskänkta årmöteslokal där resten av Kvartetten inväntade med det förberedda temat fredagsmys. För att kvällens tema på intet sätt och redan från början skulle vara otydligt hade en massa mexikanska ölflaskor lagts enligt snitslad bana-principen från gata till entré.

Ety med proklamerad fredagsmys åtfölja tacos. Det behöver inte ens utsägas.

Tacos/pulled pork signerad MDP innebär närproducerad oxe och en faslig massa tillbehör. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Först, eftersom texmex-tema proklamerats, serverades tequila, sombreros och hela baletten, halva baletten, tersbaletten, kvartdito, vacka kvartdito, quintdito. Samt ytterligare någon form av balett av mer tveksam karaktär.

Sedan, allt enligt rådande texmex-tema, serverades sill och potatis. Och kastanjetter. Någon form av getter var det iallafall är Kvartetten, så här i eftertankens kranka blekfet, förlåt blekhet, mer än villig och hågen att anta. Efter tequilan minns Kvartetten ändå inte detaljerna allt för noggrant med mer än att ingen sanning är given utom den som står angiven i mötessekreterarens protokoll. David har i alla händelser vår sympati.

Det togs ändock beslut i en eller annan form och/eller riktning. Så som att Kvartetten av princip ogärna står angiven i förtryckta program utan snarare föredrar verka så som flashmob plägar.

Personer försågs med storvulna titlar, placerades på förunderliga positioner, revs ner från dem samma, fick se sig heder och ärad berövad samt valdes till så många poster som det bara var möjligt under den korta tid de antingen lämnade rummet eller slängde en förstulen blick i sin androida telefon. Och så om igen. Och igen. Allt under så pass mycket gillande som just där och då ansågs lämpligt.

Andra personer från andra middagar kom och fick såväl Serenad som Chipsens lov sig tillsjungna. Sedan sjöngs ytterligare sånger i parti och minut och en kan inte anklaga Kvartetten för att vara ett ens i närheten av något one hit wonder – nej, det kan en sannerligen inte.

Sedan tog kvällen slut eftersom polisen kom och körde hem Kvartetten (based on a true story), varpå ännu en underbar afton avslutades enligt den princip som står angiven i visan: fet och präktig, full och glad.

Det sjunde verksamhetsåret kunde inte börjat bättre. Verkligen inte.