MDP-vasan 2015

Kvartetten har varit på turné. Turnén ifråga påbörjades och avslutades i Villastaden i Falun, vilket man i allra högsta grad får kalla för hemmaplan i MDP-sammanhang.

Sju glada och vältränade MDP:are bilade upp till Mora för att därifrån åka en inte helt gratis buss upp till Oxberg. I bussen bjöd kvartetten sina medresenärer på underhållning i absolut världsklass då bland annat ett nytt arrangemang av Lennart Wärmells låt ”I fäders spår för framtids segrar” uruppfördes.

Sång i spåret

På plats i Oxberg konstaterades att väderförhållandena påminde om fjolårets: runt nollan och snöfall. Några av MDP-bröderna nyttjade vallaservicen från Åsarna varpå vallarna fick sig en sångarhyllning tillsjungen med en alldeles väldigt nyskriven text: Tänk vad ni vallar bra, hurra, hurra, hurra!

Startled 5 startade 10.15 och ganska snart konstaterades det att fästet var ojämnt fördelat mellan sångarbröderna, men att det och gick att jämna ut med hjälp av klister.

Efter någon kilometer kom det första sångstoppet. Efter ytterligare ett par kilometer nästa, och så vidare.

Patrik ser laddad ut. Patric letar efter något i innerfickan.

 

På vägen ner till Mora blev det nog sisådär 10-15 sångstopp och ett par sånger åkandes i spåret. På programmet stod ett par hits från i fjol, nämligen ”Ren sportdryck slunkit ner”, ”Till Mora stad vill jag fara”, ”Ur vägen” och ”Dalkarlasång”.

Ny för i år förutom nämnda ”I fäders spår” var ”Stå och staka klockan tolv, åka bland förryckta” vilken kvartetten var noga med att framföra exakt på slaget tolv. Lyckligtvis befann sig kvartetten då på det platta och fina stakpartiet efter utförslöporna ner från Hökberg, så det passade utmärkt.

Kvartetten uppmärksammades i år vid kontrollerna i Hökberg och Eldris där vi blev intervjuade och fick sjunga i mikrofon så att det gick ut i högtalarsystemet. Vid målet var dessutom kameramannen påpassligt framme så att kvartetten syntes på storbildsskärmen i Mora samtidigt som ”I fäders spår” dånade ur högtalarna.

Lite olika texter på sångarhyllningen framfördes, bland annat ”Det glider väldigt bra, hurra, hurra, hurra!!! Men fästet är sådär, tyvärr, tyvärr, tyvärr!!!”

Vid vätskekontroller hade kvartetten publik som stod still och lyssnade, men ute i skogen, när kvartetten hittade ett lämpligt ställe intill spåret att stå på susade oftast publiken förbi i varierad fart, av vilket kvartetten inte lät sig nedslås, det var ju ändå liksom meningen.

Inte desto mindre gladdes kvartetten åt att en skidåkande man stannade mitt emot oss med ett stort leende och lyssnade en stund, tände en cigarr och drack lite Jägermeister!

I fädrens spår

Kvartetten tror sig ha berikat många skidåkares färd ner mot målet i Mora. Kvartetten har i alla fall själv haft en mycket angenäm resa till Mora. Nästan alla vi ser har leende på läpparna och ser så glada ut. Ett gott skratt smittar.

MDP behövde i år fyra timmar och tio minuter för de 30 kilometerna. Den tiden har kvartetten för avsikt att förbättra nästa år till åtminstone fyra och en halv, eller kanske till och med fem timmar!

Efter loppet väntade en pilsner, en dusch och en bit mat och kanske ännu en pilsner. Under bilresan från Mora hem mot Falun var inte alla vakna hela tiden. Det hade varit en lång och händelserik dag. Ett gemensamt konstaterande gjordes dock: ”Även om vi ej blir först till målet åker vi Vasaloppet år från år!”

Vi ses i KortVasan 2016!

Hurra!
Annonser

årsmöte 15

Det stundade, mitt i bistra vinternatten, till årsmöte i MDP:s regi.

Årsmöten av denna typ är sällan en trist resa i formalia utan mer ett vältrande i excesser. Även om korrekt mötesformalia förvisso följs så medger mötet samtidigt att låta druvan, sången, maten och personligheten (över)flöda.

En fördel är att ha domare vid bordet när man A) vill sjunga domaredansen B) vill välja någon eller några till ämbete för livstiden. Då kan domaren A) berätta hur sången faktiskt sjungs och möjligen varför samt B) förklara att livstid inte alltid betyder just det. I alla fall inte i Sverige.

Och ett tag hade årsmötet nästan Sverige i sikte.

I övrigt kan sägas att champagnen var kyld, snittarna förträffliga, sillen (i dubbel bemärkelse) inlagd, kvartetten småningom utlagd, älgen inte förgäves fallen, hjortronsåsen orange och dessertvinet som en på tungan ljuvlig krumbuktande oktav i c-dur.

Mungipor, harmonika samt tveksamma räkneexempel-skämt drogs och kulminerade i en tänd tältbastu samt sammanfattades av Kvartettens senaste tillskott i tenoren Mattias Kempf:

Detta var världens bästa årsmöte. Det känns som jag kommit hem. 

Erik tackade för en nära döden upplevelse i det att han två gånger bokstavligen hållit på att sig skratta till döds. Kvartetten är glad att så inte skedde men håller även i ljuvaste minne huruvida någon sångarbroder dagen efter faktiskt känt sig mer död än alternativet så är den snara återuppståndelsen snart legio till yttermera visso väl sammanfattad i vår djupaste livsinställning:

Hjärtats nyckel heter sång. Den som inte kan skratta åt livet för blir en narr sin levnad lång. 

Niklas trakterar det Gudarna förbjuda: Dragspel