erik 50 år

Delar ur MDP fick i helgen nöjet att uppvakta en av sällskapets verkliga centralgestalter. Här publiceras vårt hyllningstal. (Det sjöngs lite också, självfallet).

 

Kära gäster! Erik!

Att få hålla hyllningstal inom MDP innebär en stor ära. Jag vill att ni, alla här inne, inledningsvis ska känna till att den som får förtroende att hålla tal hos oss, ja, det är liksom creme de la creme det.

Jag skulle uppskatta att inte ens två tredjedelar inom MDP har blivit tillfrågade om att hålla exempelvis just det här talet innan lotten föll just på mig.

Jag vill också passa på, innan jag börjar själva talet, att upplysningsvis informera om att jag inte tänker tala om mig själv.

Många inom MDP tror visserligen det, och och säkert många andra här i salen, då jag genom åren ständigt och återkommande, upptvingad och intjatad i talarstolen, ofta tagit billiga poänger på min egen omvittnat och avancerat i största allmänhet genomruttna livsstil.

Eller som jag brukar säga: En sund kropp tvättar sig själv. Helst efter kortvasan. Fördomar, säger jag! Empiri, tänker ni. Nåväl, jag har en enorm självinsikt, så luta er nu bekvämt tillbaka så ska nog det här gå bra.

Förutom att chansen till back-fire ökar ju oftare jag synar mig själv och mina illa utförda korsstygn i sömmen så är det här faktiskt ett hyllningstal till Erik Åberg.

Han som sitter där. Känd från TV.

Då duger det liksom inte att stå och orera om sig själv, inte. Men jag kan ändå inte låta bli och undra. Varför kommer televisionen och gör reportage om ett gäng lönnfeta manskorister som åker skidor i frack just den gången jag INTE är med?

Hur kommer han eller hon som kör plogen till jobbet?

Varför finns det bara ett konkurrensverk?

Om saltet mister sin sälta – vad med skola vi då salta?

Och apropå TV. Det lär ha sagts i televisionen och på bästa sändningstid, att nämnde Åberg är körledare. Körledare? Har vi ens en sådan inom MDP? (ALLA MDP:ARE MUMLAR UPPRÖRT NEKANDE)

Jag ser ingen annan råd än att på stående fot utlysa urtima årsmöte för att utröna huruvida vi ska välja och utse en körledare eller om så inte kan  ske inkomma med en officiell protest till Gävla Dala. Kan kallelsen till urtima årsmöte härmed betraktas som godkänd?

Bäste Erik!

Röster inom MDP har börjat höjas kring huruvida det inte är lite väl grabbigt, klyschigt, för att inte säga otidsenligt att sjunga manskör.

Känns det verkligen helt fräscht att på 2010-talet i frack ständigt stå och orera om Island, surrande humlor, ljuva hjärtevänner eller annat trams som, Island undantaget, inte ens finns i verkligheten? Knappt ens på Netflix.

Och dessutom få betalt för det. Eller få och få. Ta.

Vi andra försvarar oss: nog är det väl romantiskt att drömma sig bort till druvan, den manligt behärskade glädjen och god mat? Om inte det är romantik, ja, då vet då inte jag vad som kan kallas romantiskt.

(Nu står det i manus: Se upp för nu kommer det en svår mening.)

Jag tror för egen del att en vackert ångande sång beströdd med frusna rosenblad från ICA Supermarket i Slättas frysdisk och imaginära såväl som metaforiska – jag jobbar ju i läroverket bevars- diamanter framsjungen  i parti och minut aldrig kan misslyckas.

Så här långt kommen i hyllningstalet till Erik Åberg känns det helt rätt att få lite kvalitetstid bara med er kvinnor här i salen. Jag har ju alltid passat bättre ihop med kvinnor än med män. Egentligen.

Förutom att jag faktiskt lever med tre stycken tjejer, så är jag, eller har varit, med i föreningar där vi snackar mycket om tjejer.

Det rör sig om lite diverse akademiska grabbgäng, ett par olika residensstadsgubbföreningar, den kulturella sidan representeras alltså av en manskör samt den idrottsliga biten av Social-Liberala herrbastuföreningen.

Ja, det där var väl lite om mig själv och min relation till kvinnor. Men vi skulle ju prata om Erik Åberg.

MDP – Mat, dryck, personlighet. Eller annorlunda uttryckt: Behärskat lättsinne.  

Vi i MDP-kvartetten är mycket glada över att vi har möjlighet att träffas och sjunga tillsammans ibland. Denna glädje, eller harmoni, vi genom sången känner handlar inte om vad som består eller vad som är permanent.

Det handlar heller inte om arbete, karriär eller konkurrens. Nej, vår samvaro handlar om individuella röster och personligheter som sammanstrålar för ett ögonblick.

Och det ögonblicket består egentligen inte längre än ett andetag. Detta sagt trots att andetaget ifråga snarare doftar fästvalla än rosor och/eller jasmin dagen efter vi sjungit.

MDP är vår fästvalla i livets vasalopp. Och lite fästvalla i en allt snabbare värld kan väl aldrig vara fel?

Medelålders män samlas för att med ett romantiskt sinnelag önska fly vardagen en liten stund.

Och för den verksamheten fyller du en stor och osjälvisk funktion, Erik. Du är handen som vallar skidan, kletet i fästvallan, sötman i blåbärssoppan.

Med ett gränslöst tålamod sjunger du alla stämmor, om och om igen, tills den mest tondöve av oss kan och förstår, du arrangerar, organiserar, bidrar, hjälper och lyfter.

Trots att du musikaliskt ofta befinner dig på en helt annan nivå än de flesta av oss andra gör du inga sura miner över att ännu en gång behöva traggla den mest enkla lilla melodi i alla tänkbara stämmor.

Du svarar ofta Patric Thuresson med en mors tålamod – nej, Patric lille. Så kan vi inte göra.

Och tänk på allt vi upplevt, Erik. ICA. Råbiff. ICA. Skidor. Råbiff. ICA. Paviljongen (inte slutna i Säter utan den i stadsparken) Skidor. ICA. Gruvan. ICA. Hofors personalmatsal. Råbiff.

Mycket av allt det där är din förtjänst.

Så å MDP:s vägnar skulle jag vilja framföra ett enkelt Tack.

Men vi vore ju inte MDP om vi inte också skulle vilja hylla dig genom att sjunga några sånger.

 

Annonser

MDP-vasan 2018

För femte året i rad åkte delar ur MDP kortvasan från Oxberg till Mora. Vi får väl säga att det var succé i år igen.

Sedan starten 2014, då vi var 4 personer, har vi blivit fler deltagare för varje år och i år var vi hela 13 sångare/skidåkare.

Det här året har bjudit på en snörik vinter och vasaloppsorganisationen har på senaste tiden skottat bort en del nyfallen lös snö från spåret. Det var riktigt fina förhållanden hela vägen till Mora med sköna vita spår.

På förhand kändes det som en tuff uppgift att slå fjolårstiden på 4:59:07 och fram till Hökberg låg vi ganska dåligt till för att kunna slå den tiden. Men vi ryckte upp oss och den resten av loppet gick mycket bättre Till slut slog vi den gamla tiden med över 13 minuter. Ny rekordtid för MDP i kortvasan är 5:12:48.

Drygt halva tiden är effektiv åktid och knappt halva tiden är effektiv sångtid.

I Hökberg möttes vi upp av SVT som gjorde ett litet reportage som sändes på dalanyheterna på kvällen.


Nya sånger för i år var ”Starten går, sjung hopp fallerallan lej”, ”Hur länge skall på borden den blåbärssoppan stå?” och ”I min farfars gamla frack”. Den sistnämnda var en riktig tungvrickare.

Även om vi ej var först i målet åker vi även nästa år.


https://www.svtplay.se/…/lokala-nyheter-dalarna/svt-nyheter…

MDP-kvartettens foto.

årsmöte 18

Kvartetten går in i sitt nionde verksamhetsår.

Detta oomkullrunkeliga faktum firades genom årets första sammankomst å Willa Åberg, Typografvägen.

Tanken, vid omnämnandet av adressen, söker sig oavänt till Tyko Jonssons utrop SKA DU LUKTA PÅ GLÖGGEN MIN GOSSE?! Fast tvärt om, liksom.

Det märks att Vasaloppet står för dörren och övades flitigt på nykomlingen Starten går. 

 

Trots att den store ledaren eller hans hjälpreda inte kunde närvara så genomfördes ändå årsmötet enligt vedertagen praxis –
åtminstone till stora delar.
Nytt för i år är att Kvartetten den här gången hyser förhoppningar om att det möjligen kan komma ett protokoll från mötet! Om så sker

kommer, som tidigare beslutat, sekreteraren belönas med all den pompa, ståt och ryggdunkar som väl bara en manskvartett i en obskyr förort till Falun förmår.

Den som i så fall möjligen läser detta protokoll kommer i så fall troligen att kunna fastslå att inga större omkastningar skett på styrelsens poster.
Och, bäste läsare, glöm inte – vill du ha oss kan du få oss. Efter gårdagen meny kan du säkert få lite mer av oss om du bokar snabbt.
Kvällens meny:
 * Gubbröra på rågbröd
 * Isterband med persiljestuvad potatis
 * Hetvägg
Kanske lika bra att påminna om kungens med världens bästa namn, Adolf Fredrik, sista måltid: Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin.
Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt, utan att dö en prostdöd.
Vi avslutar med en en hälsning från arkivarien och en summa utgående och ingående kapital.
Vivas!

världsklass

För sjunde året i rad uppträdde Kvartetten på ICA Supermarket i Slätta inför jul.

 

slushpuppemaskinen är inte längre kvar

 

Skämtades så där lite lagom burleskt om skinkor, upplystes att ICA-Mats i själva verket är en metafor för Gud, framfördes nya ICA-sånger.

Inget hjälpte.

Publiken var för julstressad, lyder Kvartettens egen analys.

Barn grät, vuxna trängdes och svettades – ingen tog sig tid att stanna upp och uppleva det sköna omkring sig. 

Vad är då poängen med alltihop, kan man ju fråga sig.

Personalen var dock till synes nöjd.

världsklass!

 

 

snille och smak

smak

 

Kvartetten fick beundrarpost:

Er prestationsnivå var som vanligt hög. Julen är en tid för gemenskap och SÅNG. Ni var där, gav människor i kön ett alternativ till Hänt extra i tidningshyllan, visade på manlig gemenskap i offentlig miljö. Att alternativ klädstil är möjligt i alla åldrar. Spontana utrop från främlingar till mig i publiken var: – Man blir så lycklig! Tänk att få människor att känna så en fredag.

 

efter att provianterat hos ICA-Mats intogs ett litet julbord

 

Ett litet julbord, och ett visst antal sånger, senare lägrar sig julefriden över våra sinnen så som blodet i en till bredden av kolesterol fylld ven.

Eller som kirurgerna brukar säga på sina julfester när det är dags att tänka på refrängen:

ur ven är avliden

 

Henrik gläds åt saffransglasyren

 

Dopp i grytan. Skinkans lov.

 

Patric ber om sång när en försäljare ringer. Att försäljaren var svärfar berättade han däremot inte

 

En silltallrik i knät är också en silltallrik. Åtminstone lika talrik.

 

Kvartetten ber därmed att få tillönska en riktigt god jul och tillhörande vört!

det nostalgiska gänget

Kvartetten var åter kallad och inbjuden till Karolinska förbundets årsmöte. Här är vi:

 

 

Förlåt. Det där var ju för 5 år sedan. Till den som tycker och anser att Kvartetten inte utvecklas vill vi till vårt försvar anföra att hen knappast vet  vad vederbörande talar om.

Den här gången samlades och uppsjöngs nämligen å regementets gamla idrottshall. Såväl Svärdsång som Jag heter Stellan Bengtsson hade passat men avstods från att framföras med hänsyn tagen till vice ordförandes fläckfria vandel och anseende i sammanhanget.

 

 

Dånades (med begreppet dåna avses inte dona nobis pacem – snarare tvärt om) in och framfördes i Dalregementets gamla mäss, den plats där sången en gång skrevs, Dalkarlasång.  Och publiken grät. Otto satt där, tror vi, och plitade ner sången för cirka 100 år sedan. Ej skrevo pilten bud, som det också heter.

 

 

Framfördes ett gäng klassiker så som denna något nostalgiska förening kräva. Det vore näst intill kontraktsbrott att inte framföra Tegnérs Kung Karl. Så det gjordes.

 

 

En chansning i form av Nikolajev gick hem och uppskattades. Kvartetten vågar sin fez på att det sannolikt är första gången den ryska nationalsångens vackra toner klingat inanför konungsliga Dalregementets förnämliga mäss väggar. Åtminstone inte efter Poltava.

Nej, nej, nej, nej. Inte den tonen frack! som i kvartetten skämtsamt brukar säga.

 

 

Vill du så kan du åhöra oss på ICA Supermarket i Slätta den 15/12 kl 17.

Apropå utveckling, menar vi.

Väl mött!

 

röda korset

Höstens offentliga uppträdande gick av sin stapel i Faluns förnämliga stadsbiblioteket till förmån för Röda Korset.

Före det begicks rep såväl som borst eller egentligen rödbetssoppa eller vad det heter.

Slik soppa och vita skjortbröst är (vanligen) en vansklig kombo men det hela slutade denna gång 1-1.

Give or take.

I biblioteket avbröts den store ordföranden i sin trevliga, träffsäkra, och mycket begåvade inramning om varför manskör egentligen överhuvudtaget finns av övriga i kvartetten som tyckte han blev långrandig varför publiken gick miste om detta briljanta anförande.

Någon i publiken som i dubbel bemärkelse uppskattade Finlandia höll förövrigt med men upplystes artigt om att Finlandia är en sång, inte flygplatsen i Helsingfors. (Och korvkiosk heter inte kioskenkorva på finska).

Kvartetten var för dagen begåvad med förstärkning från Göteborg vilket motiverade extraordinärt ordvitseri. Hur åker man sovplan till Ryssland? Sovjet. Fattar du eller? Sov-jet. Va?

Röda korset var trots allt efteråt glatt, bibliotekets personal likaså (kanske mest beroende på att kvartetten inte överskred bibliotekets öppettider) och publiken artigt positiv.

 

 

Epicentrum.

 

 

Vi sjöng ungefär lika mycket som vanligt – möjligen fick den manligt behärskade glädjen sig en törn – men i dag tjänade vi en timme. Tur i oturen, så att säga.

 

 

På menyn:

Lunch:

Borst (eller vad det heter)

Agnes hembakta bröd

Helan

Jämtlands

 

 

 

Middag:

Tomatsoppa med mozzarella och basilikaolja, trattkantarell toast, cava

Bibisill, skedviknäcke, helan, Jämtlands (men tyvärr ingen potatis).

Råbiff a la mdp öl eller vin. Möjligen och.

Ostbricka, portvin.

Saffrans-pannacotta, dessertvin.

Egenhändigt slagen maräng. Kaffe.

 

 

Vad säger man?

Hovleverantör ICA Supermarket i Slätta är din kajplats på överflödets ocean av utbud och efterfrågan, MDP en clownfisk i Svarta havet.

 

 

Vill du så ses vi – hörs gör vi alla händelser.

en (inte helt) alkoholfri lingonparfait

Kvartetten samlades om fredagsaftonen till traditionell höstupptakt i Selma Lagerlöfs gamla lokaler å Vårlidsvägen.

 

 

Temat, som det småningom visade sig – inte minst till förrätten som bestod av surströmming, var så där lite charmigt ospecificerat norrländsk.

I Norrland växer det tallar höga

att de är höga det båtar föga

för en dag faller de  omkull

allt för den eviga törstens skull

”Ja, det luktar godare än lik” undslapp sig sällskapets konstapel. Den store ledaren, som aldrig smakat starkt, förlåt, surströmming tidigare, blev så exalterad att bild skickades till hemmet med uppmaningen att aldrig mer komma hem som resultat. Carte blanche för sång, tänkte ordföranden glatt.

 

 

Strömmingen inmundigades utomhus varför sångerna som firren kräva klingande över nejden till mopedburen faluungdoms nytta och nöje. Gråtmilda bekännelser om tragiska uppväxer tillsammans med en surströmming (obs ingen metafor!) delades och något tal anfördes.

 

Erik berättar om en viss Montanus göranden och låtanden i Uppsala (Bra initiativ, tycker kvartetten – mer av den varan framöver!)

 

Sen gick kvartetten (all) in.

Huruvida konstitutionell monarki som begrepp är en idémässig motsägelse till demokrati upptog, under någon hetsig halvtimme eller så sångens utrymme.  Kvartetten är delad, liksom nationen.

En ljuvlig älggryta täppte till käften på samtliga vilken toppades av en upplysningsvis inte helt alkoholfri lingonparfait.

 

 

Ett av mycket få framträdanden av Kvartetten planerades och förlades till stadsbiblioteket 28/10. Välkomna då!

Sedan kom socialen och det var dags att åka hem.

studentbal 2017

När framtidens medborgare ber medelålderns (well) dito komma och uppträda/underhålla så plägar medelåldern lyssna och hörsamma denna de ungas åstundan.

Så samlades Kvartetten därför till säsongsavslutning å kungliga Dalregementets gamla lokaler, numera festvåning känd som Dalasalen, för tal, sång fest och gamman. Det är svårt att misslyckas med en positiv publik och för att citera kvällens högtidstalare:

 

När det kommer till hyllning gäller det att med de vackraste ord man känner beskriva någon eller något. Jag har ju funnit de vackraste ord som finns men de räcker liksom inte till. För hur ska man med vackra ord kunnat beskriva något som inifrån och ut är så obeskrivligt vackert som ni studenter? Och hur ska man under en ändlig tid kunna hylla något som är oändligt och hur kan man värdera det ovärderliga? Kära studenter, jag står som alltid hänförd, ja nästa golvad, av den totala eufori ni utstrålar. Det är helt klart ett fantastiskt jobb jag har. Bli lärare, studenter. På riktigt. Bli det. Till sist vill jag säga, förutom att jag fortfarande använder snapchat, att livet inte handlar om att i slutändan leva längst eller äga mest. Det handlar om att leva fullt ut i varje ögonblick. Man måste inte älska det man gör men man måste göra det man älskar. Och kom ihåg: det enda man behöver berusa sig av är livet, kärleken och kulturen. 

 

Förutom en liten fanborg för kvartettanhörigas studenter går vi nu till vila från slagsmål och sång.

Det har varit ett intensivt år.

Vill ni, så hörs vi säkert igen i höst.

strax efter uppträdande

 

Familjevänlig Valborg 2017

Barn. Hundar. Gäster. MDP.

Valborg.

Vi började festligheterna genom att begå konsert hos Mats på Ica.

Vi var ju tvungna att proviantera, liksom.

Sedan rullade konceptet på som ett självspelande piano.

Så som det ofta plägar när alla vill ha roligt.

Det vill helt enkelt gärna bli bra.

Lek och spel.

Mat och dryck.

Personligheter.

Sång och musik.

Våren är äntligen kommen – det har vi sett till!

 

Utan Patric blir inte mycket gjort

 

Iallafall LITE sång för gästerna…

 

…som trivs bland tipspromenader och grillkorvar.

 

Utan Niklas blir heller inte mycket gjort. Så som musikquiz.

 

Gästerna underhåller i stor stil!

 

Vintern har äntligen rasat. Nu är våren här!

 

Alla fotografier är tagna av hovfotograf Magnus Höög.

Vad kan vi säga?

Hjärtats nyckel heter sång.

(Och ICA Supermarket i Slätta).

The Corn song

Sent omsider kom Kvartetten till insikt om att man just fyllt åtta år och att detta oomkullrunkeliga faktum måste firas.

Sagt och gjort: inbjudningar skickades från norr till söder, planer smiddes, klädkoder diskuterades, menyer konstruerades och repetitioner inställdes. Platsen? Ja, samma som de senast 7 åren. Varför ändra på ett vinnande koncept, resonerade Kvartetten med all den gravitas som väl bara ett åldrande barnasinne kan uppbringa.

 

 

Intet är som väntas tider. Helst inte i en random paviljong. (Bilden är beskuren – publiken syns inte så mycket)

 

Så kom den då till slut, dagen D.

Kanske lite tidigt för vårsånger men detta kompenserades med antagandet att händelsen kunde betraktas som kulturinsats för vår internationella publik.

Det var en Kvartett som bestod av fler skallar än antalet som återfanns bland publiken som mötte upp under paviljongens varma tak mitt i den gråkalla månaden mars sista skälvande dag.

Mars, den romerske krigsguden, hade bleknat av avund om hen kunde se, höra och smaka den heliga kompott av behärskat ynglingasinne som inte helt olikt en isländsk vulkan erupterade i staden Faluns egen park.

Nåväl, klassiker som Vårsång, Vårsång, Majsång och Majsång (Google translate innebar Cornsong för vår internationella publik) framfördes inte helt utan ackuratess.

Och allt var gratis! (Om man med det menar på samma sätt som det får anses gratis att skära ut en njure och satsa i en pokerpott).

 

Göran lyckas med sina flarn (…också. Hela karln är ju ett enda stort lyckopiller).

 

Sedan travades i god ordning hem till Niklas för att begå högtids och jubileumsmiddag.

Det serverades gubbröra (givetvis) till Helan, mindes och berättades.

Och möjligen sjöngs, lite.

 

Mats serverar jubileumsbubbel – inte utan viss koncentration.

 

Portstek. Vi säger bara det. Portstek. Det tål att upprepas: portstek.

Portstek är en rätt som tarvar mycket gott och allmän tarvlighet var väl det enda som inte återfanns på detta den mätta salighetens uppburna tabernakel.

Citerades Erik Axel Karlfeldt och konstaterades att på en mätt mage vilar ett muntert huvud.

8 år är ju ingen större tidsrymd.

Life is good.

Vem bryr sig om lite regn, egentligen?

 

Blandkör innebär ett tillstånd när inte alla bär frack