Killinggänget

Det var dags för säsongspremiär med repetition varvid Mats inbjöd till Killingholmen i Orsasjön, en inbjudan som Kvartetten välvilligt hörsammade.

Nytt program skulle sättas, planer smidas och helor tas. Kort sagt: hösten är här!

Nu är det inte särskilt lätt att bedriva körverksamhet enligt FHM:s rekommendationer men vi vill nog ändå påstå att vi uppfyllde dessa.

Och då är vi inte ens femti! Jo, visserligen några av oss – men inte alla. Men, som det heter, det är bara genom konst man kan uttrycka det man inte begriper.

Annars är höstens agenda ganska öppen. Det blir ju förstås det vanliga samtidigt som allt är nytt. Nytt var annars älgburgaren samt Anders Zorns nubbevisa i Hugo Alfvens tappning.

Fröding fastslog (som bekant) att tiga är för en sångare ett brott, Cervantes att den som sjunger skrämmer bort bekymren. Inte bara det, för inte särskilt många myggor visade sitt fula tryne denna magiska och alldeles ljumma kväll.

Några var inte med, tyvärr. Erik sorterade skruvar, Niklas paddlade i sin hemmabyggda kajak (känd från tidningen) och doktor Hagland var annorstädes och gnolade på en nattjournalsång.

Nå, man får inte sluta sjunga. Den insikten landade möjligen på Våmhus strand med den enskilde sångarens inre badkars hela tyngd.

Vi hörs!

Herr

… hagen

… Krokodil

… Gårman

Krokodilens baksida fascinerar

Man kan lida av krokodilskräck. Man kan lida av mikrofonskräck. Kanske även frukta scener. Inget av ovanstående är på något sätt karaktäriserade eller utmärkande för MDP-kvartetten.

Herrar som går i närheten av Herrhagen

Lite paradoxalt är det allt att när samhället i övrigt stänger ner så stod inför Valborg förfrågningar om engagemang formligen som ett majregn i junibacken.

Uppsjungning utanför typ Junibacken

”En manskör, säger du? Till Valborg? I frack och studentmössa? Då har du kommit helt rätt”.

Herr krokodil. I en bil?

Kanske inte så konstigt ändå. Människor behöver sång. Så vi gjorde vårt yttersta för att hinna sjunga för såväl Kopparstadens hyresgäster som från Kulturhusets stora scen samt i förekommande fall radio.

Padda vs noter 1-0

Man förleds lätt att tro att herrar i frack är en stram, linjär företeelse fjärran från förskolans ropande och härjande. När man mött MDP skingras lätt denna föreställning likt vaniljrök på en streamingscen. Några blir solister. Alla gillar mikrofonen lite för mycket eller ”hjälper till” med ljud, ljus och koreografi.

Någon intar programledarens plats och deklamerar sin Corona-dikt. Rynkan i arrangörens panna djupnar och är plötsligt inte helt olik en krokodils intagande flin strax före bettet (tuggan eller utfallet – hur nu en krokodil eljest beter sig).

Att det är kungens födelsedag på Valborg är inget Kvartetten på något sätt värderar högre än exempelvis en lokal herr krokodil men påpekades ändå att Herrhagen eventuellt inte är ett rojalistiskt tillhåll varför heller inte Kungssången behövde framföras.

Men nog hade det varit både roligt och lämpligt att sjunga ”gör coronan på hans hjässa lätt”?

Herr Gårman under dunkla skyar

Vem kör sämst bil i djungeln?

Krockodilen!

Glad vår hälsar MDP!

Här är ett klipp från Krokodilen

Här är en länk till showens på kulturhuset

Här kan du höra Görans Coronadikt

elva år

År 1853 upptäckte den så kallade Perryexpeditionen Japan. Samma år höll koleran Uppsala i ett järngrepp. Allt var stängt och satt i karantän.

Några studenter tyckte det var lite tråkigt så de slog sig samman och bildade sångarsällskapet Orphei Drängar.

År 2009 hade Fredrik lite tråkigt i Falun av ingen särskild anledning – man kan ha det i Falun ibland – så han slog sig samman och ringde runt till några av sina gamla studentkamrater och vips så bildades sångarsällskapet MDP.

Elva år senare höll Corona världen i hampan. Allt var stängt och satt i karantän.

Nja, inte riktigt.

Så kom det sig att MDP, tillsammans med sångare ur OD och dess fantastiska dirigent Cecilia Rydinger i Kristinegymnasiets vackra aula kunde hålla konsert till förmån för Lions Cancerfond.

hela konserten livesändes!

Sedan vidtog högtidlig bankett varför ett muntert sällskap drog iväg till Bacchi lada för sång, dans och skratt.

We are dressed in our best and ready to go down as gentlemen.

Låt oss bejaka livet! Låt oss njuta det! Låt oss hylla Fredman och Ulla! Och om vi inte kan besegra döden – låt oss åtminstone milda dess iskalla grepp om vår hals.

Det handlar inte om att leva längst utan att leva fullt ut i varje ögonblick. Låt oss därför vila vid denna källa trygga i övertygelsen att vår bästa tid alltid är precis här och nu.

Känner du att du missade något? Ingen fara! Det blir ännu ett MDP med vänner nästa år. För det har Cilla sagt!

mdp-vasan 2020

Då det i veckan före kortvasan inte gått att samla herrarna för en repetition fick repetition hållas på macken (Circle K) i Rättvik dryga tre timmar före start, kl 06:20. Personalen önskade kunna höra vad de övriga kunderna sa, så repetitionen fick hållas några hyllor bort från kassan.

Repetitionen pausades och fortsatte sedan på bussen från Mora till Oxberg som Vasaloppet i år så gentilt bjudit oss på. Främst övades på årets nykomling i repertoaren: “I furuskogen mellan Oxberg och Mora”.

Mitt under pysslet med skidmärkning och säkerhetsnålande av nummerlappar upptäcktes en blivande brud lite möhippeutstyrslad sitta och ladda upp inför loppet. Vi samlade oss raskt därikring och brast ut i “kom du ljuva” som vi nog aldrig sjungit så starkt tidigare. Högtaleriet behövde överröstas. Det verkade vara uppskattat.

Efteråt kunde Mattias Nilsson, som kände igen bruden, berätta att det var Paula Bieler som just meddelat allmänheten att hon lämnar sitt uppdrag som riksdagsledamot för SD då hon inte fått ledigt för bröllopsresa.


Liksom i fjol startar vi i startled 3 kl 09:45 och strax innan det har vi sjungit “starten går” i högtaleriet och för SVT:s nyhetsredaktions kameror.


Så var vi igång. Denna väldigt milda och snöfattiga vinter kändes den nästan otroligt att det skulle kunna bli något lopp. Men spåren var ändå fantastiskt fina hela vägen. Strax före Oxbergskontrollen flammade som vanligt svenska flaggan stolt. Denna gång mot klarblå himmel.

Vi åker en bit, sjunger en bit, åker en bit till, sjunger en bit till. Så håller det på. Den sista timmen finns det inga kvar i spåret som har samma tempo som vi på själva skidåkningen. De har redan gått i mål. Det är ett antal som åker förbi oss när vi sjunger, blir omåkta av oss, åker förbi oss när vi sjunger, blir omåkta av oss och åker förbi oss när vi sjunger igen.

De som hört oss mest i år är våra stalkers Kerstin och Cilla. Inte förrän det lite längre korv-stoppet vid Svenska kyrkans kontroll efter Läde gav de upp och åkte ifrån oss.
Solen skiner och kanske blir det fler och längre stopp än det brukar, men till sist går vi i alla fall i mål på den nya fantastiska rekordtiden på 5:51. Den gamla rekordtiden låg på 5:13. Drömgränsen 6 timmar kanske ändå inte är ouppnåelig.


Medverkande i MDP-vasan 2020:
T1: Robert O, David I, Torbjörn C
T2: Hans L, Mattias K, Patrik Ö
B1: Erik Å, Patrik T, Henrik K-N, Martin A
B2: Jonas H, Mats T, Mattias N

rökmaskin

Det stundade om fredagen till repetition och traditionellt årsmöte, denna gång (åter) hemma hos Niklas.

förberedelser – kökets magi

Så det repeterades. Och begicks årsmöte. Niklas demonstrerade sitt stroboskop (eller vad det heter) och sin rökmaskin.

Det är svårt att sjunga tenor med rök i lungorna. Det bekommer dock inte Henrik för han är bas.

Efter att Lützens dimmor (va! Är det redan november!?) lättat framgick att Kvartetten denna kväll satt nytt rekord i antal deltagare vid en intern tillställning. Detta oomkullrunkeliga faktum ställde höga krav på vår i övrigt lysande administration.

Som levererade. Vi är stolta över att kunna meddela att allt gick precis så oerhört perfekt som är så utmärkande för en riktigt god organisation. Kvällen följde på det stora hela taget i lika delar god som svensk revisionssed.

Patric anar ett förstebassolo vid horisonten, Patrik argan list

Revisionen befanns briljant, alla beviljades ansvarsfrihet, några valdes om, den interna chattlista som skapats för att underlätta Kvartettens kommunikation befanns att alla utom ordföranden stängt av notiser ifrån (in vino vertias – sic!), nya sångare i form av Robin och Martin hälsades välkomna, några bastade tältbastu, någon somnade utanför bastun men vaknade strax och klev nymornad in igen då det plötsligt blivit lite kallt om magen.

Slutet gott – allting verkligen mycket gott.

Henrik sedd ur den godaste sjömansbiff som tillagats perspektiv

I övrigt kan inte mycket andragas utan att samtidigt våldföra sig på den gyllene principen What happens in Vegas stays in Vegas.

Och så blev det skärmtid

Strängt taget handlar alltihop om ansvarsfrihet. Eller som någon av de nya sa – det bästa årsmöte jag varit på. Det är viktigt att ibland, om så bara för ett par timmar, få fly vardagens under stundom tunga ansvar. Att fly in i poesin, till sången, till glädjen och (!) romantiken. Hur ska man annars orka (åka Vasaloppet)?

Vi menar – sic gloria transit mundi, liksom.

Mat. Dryck. Personlighet.

Och du!

Den 14/3 har du möjlighet att höra MDP med vänner (vilket innebär MDP + några ur OD) under en av landets bästa dirigenters ledning, Cecilia Rydinger, framföra konsert. Vi gör det till förmån för Cancerfonden och i Kristinegymnasiets vackra aula.

Varmt välkommen!

en kasse Jansson

För vi vet inte vilken gång i ordningen var det dags för traditionellt julfirande på ICA Supermarket i Slätta. Det blir ju liksom inte riktigt jul innan skinkan, musten, sillen, hästkorven (verkligen inte att förglömma) är vederbörligen och rikligt avsjungna.

Vi trodde vi hade en rejäl publik – i själva verket blockerade vi tipset och paketutlämningen varför människor inte helt olikt förhållandena i det gamla östblocket väntade tålmodigt, underdånigt och i återhållen rättmätig vrede

Och visst satt han där, allas vår Mats, på sin höga tron, bakom kassan, erbjudandes folket förstklassig service – allt medan han gladeligen uppmuntrade kvartetten att fortsätta låta och göra. Som om vi behövde någon uppmuntran! Den mannen har verkligen många strängar på sin lyra, en lyra på vilken vi gärna spelar. Mats kärlek – vår belöning. På senare år har en misstanke slagit rot (det är en rot utsprungen ur butiken) hos oss – nämligen att ICA-Mats lever ett dubbelliv som dirigent. När han påstår sig vara på Mallis och spela golf är han i själva verket på Metropolitan och dirigerar världsensembler. Vi kan dock inte belägga denna misstanke men hans glada och taktfasta viftande från bakom kassan gör att vår misstanke gränsar till visshet.

Även ICA-Mats glada drängar och nissar (en nisse och dräng är att betrakta som hen och är som sådan vare sig femininum eller maskulinum) jobbade hårt i sitt anletes svett samtidigt som vi brölade på från vår ringhörna. Vi har alla våra kors att bära.

Niklas vet hur man prioriterar, Mats drömmer om att vara ICA-Mats och David S är tillbaka i våra led. Välkommen åter David!

Allt sammantaget skapade en modern faluvariant av tomteverkstaden en potentiell läsare kan se i Disneys TV-tappning på julafton. Sålunda var det inte särskilt förvånande att vi efter att ha framfört vår rejält tilltagna repertoar av ICA-låtar bekvämt sjönk ner i våra slädar för att begå julbord å Nedre Slätta – det som under stundom benämnts och kallats Taberaset i Slätthult. Henrik kom med kasse Janssons frestelse. Bara en sån sak.

Krösamaja (till vänster i bild) alternativt Skönheten och Odjuret (till vänster i bild)

Vissa hade andra anhörigas julkonsert att delta i och missade därför beklagligt nog Helan, Halvan, Tersen, Kvarten och anlände först till Kvinten. Den Store (vilken efter en snaps tycks bli allt mer stursk i allmänhet samt, till yttermera visso, i dessa juletider, även större i såväl ande som volym ((han hävdar själv kraftig benstomme men hans tonåring säger att han är fet)) Ledaren hade inga större invändningar att göra mot dessa sakernas tillstånd eftersom han skrivit Kvinten själv och därför i konsekvensens namn inte hade några större problem att välja sång.

Själv är bäste dräng, som Staffan brukar säga.

en sång och dansman

Nåja. Det går ju att börja om, Som Erik på sitt karaktäristiskt träffsäkra sätt framlade saken.

Niklas skrev åtminstone inledningen på nästa års ICA-julhit på melodin Island:

Vilande vita, skummande björnar, stolt som i sagan, sagornas ö…

Carpe diem – Patrik sjunger helst utantill

Familjetillvänt julbord! Fruar deltog med den ansträngt artiga min som är så typisk för den som lite för länge lyssnat på allt mer snapspåverkad manskör. Eller som Den Store Ledarens hädangångna, salig i åminnelse, hustru brukade säga när han glatt skrålade på i taxin på väg hem från ännu någon MDP-sittning: älskling – din röst låter precis som Jussis – fast mer personlig. 

Fokus

Jultal hölls, gråtmilda löften om framtida storverk utlovades, kramar utbyttes, sylta, knäck och must förtärdes, fruar trivdes, barn spelade TV-spel (eller vad det heter nuförtiden), funderingar på att uppträda i Konsum Bjurs ventilerades (men avslogs – antagligen beroende på att vi inte skulle kunna bära ICA-Mats genomträngande blick därefter). Och som om en middag i sångens, druvans, glädjens och samvarons tecken inte vore nog utdelades även i uppskattningens tecken diplom, pins och en inte så stor jättepokal av tenn.

Jag som skriver detta, sällskapets ordförande, blev av kvartetten påmind om och uppmärksammad på vad som är viktigt här i tillvaron. Så som en inte så stor jättepokal av tenn, exempelvis. Hur så? Jo, berättade ordföranden (alltså jag själv) upprymd för sina (mina) barn (nåja, ungdomar): när vardagens metaforiska fiskpinnar träffar fläkten är allt man behöver beväpna sig med en inte så stor jättepokal av tenn. Då blir allt som inte känns så bra plötsligt mycket bättre för en stund.

Och det är väl meningen med alltihop?

Vill man – så hittar man någon sorts variant här.

God jul önskar MDP er alla!