en (inte helt) alkoholfri lingonparfait

Kvartetten samlades om fredagsaftonen till traditionell höstupptakt i Selma Lagerlöfs gamla lokaler å Vårlidsvägen.

 

 

Temat, som det småningom visade sig – inte minst till förrätten som bestod av surströmming, var så där lite charmigt ospecificerat norrländsk.

I Norrland växer det tallar höga

att de är höga det båtar föga

för en dag faller de  omkull

allt för den eviga törstens skull

”Ja, det luktar godare än lik” undslapp sig sällskapets konstapel. Den store ledaren, som aldrig smakat starkt, förlåt, surströmming tidigare, blev så exalterad att bild skickades till hemmet med uppmaningen att aldrig mer komma hem som resultat. Carte blanche för sång, tänkte ordföranden glatt.

 

 

Strömmingen inmundigades utomhus varför sångerna som firren kräva klingande över nejden till mopedburen faluungdoms nytta och nöje. Gråtmilda bekännelser om tragiska uppväxer tillsammans med en surströmming (obs ingen metafor!) delades och något tal anfördes.

 

Erik berättar om en viss Montanus göranden och låtanden i Uppsala (Bra initiativ, tycker kvartetten – mer av den varan framöver!)

 

Sen gick kvartetten (all) in.

Huruvida konstitutionell monarki som begrepp är en idémässig motsägelse till demokrati upptog, under någon hetsig halvtimme eller så sångens utrymme.  Kvartetten är delad, liksom nationen.

En ljuvlig älggryta täppte till käften på samtliga vilken toppades av en upplysningsvis inte helt alkoholfri lingonparfait.

 

 

Ett av mycket få framträdanden av Kvartetten planerades och förlades till stadsbiblioteket 28/10. Välkomna då!

Sedan kom socialen och det var dags att åka hem.

Annonser

studentbal 2017

När framtidens medborgare ber medelålderns (well) dito komma och uppträda/underhålla så plägar medelåldern lyssna och hörsamma denna de ungas åstundan.

Så samlades Kvartetten därför till säsongsavslutning å kungliga Dalregementets gamla lokaler, numera festvåning känd som Dalasalen, för tal, sång fest och gamman. Det är svårt att misslyckas med en positiv publik och för att citera kvällens högtidstalare:

 

När det kommer till hyllning gäller det att med de vackraste ord man känner beskriva någon eller något. Jag har ju funnit de vackraste ord som finns men de räcker liksom inte till. För hur ska man med vackra ord kunnat beskriva något som inifrån och ut är så obeskrivligt vackert som ni studenter? Och hur ska man under en ändlig tid kunna hylla något som är oändligt och hur kan man värdera det ovärderliga? Kära studenter, jag står som alltid hänförd, ja nästa golvad, av den totala eufori ni utstrålar. Det är helt klart ett fantastiskt jobb jag har. Bli lärare, studenter. På riktigt. Bli det. Till sist vill jag säga, förutom att jag fortfarande använder snapchat, att livet inte handlar om att i slutändan leva längst eller äga mest. Det handlar om att leva fullt ut i varje ögonblick. Man måste inte älska det man gör men man måste göra det man älskar. Och kom ihåg: det enda man behöver berusa sig av är livet, kärleken och kulturen. 

 

Förutom en liten fanborg för kvartettanhörigas studenter går vi nu till vila från slagsmål och sång.

Det har varit ett intensivt år.

Vill ni, så hörs vi säkert igen i höst.

strax efter uppträdande

 

Familjevänlig Valborg 2017

Barn. Hundar. Gäster. MDP.

Valborg.

Vi började festligheterna genom att begå konsert hos Mats på Ica.

Vi var ju tvungna att proviantera, liksom.

Sedan rullade konceptet på som ett självspelande piano.

Så som det ofta plägar när alla vill ha roligt.

Det vill helt enkelt gärna bli bra.

Lek och spel.

Mat och dryck.

Personligheter.

Sång och musik.

Våren är äntligen kommen – det har vi sett till!

 

Utan Patric blir inte mycket gjort

 

Iallafall LITE sång för gästerna…

 

…som trivs bland tipspromenader och grillkorvar.

 

Utan Niklas blir heller inte mycket gjort. Så som musikquiz.

 

Gästerna underhåller i stor stil!

 

Vintern har äntligen rasat. Nu är våren här!

 

Alla fotografier är tagna av hovfotograf Magnus Höög.

Vad kan vi säga?

Hjärtats nyckel heter sång.

(Och ICA Supermarket i Slätta).

The Corn song

Sent omsider kom Kvartetten till insikt om att man just fyllt åtta år och att detta oomkullrunkeliga faktum måste firas.

Sagt och gjort: inbjudningar skickades från norr till söder, planer smiddes, klädkoder diskuterades, menyer konstruerades och repetitioner inställdes. Platsen? Ja, samma som de senast 7 åren. Varför ändra på ett vinnande koncept, resonerade Kvartetten med all den gravitas som väl bara ett åldrande barnasinne kan uppbringa.

 

 

Intet är som väntas tider. Helst inte i en random paviljong. (Bilden är beskuren – publiken syns inte så mycket)

 

Så kom den då till slut, dagen D.

Kanske lite tidigt för vårsånger men detta kompenserades med antagandet att händelsen kunde betraktas som kulturinsats för vår internationella publik.

Det var en Kvartett som bestod av fler skallar än antalet som återfanns bland publiken som mötte upp under paviljongens varma tak mitt i den gråkalla månaden mars sista skälvande dag.

Mars, den romerske krigsguden, hade bleknat av avund om hen kunde se, höra och smaka den heliga kompott av behärskat ynglingasinne som inte helt olikt en isländsk vulkan erupterade i staden Faluns egen park.

Nåväl, klassiker som Vårsång, Vårsång, Majsång och Majsång (Google translate innebar Cornsong för vår internationella publik) framfördes inte helt utan ackuratess.

Och allt var gratis! (Om man med det menar på samma sätt som det får anses gratis att skära ut en njure och satsa i en pokerpott).

 

Göran lyckas med sina flarn (…också. Hela karln är ju ett enda stort lyckopiller).

 

Sedan travades i god ordning hem till Niklas för att begå högtids och jubileumsmiddag.

Det serverades gubbröra (givetvis) till Helan, mindes och berättades.

Och möjligen sjöngs, lite.

 

Mats serverar jubileumsbubbel – inte utan viss koncentration.

 

Portstek. Vi säger bara det. Portstek. Det tål att upprepas: portstek.

Portstek är en rätt som tarvar mycket gott och allmän tarvlighet var väl det enda som inte återfanns på detta den mätta salighetens uppburna tabernakel.

Citerades Erik Axel Karlfeldt och konstaterades att på en mätt mage vilar ett muntert huvud.

8 år är ju ingen större tidsrymd.

Life is good.

Vem bryr sig om lite regn, egentligen?

 

Blandkör innebär ett tillstånd när inte alla bär frack

Kortvasan 2017

Vilken dag!

Flaggorna vajade, solen sken, människorna strålade, sportdrycker ångade och bajamajor likaså – allt i fädrens/mödrens spår för framtids segrar.

Kort sagt: Kvartetten ämnade begå kortvasa för 4:e året i rad. I år med ännu fler sångare än vanligt.

 

 

Erik Åbergs foto.

Henrik och Erik gläds åt att Erik äntligen vet huruvida han sjunger b1 eller t2.

 

Sällan har begreppet folkfest stämt bättre in.

Nytt för Kvartetten var att en viss igenkänningsfaktor följde oss i spåren lika säkert som uteblivandet av framtids segrar inte gjorde det.

Människor var uppenbarligen glada att se oss igen och ur folkhavet uppsnappades mummel på allehanda dialekter: ”Kolla – där är dom där med frackarna!” eller ”värsta manskören åker tydligen”.

Värsta, ja.

 

Mycket service ingår – men inte justering av fluga.

 

Annars var det vanligaste antagandet att vi antingen ingick i en svensexa eller kom från någon teknisk högskola. Teknisk högskola, för dig va.

Frack är ett mycket luftigt och trevligt idrottsplagg, för kännedom.

 

Erik Åbergs foto.

David blir paff efter att någon högt nämnt Bjursås

 

Loppet var i alla händelser propagandaskidåkning in its pride.

Ren defilering från start till mål. Fantastiska skidspår och en fullständigt briljant organisation.

 

Erik Åbergs foto.

”Den Store Ledaren” (internt skämtsamt epitet) ger en av många intervjuer under loppet. Här till Dalarnas Tidningar

 

Kvartetten strävar som bekant efter glädje, harmoni och omsorg. Många uttryckte sig också uppskattande om vår sportklädsel och gladdes över att få sig sång tillsjungen mitt i spåret.

Någon klagade kanske över att vi sjöng och sedan åkte förbi personen för att efter ett par kilometer längre fram sjunga för personen igen. Det blir tydligen lite knäckande i längden.

Det är svårt att sjunga serenad och gå ner på knä på skidor. Men det gjorde vi till ackompanjemang av knäppande leder och senor.

 

Erik Åbergs foto.

Ett av många sångstopp när Kvartetten, så att säga, bildar häck.

 

Vi vet att det tar slut men inte när, heter det ju.

I år kom slutet farande som en käftsmäll, dessutompå ny rekordtid om 4,59.

Timmar, alltså.

Strävan är ju att vara ute så länge som möjligt enligt principen om folkets kärlek men det kan bli svårt att slå detta rekord.

Det kan bli svårt.

 

Hur var det nu: ICA eller IVA?

 

En av de nya alster som inför loppet såg dagens ljus går på melodi Ryska Nationalsången (a.k.a Hockeysången) och förtjänar, tycker vi, att nå en större krets:

VI SKA TILL MORA (ryska nationalsången)

Vers: Vi startar i Oxberg vår årliga färd

På skidor i snömodd mot Mora det bär

I frack och i skjortbröst, en ovanlig kör

med sånger i spåret och ett gott humör.

 

Ref: I fädrens spår sjunger vi vår sång igen

för framtids segrar hela dagen lång, min vän.

Vi ska till Mora och fort ska det gå!

Snön, vit som alabaster, men

Inte där vi haft små raster, vän.

Ät inte snö som har blivit gul!

 

Vers: Det strålar en stjärna förunderligt blid.

Vi vallar för fäste men har inget glid.

Vi fikar i Hökberg och sjunger en sång.

Åter bulle Eldris, vi är nu på gång

 

Ref: I fädrens spår…

 

Erik Åbergs foto.

Enade vi stå – tillsammans vi falla. Eller: de kunde inte valla

 

I sommar ses vi kanske i Vansbrosimmet i samband med att kvartetten inviger sin nya uppfinning ”Frackinis”.

Hur det än är med den saken vaknade Kvartetten morgonen efter loppet upp till braskande rubriker.

 

Erik Åbergs foto.

DT tar upp väsentliga saker – teckna prenumeration!

 

Det är förvisso svårt att sjunga andfådd och i kyla och det är stort omöjligt att göra det lilla som ändå framförs någorlunda rättvisa genom skakiga ljudupptagningar.

Men vi bjuder ändå på smakprov – det är knappast enbart för den sångliga perfektionismen vi håller på.

Väl bekomme! Och tack Vasaloppet!

Lite sång i spåret

Lite mer sång i spåret

Aktion i spåret

Lite sång för en busschaufför 

För den som kommer åt dt.se plus finns ett trevligt reportage samt bilder här

Rebeccorna 2

Efter en viss tids frånvaro gladdes Kvartetten att ännu en gång få möjlighet att uppträda för Odd Fellows damer, Rebeccorna.

Men innan dess gjordes en snabb visit hos födelsedagsbarnet Petra.

Rebeccorna såg ut att må rätt gott över sitt kaffe och de drycker som kaffe kräfva varför det inte var utan viss nervositet kvartetten gjorde sin entré.

Det sjöngs klassisk nationalromantisk 1800-talslyrik, Vasaloppsrepertoaren luftades, det hävdades att serenadens tillkomst skedde redan i paleontologisk tid samt att ett stycke av Bellman måste tidsbestämmas ungefär till Bellmans tid.

Det blev in alles en härlig kväll för vilken vi alla tacka varandra och en förlåtande publik.

Kanske någon av gästerna har någon bild sparad?

Och vill du boka en stunds romantisk underhållning? Ring Poolia.

(Eller oss!)

bä bä vita lamm

Det stundade till Lagtima årsmöte i Villa Rehnstam å Hökviken. Nån jäkla ordning måste det ju vara i en Kvartett.

Gamla sångare återkom, nya sångare (liksom förövrigt fru Rehnstam – vilket möjligen i lika delar kan förstås, ursäktas om än mycket beklagas) uteblev men allt mynnade småningom ut i den stort genuina känsla av espri som väl bara ett egenhändigt slaktat får kan uppbringa.

 

16667810_10154278333236629_1106555232_o

 

Oxbringa, fårbringa, uppringa (en av våra sångare befann sig en smula indisponibel och behövde ringas upp för att få sig sång tillsjungen) eller kanske bara bröst och bringa som en cornflakesflinga, som ordspråket lyder. (Observera att vi inte diskuterar vare sig bara eller påklädda bröst från vare sig anka, homo sapiens eller dito erectus. Vi diskuterar ordspråk.)

Nåväl – vi sjöng, möttes och röstade oss igenom…

…egenhändigt slaktad (fåret – inte korven) kalte platte på fårkorv…

 

16736117_10154278333246629_343900124_n

 

…en redan vid sitt uppfiskande legendarisk fiskgryta…

 

16700072_10154278333256629_1291799316_n

 

…samt den viskande smekning till avslutande tårta på saffran vilket allt sammantaget klart vittnar om det stora och framgångsrika sångarår Kvartetten nu lite gråtmilt lagt bakom sig.

 

16729949_10154278333291629_1383709011_n

 

I fädrens spår för framtids segrar!

Sedan valdes ungefär samma människor till ungefär samma ämbeten som de innehaft ungefär de senaste 7 åren varför Kvartetten nu går in i sitt åttonde verksamhetsår enligt urgammal sed och med bibehållen värdighet.

Eftersom den gamla Ostindiska kompaniet-principen säger att om någon mötesdeltagare räcker upp en arm så får inget från diskussionen föras till protokollet så länge armen ännu är i luften finns inte mycket mer att säga än vad som redan här är förelagt – förutom att den som utses till mötessekreterare på en sammankomst signerad MDP och därefter faktiskt presenterar ett läsbart protokoll så får denne någon sedermera en uppskattning av Kvartetten.

Nu ser vi fram emot Vasalopp, uppträdanden och våren.

Vill någon boka oss?

Bad Boys

Bad boys, bad boys, whats you gonna do when they come for you? 

Ja, det är ju frågan. Tacka ja, exempelvis? Det gjorde vi, självfallet. Behövs ytterligare klargöranden? Okej.

Den illustra morgonbadarklubben Bad Boys begick, som namnet antyder, under mellandagarna Stor och solenn Mellandagsbal i ståtliga Villa Bergalid och det föll sig inte på något sätt annorlunda än att de ville ha lite underhållning till middagen.

Och det var där vi kom in i bilden. Inburna på silverbricka. De har utan tvivel god smak, Bad Boys. Det finns inget bättre än att spegla sin slutmuskel i silver, om en aning burleskt anslag tillåts så nära slutet…på (l)året.

(Ursäkta – det finns folk  med så kallad Göteborgshumor i kvartettens led. Vi jobbar på att åtgärda problemet).

Sagt och gjort – MDP väcktes ur sin väl tilltagna tillika djupa mellandagsslummer, tryckte ner våra skinkor i cykelbyxor och väderspända västar för att samlas till Domaredans i en viss sjungande domares källarlokaler.

 

 

Väl på Bergalid framfördes såväl hyllning till vin som must och därtill allt annat som ryms mellan himmel och jord. Uppskattad serenad och glad publik gjorde aftonen riktigt angenäm.

Kvartetten har upprepade gånger fått frågan vilka vi är, egentligen. Det enkla svaret på den raka frågan är att vi utgör en solig blandning av människor som antingen är aktiva i detta nu eller har ett förflutet i exempelvis Stockholms studentsångare, OD, Poliskören, Allmänna sången, Falu Kvartettsångare, Kristine Kyrkokör, Falu Kammarkör, Benesser och…P-Floyd.

Vi avslutar året med en liten fototävling. Vilket föredrar du?

 

Alternativ 1

Alternativ 1

 

Alternativ 2

Alternativ 2

 

Det lite mer suggestiva alternativ 3

Det lite mer suggestiva alternativ 3

 

Omröstningen sker på facebook. Välkommen med din röst (som vi brukar säga i körsammanhang).

 

Med det ber kvartetten önska gott nytt år – ses vi i Vasaloppet? Kanske hos ICA-Mats? Vid en eld på Valborg? Möjligheterna är oändliga!

…same procedure as every year

För den som tänkte sig en snabb insats inför fredagsmysets oerhörda maximerande väntade måhända en överraskning inne i ICA Supermarkets dignande lokaler.

Vi hälsas numera som – om inte som en kär och omistlig del så åtminstone som – en naturlig del av personalstyrkan. Personalrummet är praktiskt taget att betrakta som vårt andra hem.

Vi sjöng, tågade och flashmobbade. Same procedure as every year.

Bäst respons, var vi nog rörande överens om, erhölls när vi bildade kolonn vid tidningsstället.

 

mdp-vid-tidningsstallet

 

Och nog får vi den bekräftelse vi söker i vår sång – som en insats för samhällets alla fredags-stressade människor – när vi bevittnar den omställning hos ett litet gossebarn i det han plötsligt rycker till mitt i den bortom räddning uttråkande handlingstristessen:

Va….? Ska ni sjunga om Julmust? På riktigt? Pappa….pappa….PAPPA!! Dom ska sjunga om julmust!! Jag vill INTE gå hem längre…vi struntar i julkalendern…

ICA-Mats själv hade dragit till staterna men ändå städslat oss  – traditioner får icke brytas, resonerade han varvid omedelbart allvarligt medhåll erhölls från Kvartetten.

Han hade dessutom haft den goda smaken – så som det mesta i hans butik – att ta bort slushpuppe-maskinen innan avresa. Han är allt en bra fin människa.

Efter avslutad sång tågade kvartetten hem till vårt tredje hem och begick SOS och Råbiff – något man äter alldeles för sällan, löd kvällens samlade erfarenhet.

 

NEJ! Fota inte maten! Fota inte…

 

Love, peace and understandning

Love, peace and understandning

Karolinska förbundet 2.0

2012 uppträdde vi för Karolinska förbundet och nu ville sagda förbund ge Kvartetten förnyat förtroende. Ett förtroende vi nog förvaltade rätt bra, om vi får säga det själva. Och det får vi, är vi överens om.

En tämligen manstark tropp, för att svänga sig med lite militär terminologi, bestående av hela 14 sångare slöt upp på den knarrande parketten i officersmässen på Dalregementet.

Noga räknat var troppen endast två färre än Förbundet, alltså publiken, vilket la en grund för en god och hjärtlig, om än inte familjär, (om man med familjär nu inte avser en social grupp där hälften ler och lyssnar på den andra ((äkta?)) hälften som högröd i ansiktet framför saker från ett annat sekel), stämning.

 

massmdp

Kvartetten dväljes i förmaken i väntan på ledig scen

 

Framfördes tidstypiska och för tillfället väl valda sånger med kraft, precision och bravur. Ställdes frågan om huruvida Dürling var 1800-talets svar på Kurt, ”Kurtan” Olsson på grund av den gemensamma nämnaren Damorkester.

Från Karolinska förbundets sida menades att det aldrig kunde vara fel med kulturhistoriska referenser när dessa framförs med sådan värme och humor som av Kvertetten.

Allt beror på hur det används och menas, tänker Kvartetten och blickar fram emot 9/12 när det ska sjungas i ICA Slätta (16.30 – välkommen!) och därefter begås biffen den rå.