Nåt modernt?

Sällskapets årsmöte gick förleden av sin stapel å det Haglandska residenset, alltså i samma mancave där sällskapet för snart fem år sedan såg dagens första rodnad.

Redovisningar redovisades, förhandlingar förhalades, vitsar drogs och val företogs. Nya vänner återkom genom Dan Hedmark, ännu nyare vänner provade sin manskörsprestanda genom Henrik Alinder, gamla vänner i form av hjältetenoren Dr Hagland återkom genom att slå upp sina portar för sällskapet.

Förutom ytterligare timmar av sång ägnades mer än nödvändig tid åt att bena ut huruvida det är själva handlingen, eller samhällets tolkning av den, som leder till påföljd. I ena ringhörnan: lagmannen och polisen, i den andra historikern och psykiatern/filosofen.

När Lützendimman skingrades var det, och så är det ännu, oklart vem som avgick med segern.

Avsjöngs istället På Gustav II Adolfs dödsdag och någon form (nåja) av konsensus uppnåddes.

Konstaterades att kvartetten är populärare än någonsin och vårens program ser mäktigt ut. Övermäktigt måhända.

Någon ville sjunga något modernt för en gångs skull. Enande mummel kring Evert Taubes (han gick ur tiden 1976 vilket med sällskapets mått får anses som toppmodernt) Nocturne

Så ser vi fram emot en rad offentliga framträdanden. Biblioteket, ICA och så självklart paviljongen i maj för att nämna ett axplock.

Hurra!

Annonser