En utskälld kvartett

Inför höstsonat, på Selma Lagerlöfs gamla adress, och i skuggan av gamla musikskolan, samlades kvartetten att begå lamm.

Funderades en kort sekund över varför allt heter Gamla någonting i Falun. Alltså den uppenbara förklaringen undantagen: vi själva är möjligen inte gamla men däremot eviga.

Konstaterades att Nyköpings brännvin är sin egen värsta fiende.

Mottogs även kvartettens förste festmiddag-gäst vilken rest ända från Seattle enkom för vår skull. En mecenat i vardande, hoppades kvartetten och såg sitt första vikingatåg i västerled avteckna sig i en framtida Lutzen-dimma.

Gästen trivdes och skypade upp sin fru vilken fick sig en serenad tillskickad över Atlantens gråkalla, avlyssnade, vatten.

Hedrades vidare G2A, då hans dödsdag närmar sig, genom avsjungandet av På Gustav II Adolfs dödsdag. Det är ingenting kvartetten skulle erkänna om någon frågade oss. Vilket förövrigt även det faller på sin egen orimlighet.

Ännu en ny sångare såg, inom kvartettens ram, dagens ljus.  Dan hälsades, efter att väl ha bestått intagningsnämndens svåra prov, till T2:stämman.

Övades på julsånger. Som rekvisita hade ett par hundar hyrts in för att likt Musse och Pluto på julaftonen yla i slutet på en carrol .  Men tyvärr. Man kan inte lära gamla hundar att sitta. Vare sig här eller där.

Notblindhet har sin tid och (s)körsång sin. Hundyl (hur böjs det i plural?) och timorisu avslutade denna lyckliga, och lite dimmiga, tillställning.

Gråtmilda tacktal hölls till varandras ära och förträfflighet.

Så inväntar vi, styrkta i själ och hjärta, ännu en gråmulen måndag. Tack för att vi finns till hjälp för oss att hantera detta ofrånkomliga faktum.

Kvartetten kan avnjutas gratis, apropå mecenat, i Slättas ICA-butik där vi den 14/12 kl 16 sjunger skinkans lov.

Tills dess: allt gott! (Vilket med fördel kan säkerställas inom sagda butiks väggar).

Annonser

Gästinlägg

MDP hade för lördagens framträdande inte mindre än två gästsångare. Och detta när det rörde sig om ett prestige-framförande inför stor publik i Faluns finaste salong, Bergslagssalongen.

Här följer en sammanställning från vår gästskribent på plats.

MDP är kören som skördar framgång på framgång.

Lördagen den 12 oktober var inget undantag. MDP var inbjuden till Frimurarlogen Gustaf Vasa i Falun, och deras 100 års jubileum, för att underhålla under middagen. Vi hade fått ett uppdrag att gärna sjunga något från de sekel som Frimureriet har funnits i Sverige. Det vill säga: 1700-, 1800-, 1900- och 2000-talen.

Efter forskning i ämnet om låt- och sångval så framkom i MDP:s forskning att det finns väldigt lite manskörs-kvartett som är så där riktigt bra från 1700-, 1900- och 2000-talet. Kvarstod således 1800-talet, där manskörskvartettens riktiga sångpärlor återfinns. Detta deklamerades till publiken genast efter att MDP traditionsenligt tågat in till Dåne liksom åskan bröder, vilket åhörarna av beskrivningen väl förstod.
Därefter sjöngs Nybelaus hyllning till Dalregementet från 1840, Dalkarlasång, som gick riktigt bra. Förstabasarna höll tonen i det så känsliga mittenpartiet för att tillsammans med de andra rejält dåna ut i ”Han längtar dit, dit igen” i sluttakterna. Därefter sjöng MDP den tänkvärda, och i en för kvällen frimureiskt filosofisk koppling, Syrsan.

Publiken fick tänkvärda (här syftar skribenten på sig själv – red. anmärkning) och roande ord kring mötet mellan den lättjefulla och levnadsglade Syrsan och den flitigt och idogt stretande Myran.

Musikaliskt gjordes här en väl godkänd insats och i sammanhanget kanske 1:e tenorerna och 2:e basarna särskilt ska lyftas fram. Som ett grand finale tog så MDP kvartetten ett riktigt tag om det hela och avslutade med Ångbåtssång och serenad till damerna.

Ångbårtssång levererades med den kraft och inlevelse som bara en ångbåtskapten skulle kunna förstå, vilket kan vara saligt i åminnelse vid kommande tripp med Ålandsfärjan.

Som serenad fick damerna njuta av den serenad som MDP kanske anser vara den bästa, nämligen Slumra hulda (i helvete – heller reds anmärkning). Den framfördes fint och stillsamt. Hade vi inte stått på en scen hade kanske gummistövlarna kommit väl till pass.

På sedvanligt manér tågade så MDP ut ur salen till tonerna av Dåne liksom åskan bröder och till stora ovationer och jubel från publiken.

Stort tack till alla som var med och var där.

/ Patric B1

Gruvfrun

Det finns några saker man inte får göra i gruvan. Detta för att inte reta upp Gruvfrun berättade guiden som förde MDP allt djupare ner i mörkret. Som det visade sig fick man inte spotta, svära eller vissla. Eller, var kvartetten rörande överens om, sjunga Barbershop.

Gruvfrun hatar sånt.

OVAKO:s internationella koncernledning skulle förevisas gruvan i en privat visning. I ett schakt mötte MDP upp i dämpad och suggestiv belysning. Det enda märkliga var att vi som scenklädsel valt att se ut som spermier.

(Detta, tarvar sin förklaring. Eftersom MDP inte ville få gruvvitriol, sånt där klet som gjorde att Fetmats bevarades i 80 år a la Dorian Gray, på sina frackar hade det inköps vita overaller med huva. Nu fick MDP:s egen FetMats, Mats Torgils, ämnet på sina lackskor och blev därvidlag glad eftersom han aldrig mer behöver köpa nya).

Framfördes kristallen den fina och Gute nacht med solister utplacerade i olika schakt för att uppnå största möjliga effekt. Viken akustik hon har, Gamla Mormor.

Aktuell koncernledning ville festa lite, också. Storstilad middag erbjöds på Geswornergården inför vilken man lejt MDP. Detta var ett mycket lyckat arrangemang för båda parter ty något vi är synnerligen anpassade för är just att äta, dricka och sjunga måltidsdrycker.

Koncernledningen blev så till sig att när väl uppbrottets timma obarmhärtigt närmade sig föll man på knä och sjöng en finsk-tysk schlager till kvartettens ära.

Det blev summa summarum en bra tisdag.

Det är väl  som vi internt brukar säga i MDP: Hjärtats nyckel heter sång. 

1380817_10151669751096608_1705941935_n