rökmaskin

Det stundade om fredagen till repetition och traditionellt årsmöte, denna gång (åter) hemma hos Niklas.

förberedelser – kökets magi

Så det repeterades. Och begicks årsmöte. Niklas demonstrerade sitt stroboskop (eller vad det heter) och sin rökmaskin.

Det är svårt att sjunga tenor med rök i lungorna. Det bekommer dock inte Henrik för han är bas.

Efter att Lützens dimmor (va! Är det redan november!?) lättat framgick att Kvartetten denna kväll satt nytt rekord i antal deltagare vid en intern tillställning. Detta oomkullrunkeliga faktum ställde höga krav på vår i övrigt lysande administration.

Som levererade. Vi är stolta över att kunna meddela att allt gick precis så oerhört perfekt som är så utmärkande för en riktigt god organisation. Kvällen följde på det stora hela taget i lika delar god som svensk revisionssed.

Patric anar ett förstebassolo vid horisonten, Patrik argan list

Revisionen befanns briljant, alla beviljades ansvarsfrihet, några valdes om, den interna chattlista som skapats för att underlätta Kvartettens kommunikation befanns att alla utom ordföranden stängt av notiser ifrån (in vino vertias – sic!), nya sångare i form av Robin och Martin hälsades välkomna, några bastade tältbastu, någon somnade utanför bastun men vaknade strax och klev nymornad in igen då det plötsligt blivit lite kallt om magen.

Slutet gott – allting verkligen mycket gott.

Henrik sedd ur den godaste sjömansbiff som tillagats perspektiv

I övrigt kan inte mycket andragas utan att samtidigt våldföra sig på den gyllene principen What happens in Vegas stays in Vegas.

Och så blev det skärmtid

Strängt taget handlar alltihop om ansvarsfrihet. Eller som någon av de nya sa – det bästa årsmöte jag varit på. Det är viktigt att ibland, om så bara för ett par timmar, få fly vardagens under stundom tunga ansvar. Att fly in i poesin, till sången, till glädjen och (!) romantiken. Hur ska man annars orka (åka Vasaloppet)?

Vi menar – sic gloria transit mundi, liksom.

Mat. Dryck. Personlighet.

Och du!

Den 14/3 har du möjlighet att höra MDP med vänner (vilket innebär MDP + några ur OD) under en av landets bästa dirigenters ledning, Cecilia Rydinger, framföra konsert. Vi gör det till förmån för Cancerfonden och i Kristinegymnasiets vackra aula.

Varmt välkommen!

en kasse Jansson

För vi vet inte vilken gång i ordningen var det dags för traditionellt julfirande på ICA Supermarket i Slätta. Det blir ju liksom inte riktigt jul innan skinkan, musten, sillen, hästkorven (verkligen inte att förglömma) är vederbörligen och rikligt avsjungna.

Vi trodde vi hade en rejäl publik – i själva verket blockerade vi tipset och paketutlämningen varför människor inte helt olikt förhållandena i det gamla östblocket väntade tålmodigt, underdånigt och i återhållen rättmätig vrede

Och visst satt han där, allas vår Mats, på sin höga tron, bakom kassan, erbjudandes folket förstklassig service – allt medan han gladeligen uppmuntrade kvartetten att fortsätta låta och göra. Som om vi behövde någon uppmuntran! Den mannen har verkligen många strängar på sin lyra, en lyra på vilken vi gärna spelar. Mats kärlek – vår belöning. På senare år har en misstanke slagit rot (det är en rot utsprungen ur butiken) hos oss – nämligen att ICA-Mats lever ett dubbelliv som dirigent. När han påstår sig vara på Mallis och spela golf är han i själva verket på Metropolitan och dirigerar världsensembler. Vi kan dock inte belägga denna misstanke men hans glada och taktfasta viftande från bakom kassan gör att vår misstanke gränsar till visshet.

Även ICA-Mats glada drängar och nissar (en nisse och dräng är att betrakta som hen och är som sådan vare sig femininum eller maskulinum) jobbade hårt i sitt anletes svett samtidigt som vi brölade på från vår ringhörna. Vi har alla våra kors att bära.

Niklas vet hur man prioriterar, Mats drömmer om att vara ICA-Mats och David S är tillbaka i våra led. Välkommen åter David!

Allt sammantaget skapade en modern faluvariant av tomteverkstaden en potentiell läsare kan se i Disneys TV-tappning på julafton. Sålunda var det inte särskilt förvånande att vi efter att ha framfört vår rejält tilltagna repertoar av ICA-låtar bekvämt sjönk ner i våra slädar för att begå julbord å Nedre Slätta – det som under stundom benämnts och kallats Taberaset i Slätthult. Henrik kom med kasse Janssons frestelse. Bara en sån sak.

Krösamaja (till vänster i bild) alternativt Skönheten och Odjuret (till vänster i bild)

Vissa hade andra anhörigas julkonsert att delta i och missade därför beklagligt nog Helan, Halvan, Tersen, Kvarten och anlände först till Kvinten. Den Store (vilken efter en snaps tycks bli allt mer stursk i allmänhet samt, till yttermera visso, i dessa juletider, även större i såväl ande som volym ((han hävdar själv kraftig benstomme men hans tonåring säger att han är fet)) Ledaren hade inga större invändningar att göra mot dessa sakernas tillstånd eftersom han skrivit Kvinten själv och därför i konsekvensens namn inte hade några större problem att välja sång.

Själv är bäste dräng, som Staffan brukar säga.

en sång och dansman

Nåja. Det går ju att börja om, Som Erik på sitt karaktäristiskt träffsäkra sätt framlade saken.

Niklas skrev åtminstone inledningen på nästa års ICA-julhit på melodin Island:

Vilande vita, skummande björnar, stolt som i sagan, sagornas ö…

Carpe diem – Patrik sjunger helst utantill

Familjetillvänt julbord! Fruar deltog med den ansträngt artiga min som är så typisk för den som lite för länge lyssnat på allt mer snapspåverkad manskör. Eller som Den Store Ledarens hädangångna, salig i åminnelse, hustru brukade säga när han glatt skrålade på i taxin på väg hem från ännu någon MDP-sittning: älskling – din röst låter precis som Jussis – fast mer personlig. 

Fokus

Jultal hölls, gråtmilda löften om framtida storverk utlovades, kramar utbyttes, sylta, knäck och must förtärdes, fruar trivdes, barn spelade TV-spel (eller vad det heter nuförtiden), funderingar på att uppträda i Konsum Bjurs ventilerades (men avslogs – antagligen beroende på att vi inte skulle kunna bära ICA-Mats genomträngande blick därefter). Och som om en middag i sångens, druvans, glädjens och samvarons tecken inte vore nog utdelades även i uppskattningens tecken diplom, pins och en inte så stor jättepokal av tenn.

Jag som skriver detta, sällskapets ordförande, blev av kvartetten påmind om och uppmärksammad på vad som är viktigt här i tillvaron. Så som en inte så stor jättepokal av tenn, exempelvis. Hur så? Jo, berättade ordföranden (alltså jag själv) upprymd för sina (mina) barn (nåja, ungdomar): när vardagens metaforiska fiskpinnar träffar fläkten är allt man behöver beväpna sig med en inte så stor jättepokal av tenn. Då blir allt som inte känns så bra plötsligt mycket bättre för en stund.

Och det är väl meningen med alltihop?

Vill man – så hittar man någon sorts variant här.

God jul önskar MDP er alla!

rådhus vs radhus

Det var kanske inte mest samhällsnyttigt men åtminstone roligast när kvartettens ordförande, internt (åtminstone i sina egna ögon: kärleksfullt) benämnd DEN STORE LEDAREN, för tredje gången besökte stadens (med drottning Kristinas ord) sköna rådhus av sten.

Jag menar – fundera själv vilket av alternativen du föredrar:

1. 08.30-10.00 beredning med kommunstyrelsens utvecklingsutskott

2. 14.30-16-30 Utskottssammanträde med falualliansen

Båda tillfällena ägde rum i sessionssalen. Ingen alkohol serverades (som tur är).

MDPFAD4
stilstudie av Göran och Patrik

3. 20.30: MDP uppträder för en damförening i rådhusets källare. Och dricker ”bubbel”. 

Jag lämnar detta avgörande, det om samhällsnytta kontra glädje, i betraktarens eget saligt imbelupna öga.

Det var sedermera dags att begå sångarmiddag på ryskt tema i DEN STORE LEDARENS radhus. Så gjordes också och åtminstone inledningsvis rakryggat, ryskt och resolut. Någon föreslog att detta blogginlägg skulle rubricerads när Chernobyl sprack. 

MDPFAD6

Mja, jag vet inte. Det hade möjligen varit, till skillnad från maten, en aning osmakligt. Jag fick köttet billigt – det är från Ukraina. Hahaha. Ha. Så kan det låta när MDP övergår från seriöst och framgångsrikt uppträdande till yster ynglingalek kring ett bord.

I källaren på rådhuset gjordes succé och det måste särskilt framhållas att sällskapets vice ordförande (kärleksfullt internt benämnd DEN LILLE LEDAREN) fick kliva fram och dansa på parnassen – denne storstilade man, denne virtuos, denne människoälskare som till fullo behärskar konsten att gå från som skjuten ur en kanon till en nyss skjuten beckasin alternativt mockasin.

Eller som MDP brular säga – vil(l)a gärna vid denna källa(re).

MDPFAD5
Efter alternativt före förrättat värv i källaren på Das Rathouse

På ett öde stora torg framfördes under Engelbrekts bronslegerade brynja Vila vid denna källa varvid tågades hem till radhuset och begicks sångarmiddag.

mdp FAD2
Vila vid denna källa är aldrig fel.

Beslutades att framträda på ICA Supermarket, om Mats ”Frodo” Andersson släpper in oss i sin butik den 6/12. Skriv in i kalendern!

Niklas, som stått värd för oräkneliga MDP-middagar genom åren, satt hela kvällen med ett förnöjt leende på sina läppar. När jag undrade varför lät han meddela att han var glad att det nu var min tur att få känna hur det känns (orden föll kanske inte exakt så här) att få sitt porslin kantstött, rensa bland kvarglömda persedlar och sovande sångarbröder och att ha massor med fransk senap i kylen.

 

MADFAD3
Exklusivt frackpaket säljes!

 

Beslutades att återupprepa succén med MDP med vänner – för Fredriks skull som på grund av tråkiga omständigheter inte kunde vara med förra året – den 14:e mars uppträder vi publikt till förmån för cancerfonden. Skriv in i kalendern!

 

mdpFAD
arkivet är väl omhändertaget – till nästa gång det stundas till tentamen

MDP är passionen, den stora kärleken och glädjen. Till livet, till kamratskapen och sången. Tack för att jag får vara en del av det, grabbar!

 

mdp7adolphson

// Fredrik Adolphson – MDP:s ordförande

snapstory

Det gick ett tjut genom huset.

PAPPA!! (Namnet på klasskompis) LA JUST UT PÅ SIN SNAP NÄR NI JUST SJÖNG! MAN HÖR DIG! PAPPA!!

Fakta i målet är att en kvartett ur Kvartetten om lördagen samlades för att hylla jubilar. Vad som försigår på Snapchat är säkerligen snart glömt men det är ju roligt att ungdomen lägger ut oss (eftersom vi inte riktigt vet hur man gör, själva).

Vi gläds, barnen gläds, och förhoppningsvis även föremålet för vår sångliga låga. Sedan skulle någon ur kvartetten möta upp på Falu Central. Att möta i frack är väl det enda rimliga?

Upptakt

img_1684

 

Äntligen var det dags!

Säsongsupptakten tillsammans med ensemblen Mat/Dryck/Personlighet, med kräftor och alla de drycker som dessa lealösa djur kräva var, åtminstone av oss själva, länge emotsedd.

Och man får nog anse det som ett gott tecken att den stora entusiasm och förväntan på sina håll nästan utmynnade i någon form av nästintill övertändning. Gränsen mellan vansinne och briljans är under stundom hårfin.

 

 

Det är det där ögonblicket man väntar på. Det som råder precis innan helan ska sjungas. Spänningen, på såväl glasets yta som i luften, som råder. Man börjar ladda upp redan på måndagen. Sedan är det över på 30 sekunder. Man kanske kan jämföra med åkattraktionen Helix på Liseberg. Eller När helan har ljudit i salen man är inte tillräckligt sörjd, som det står i en annan sång.

 

 

Så igångsattes den elfte säsongen hemma i Hans–Erik sjöhus invid Varpans strand.Trångt högt och gemytligt är några sätt att beskriva det hela. Lealöst ett annat.

 

 

Niklas har fyllt fint år, Hans-Erik har beslutat sig för att med ålderns rätt avgå med ålderspension.  Därför följde uppvaktning  genom present och högtidstal som försökte hållas. Om det finns någon därute som vill öva sig i retorik kan vederbörande göra som Demosthenes.

Denne store retoriker var nämligen i början av sin karriär inte speciellt framgångsrik då han förutom svaga lungor drogs med en ständigt ryckande axel, blyghet, också hade problem med stamning och uttalet av bokstaven ”r”. Han löste detta genom att öva sitt uttal genom att tala på medelhavets strand, och med kiselstenar i munnen, för överrösta självaste Poseidon, hänga ett spjut så att det stack honom i axeln när den ryckte och genom att springa i trappor och uppför kullar för att stärka lungorna. Han sägs också ha rakat halva huvudet, antingen för att komma över sin blyghet eller för att tvinga sig själv att stanna hemma och öva.

Prova det. Ett annat alternativ är att tala inför MDP.

Ett uruppförande om invasiva arter hade författas av Hasse Lundin – vilket var så bra att det kräver kafferep, enades kvartetten om. Det är nog första gången något helt nytt skaldas till MDP, inte bara sång med ny text.

 

Nåja, slutet gott allting gott. Kräftor, italiensk buffé, sång och kamratskap. Med känslan av att även om inte allt är som vanligt så är åtminstone vissa saker oföränderliga, kunde ordföranden småningom somna gott när han lyckligt senare om aftonen slöt sitt saligt imbelupna men ännu inte 50-åriga öga.

 

studenten 2019

Det är ett ganska briljant koncept, egentligen – att gå runt och sjunga på studentmottagningar, alltså. Alla blir så glada för lite sång och det blir ju även Kvartetten.

 

62446320_377109922922267_8656742885598691328_n
Någon har tagit studenten på 2000-talet. Gissa vem!

 

Det hela började med att Kvartetten för några år sedan uppvaktade varandras barn vid deras student men sedan var det alltid någon som kände någon som kände någon… Det ryktas i kvarteret att Den Store Ledaren inte ankom hemmet före en bra bit in på småtimmarna.

 

62549624_305891976959003_5734383494574899200_n
Serenad på andra sidan stan

 

Men det är säkert bara hörsägen – måttfullhet är i alla händelser Kvartettens måtto. MDP – Måttfullhet, Drama and Performance. Hur som helst, det finns inte mycket som slår att vandra hem om småtimmarna i den ljumma juninatten.

 

64398146_696885487396489_9140341325361577984_n
Ella får en serenad – sjungen av bland annat sin far

 

Man måste nog anse studenten som årets bästa dag, trots allt. Och att få dela bara ett litet ögonblick av lyckan som en student strålar är en ära och en glädje som skänker styrka och kraft.

Så fick vi sjunga om falukorv i stadens alla vädersteck för vegetarianer och om vasaloppet för skidåkare. Och studentsången i parti och minut. Vill någon höra ett smakprov?

Här sjunger vi studentsången!

Här sjunger vi en serenad! 

I morgon sjunger vi på ett bröllop, kanske!

Gränslöst

Härmed låtes göra gällande att Kvartetten gången helg uppträtt på studentbal. Inget ovanligt i det måhända och enligt hörsägen lär det varit uppskattat. Vice positivhalare undslapp sig, aningen bittert får det nog anses, att ”vi fick störst applåder när jag sa att jag var magister Adolphsons vikarie. Det får nog tolkas dubbeltydigt, det.

Det lite märkliga denna helg är att vi också, ungefär samtidigt faktiskt, dels mäktade med att uppträda nedanför Carolus Rex minnesplatta i Budapest …

… samtidigt som serenad framfördes alldeles under den kissande bronskillen i Bryssel. Över nejden ansågs osedvanligt passande – om än en aning burleskt. Övriga turister verkade dock inte, till skillnad från enmanskörens barn, ha något att invända.

Och därmed får väl kvartettens internationella karriär anses ha tagit sin början?

stångtjärnsstugan

Har någon hört oss på radio, nyligen?

Odd Fellows hade sitt sommarmöte ute i de så kallade tassemarkerna, eller närmare bestämt Stångtjärnstugan, varför MDP kallats och inbjudits som underhållning. Vi tackade givetvis inte nej till en sådan möjlighet och släppte om inte allt vi hade för händer så åtminstone det mesta.

 

61770816_2357565471161023_6514769968402268160_n
framåt marsch

 

Man hade beställt vårsånger och dryckes-sånger. Sånt man sjunger till bords, helt enkelt. Ja, då har ni kommit helt rätt avslutade ordföranden det beställande samtalet på det sätt som är så utmärkande för en riktigt bra kvartettordförande.

Vi hade lite klent med basar – men nedan presenteras de iallafall. Bra jobbat, grabbar!

 

62076766_2039747212994802_8605058675087769600_n
bas 1 och bas 2, eller förstebasen och andrebasen om man så vill, i all sin vårliga prakt

 

Framfördes Dåneliksomåskanbröder, Glad så som fågeln, Vårliga vindar draga, Hej Dunkom, Aders Zorns nubbevisa, Das Königlied och Steka Stolt (en hyllningsvisa till Falukorv på melodi Sveriges flagga), Till Österland och extranumret Studentsång. Avtågades under stor pompa från nöjda oddfellowister till Dåneliksomåskanbröder.

 

61367657_842244032814495_506287411957858304_n
Psykologer världen över förenas i bryderi över Görans förhållande till sin telefon

 

Sedan var det dags för en liten, den sista, eftersitsen i residens Slättaskogen. Det sjöngs lite, såldes skottkärra och hyllades, trots att detta innebär hans flytt, mästersångare Olov som kommit in på polishögskolan.

Noterades förövrigt i sammanhanget, och från säkra källor, att poliskören i Köpenhamn inte kan uppträda offentligt utan skyddsvästar på grund av terrorhotet. MDP har lite av samma problem men av helt andra skäl.

 

61535350_401960847062321_5079725887620907008_n
oliver är gott

 

Kvar på säsongen är att traditionsenligt uppträda på studentbalen och så fanborgen på själva studenten. Vill ni, eller strängt taget vi, så hörs vi åter i höst. Och med det ber vi på redaktionen att få tillönska en trevlig, och till lika god, sommar.

en man kort

Det var alldeles upp och ner, bakfram eller, om man så vill, hit och dit. Men låt oss ta det från början.

Kvartetten var, sedan relativt lång tid tillbaka, ombedd att den 8:e maj uppträda i D-dur för Odd fellows damer. Efter viss möda letade vi fram ett gäng vårsånger som alla går i D-dur och sagt och gjort – där var vi.

Vad som därefter hände är vi inte helt överens om men klart är att slumpens skördar spelade oss märkliga spratt.

Plötsligt insåg vi att vi endast hade en andre bas varvid vår kanske mest, med viss konkurrens av doktor Hagland, namnkunnige hjältetenor Torbjörn, på sitt så typiskt lågmälda men icke motsägelsebara vis deklarerade att han minsann skulle sjunga den aktuella stämman.

Snacka om omfång. Det var bara botten på Hej dunkom han inte tog.

 

IMG_20190508_203744198
David har tagit studenten. Han bara glömde mössan.

 

Mitt under en, om inte briljant så åtminstone mycket intressant och inlevelsefull presentation om att Längtan till landet i själva verket handlar om en intensiv längtan till Botkyrka kommun avbröts plötsligt kvällens konferencier av att övriga började sjunga varvid förstetenor-stämman av chocken inte fick, eller tog, ordentlig ton och inte återhämtade sig förrän mitt i andra versen.

Ja, så kan det gå. Sedan uppvaktades jubilar och resten av konserten förflöt helt i den stämning av inre harmoni som väl bara ett väl klingade D dur ackord kan skänka.  En bra grej med Odd Fellows hus är att man kan gå runt och sjunga Dåne liksom åskan bröder i cirklar jättelänge.

Avslutningsvis kom någon ner till logen efter konserten och undrade om vi inte var en man kort, visst saknades Göran Morén?

Såklart han gjorde.

Ridå.

 

göranvår17
Göran saknas alltid när han inte är med.

10 år – ordföranden har ordet

Jag hade grunnat på det rätt länge. Visst hade jag återkommande sjungit i diverse körer under mitt liv men nog vore det kul… Det stannade alltid vid det. En tanke, nog vore det kul.

Så kom det sig att jag en fredag i mars 2009, med de V-dalabaserade Sångarbröderna från 1990-talet i färskt (nåja) minne gjorde slag i saken och bjöd in några killar som enligt min förhoppning borde klara av både att sjunga och käka middag – helst samtidigt och med bibehållen värdighet.

Patric såg jag som självklar, men på de andra var jag inte riktigt lika säker. Så här 10 år senare är vi fortfarande en i lika delar aktiv som salig samling människor som verkligen har kul tillsammans trots att vi på många sätt, åtminstone vid en ytlig granskning, faktiskt är väldigt olika.

 

170430-Valborg-_1040835
Vem känner till Putins wingman? Möt MDP:s ständige vice ordförande.

 

Det hela är lite svårt att beskriva men orden evig ynglingaglädje kommer i brist på bättre för mig. Och trots att MDP aldrig sjungit den passar särskilt en vers ur O Gamla klang och jubeltid väl in som beskrivning.

Men hjärtat i en sann student
kan ingen tid förfrysa,
den glädjeeld som där han tänt,
hans hela liv skall lysa.
Det gamla skalet brustit har,
men kärnan finnes frisk dock kvar,
och vad han än må mista
den skall dock aldrig brista!

 

32105587_10156057007235617_1172260625649238016_n
Den mytomspunna första MDP-middagen i dr Haglands konungasvit – det borde vara Patric Thuresson bakom kameran (eller vad man ska kalla det).

 

Sedan dess har vi sjungit vid massor av tillfällen, förutom under våra privata sångarmiddagar (vilka förövrigt, åtminstone enligt en enkel ordförande, är de roligaste tillfällena). Återkommande är Vasaloppet, ICA-supermarket, studentbalen, Karolinska förbundet och Odd Fellows. Jag skulle kunna säga så mycket om dessa tillfällen men formatet blogg medger det nog inte, är jag rädd.

 

33782089_10156104524615617_83810724798791680_n
Det andra giget i september 2009

Tittaåtsodan
Den första vårkonserten, som vanligt utan publik, i paviljongen


 

MDP har återkomande genom åren även sjungit pro bono. Alltså till förmån för något gott ändamål. På sjukhus, ålderdomshem och liknande. Tanken att vi skulle fira decennium med en välgörenhetskonsert på Dalarnas museum till förmån för cancerfonden var därför inte långsökt.

 

170430-Valborg-_1040876
Möt Niklas – en annan ur ursprungstrojkan som ständigt lagar mat, osjälviskt upplåter sitt hem och på allehanda sätt ser till att MDP trivs och mår bra

 

Självaste Orphei Drängars dirigent Cecilia Rydinger Alin, några ur den eminenta kören hon leder, gamla sångarbröder och allehanda gäster var inbjudna.  Jag och min fru Malin hade länge sett fram emot tillfället. Det kändes också extra viktigt eftersom hon själv var sjuk i cancer.

Det skulle bli storslaget. Och det blev det. Det var bara det att vi inte kunde delta. En vecka innan konserten tog det roliga slut för oss och vi hamnade på palliativa avdelningen. Men våra kära vänner i MDP ringde upp och sjöng för oss där på sjukhuset. Under rönn och syrén, hennes favorit i manskörsammanhang, just när det var som svårast. Det blev så starkt och fint för oss när aldrig så lite av MDP:s livsglädje via telefonen sipprade in och målade sjukhusväggarna i glada livsbejakande färger.

 

skidor3
Möt Erik (och David) som (ständig) ordförande för idrottssektionen är han, passade nog, outtröttlig. Även som intern muskikalisk ledare fyller han viss funktion.

 

Malin övertalade mig senare att för en liten stund lämna sjukhuset för att lyssna på konserten på museet. Och väl där övertalade grabbarna mig att komma fram och sjunga åtminstone i de sista styckena. Det var också fint.

Men festen kunde vi naturligtvis inte delta i men vi var båda ändå så glada att det blev av. Och den blev naturligtvis briljant. Några dagar senare lämnade Malin mig och världen. Det blev på många sätt ett fint slut – inte minst tack vare MDP.

 

56306680_409087786315073_6938035563744198656_n
En sångare i rött

 

Jag skickade dock ett litet anförande att uppläsas på festen. Det fick bli min hyllning av tio år av sång och umgänge tillsammans med härliga människor. Låt oss hoppas på tio år till!

Kära MDP:are. Kära gäster. Jag är inte helt i form men låt mig ändå i egenskap av ordförande försöka säga några saker av viss vikt.

Det var i mars 2009 några av oss samlades i Peter Haglands kungasvit (numera sorgligt moderniserad till tonårsrum) och käkade kyckling och sjöng ålderdomliga låtar. Sedan dess har väl på det hela taget inte mycket hänt.

Man kan inte påstå att vi är en etablerad del av Faluns musikliv, vi ses numera allt som oftast hemma hos Niklas där vi tillsammans utvecklar vår mat, vår dryck och våra personligheter.

Jag har ibland försökt förklara vad MDP:s innersta kärna handlar om. När vi får frågan om varför vi inte har reguljära rep, har återkommande konserter, varför vi inte vill stå med på affischer under eget namn eller högst motvilligt kallar oss kör över huvud taget.

Det är helt enkelt inte därför vi håller på, svarar jag. Nej, och nu talar jag av egen erfarenhet, det handlar om något annat. För ganska många år sedan drabbades jag av sjukdom och hamnade på sjukhus.

Jag vet att många tror att jag aldrig återhämtat mig ordentligt och det är en rimlig förklaring till min gränsöverskridande personlighet. Men det är inte det denna lilla sedelärande historia handlar om.

Jag låg där i sjuksängen, halvblind och slagen, knaprandes på kokt broccoli, och tyckte rätt synd om mig själv. Så plötsligt hör jag därute från korridoren, i ett pianissimo man aldrigt kunde tänka sig om alla dessa omfångsrika karlar:

Dånelilsomåskanbröder…

Kära MDP:are. Hjärtats nyckel heter sång. Tack för att ni fortsätter komma, tack för att ni fortsätter vara lika härligt dumdryga och fulla av er egen uppblåsta personlighet som jag, tack för att ni ibland är fulla också av annat, som glädje, kärlek och sång, tack för att ni vägrar åka vasaloppet, tack för att ni tjatar om Selim Palmgren, tack för att ni fortsätter slå smashar mot livets alla jävligheter genom ett medlemskap i något det inte går att vara medlem i, tack för att ni återkommande väljer mig till ordförande, till och med när jag inte ens är på plats, tack för att ni tillsammans kämpar på för det skingrade sinnelaget, den oförvanskade och manligt behärskade glädjen och den understundom halv-falska sången, tack för att ni fortsätter kämpa för druvan, den fångade dagen och mot allt som överhuvudtaget faktiskt är rätt trist – så som exempelvis cancer. Helvete vad jag hatar cancer.

Till sist vill jag rikta ett tack till alla er som kommit hit och hjälpt oss att fira 10 år av härlig samvaro, ingen glömd och Cilla nämnd, och hjärtligt välkomna tillbaka!

För det är trots allt så, som jag återkommande brukar säga i MDP-sammanhang: Det handlar inte om att leva längst i tid eller att i slutändan äga mest. Det handlar om att leva fullt ut i varje enskilt ögonblick.

Man måste inte älska det man återkommande gör under vardagslivets tråk och tvång. Men generellt sett, och på ett allmänmänskligt plan, måste man strängt taget, så långt det är möjligt, göra det man älskar.

Skål för kärleken. Skål för livet. Skål för Johann Sebastian och skål för er.


 

Om allt går som det ska kan man få ta del av två klipp från festligheterna nedan.

Ett klipp från repet

Göran spelar fiol

Vi hörs och ses – hjärtats nyckel heter sång! Eller som vi brukar säga inom MDP:

Fyll i! Fyll i!

Jag ser tillbaka på antagandet från mars 2009. Nog blev det kul, får man väl ändå säga och anse?

Fredrik Adolphson,

a.k.a Den Store Ledaren,

ordförande i manskvartetten Mat Dryck Personlighet 2009 –

Kortvasan 2017. Längdskidor. Vinter.
Kortvasan. Längdskidor. Vinter. Sång.