gatumusikanterna

Kvartetten begav sig till stadens gator för att sjunga lite. Ett litet barn skänkte oss en slant. Ett annat applåderade. En gentleman jämförde oss med The King’s Singers 🫢. Vi tog inte emot slantar, de gör bättre nytta i välgörenhetens fickor.

Sedan begav den sig hem till Anna och Peter för att äta och sjunga lite. Det talades lite till middagen givetvis:

Kära Anna och Peter. Kära gäster. Kära Emma. Kära MDP. Kära Fido!

Tesen för detta anförande är att ni alla tillhör en viss kategori två men låt mig återkomma till det. Ett annat inledande påstående från mig är att livet är meningslöst. Men låt mig återkomma också till det.

Låt mig istället börja i den här änden. Livet är bra lustigt ändå. Som en stor bergodalbana. Saker händer. Det går inte att planera i någon större utsträckning eftersom det ändå aldrig blir som det var tänkt. I går, exempelvis, blev Erik biten av hund på väg till jobbet. Ja, det var inte hunden som var på väg till jobbet alltså, eller det kanske den var men det hör inte hit. Det var Erik, som påväg till sitt arbete tvingades utstå denna nesa, denna förnedring, denna vederstygglighet.

Biten av en hund. Visserligen en liten rackare. Men ändå. Vart är vägen på väg? Vi kan i alla fall enas om att detta inte var vad han, Erik alltså, såg framför sig när han glatt nynnandes på alla stämmor i Glad sås besteg cykeln i arla morgonstund denna ljuvliga majmorgon för att i godan ro bege sig till sitt arbete.

I lägen som dessa har man i princip två val. Antingen lägger man sig ner på botten av eländets ocean och lever resten av sitt miserabla liv i en liten grotta djupt nere i Marianergraven säker från allsköns jävelskap som hundbett.

Eller så står man kvar och fokuserar på alla de små underbara ting som omger oss varje dag, för småningom ta framtiden i anspråk. Det sista är att föredra. Det gör ont i benet på Erik men våren är här. Jovisst, lätt sagt din jävla godhetsknarkare som någon en gång sa till min bror YB Södermalm.

Jag jobbar, liksom Erik, som lärare. Det har jag gjort i snart 24 år. Det är något ovanligt i dessa dagar att stanna så länge på en och samma arbetsplats. Jag har aldrig erkänt att min huvudsakliga anledning till varför jag förespråkar en statlig skola är att jag fikar efter medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst.

Det är ett fantastiskt arbete. Att se ungdomen förvandlas till ung vuxen. När hen växer genom att åstadkomma saker. När det blir lite fel. Fredrik, jag gillar det där nya italienska ölet Sofiero. Det är händelsevis inte Sofiero du tänker på? Va? Är det inte från italien. Det sa jag till mina kompisar. Det får bli vår hemlighet.

Ungdomar, och barn, har ofta en underbar inställning till livet. Antagligen för att de inte sällan upplever saker i det för första gången. I synnerhet barn ser världen för första gången. De kan fastna i det mest banala av saker. Som att bada i timmar. Medan du själv är en fullt utvecklad cyniker njuter ungdomen över en student på riktigt. Det heter Sofiero. Skönt att skiten är över, nu får du ta över säger jag till polisbrorsan.

Tänk att jag hållit på med politik på olika sätt i tio år trots att jag egentligen hatar långa möten. Det är för att jag gillar att lära mig av andra människor. Jag gillar när politiska motståndare sätter dit mig, om de gör det snyggt, när Patric läxar upp mig för min okunskap och jag njuter av debatter, särskilt när de håller hög retorisk nivå.

Jag är också körsångare. Jag tänker nämligen att man så långt som möjligt ska försöka göra det man älskar. Det är att vara äkta mot sig själv. MDP är ett uttryck för denna självcentrerade kärlek. Att sjunga är ett sätt att se allt det vackra i livet. Som Emma, exempelvis. Henne hade jag aldrig sett om jag inte sjungit i kör. Sången ädla känslor föder. Hjärtats nyckel heter sång.

Kära vänner. Tänk efter. Om 100 år kommer vi alla att vara döda. Varenda människa man känner kommer också vara det. Varenda serviceperson du besöker för att få hjälp med saker, din frisör och hen i kassan på ICA, varenda kollega, kändisar på TV, varje släkting du har. Sannolikt, hur smärtsamt det än kan låta, även dina barn.

Även, kan jag nämna som en tröst för tigerhjärtan, lilla Fido som så elakt bet Erik, frid över dess minne, kommer att vila hundängelns eviga sömn i den särskilda plats som reserverats i hundars himlar för den som biter oskyldiga cyklister i smalbenet. Vi kommer aldrig mer att vara så unga som vi är precis nu. Ser man krasst på det är vi mitt inne i en nedräkning. Att verkligen leva är att vara uppmärksam på allt underbart som finns runt omkring oss. Att varje dag bejaka de små tingens gud.

Som när Erik och jag äter sill på jobbet. Eller när Hasse skriver ett fantastiskt arrangemang, Patric en ICA-låt, när barnen säger att man inte är helt jävla dum i huvudet, iallafall inte just nu, eller känslan av nymanglade lakan mot din egen, och i förekomma fall någon annans, som du väldigt gärna vill ha där, nytvagade lekamen.

Jag sa i början av detta anförande att livet är meningslöst. Det var inte ett ogenomtänkt påstående. Jag tycker verkligen att tanken att söka ”mening” i de omständigheter som råkar existera efter miljarder år av händelser är absurd. Vad är meningen med ett hundbett?

Men jag är ingen cyniker. Jag är, när allt kommer omkring, faktiskt ganska romantiskt lagd. Och så här ser alltså jag på romantik: Jag kommer snart att vara död. Maskföda, för att citera Shakespeare. Under tiden jag inväntar denna ofrånkomliga sanning kommer livet ibland att tyckas långt, tufft och herregud, emellanåt så tröttsamt!

Jag är under livet ibland glad och ibland ledsen. Till sist blir jag, även om det inte känns så just nu, gammal. Inget ont i det iochförsig. Och sen dör jag. Naturligt eller, om jag har riktig itur, av ett hundbett. Det finns egentligen bara en slutsats som är rimlig att dra i sammanhanget: nämligen att det endast finns en förnuftig sak att göra med denna vår tomma existens, denna segdragna väntan på döden, och det är: fyll den. Skitsamma, tänkte Fido en vacker dag i maj. Carpejävladiem. Och så bet hen.

Enligt min åsikt så fyller man livet bäst genom att lära sig så mycket man kan, vara stolt över vad man gör, ha medkänsla, dela med sig och vara positiv i alla lägen. Med det synsättet kan aldrig alternativ 1 vara ett verkligt alternativ. Nej, man bör alltid göra en ny satsning mot livets stora pokerpott. Vem vet vilka kort man får den här gången?

Och som det slår mig tycks de som finns i och runt omkring MDP som typiska kategori-två människor. Det är nog därför vi håller på, tretton år senare. Att ta framtiden i besittning, alltså. Att omge sig med människor man tycker om.

När man tänker närmare på saken, så inser man att det finns väldigt många bra grejer i livet. De små men stora sakerna. Kärlek, resor, vin, sex, kultur, barn, Bach, mat, sång och att ensam en morgon ytterligare något öka farten på löparrundan. Fido ökade farten och se! Hen fick med sig ett skålpund körsångar-kött hem. Det trodde vare sig Fido, Fidos föräldrar, matte och husse eller Erik.

Det är en otroligt spännande sak det här på så många sätt totalt meningslösa livet man alltid är i början av. Därför tänker jag: Lev det. Bejaka det. Njut det. Och vila trygg i övertygelsen att din bästa tid alltid är nu.

Och ska jag till slut ändå ge ett enda livsråd värt namnet säger jag som det sista ni någonsin kommer höra mig säga, åtminstone för den här gången, att blandar du earl grey med mangote så får du ett riktigt schysst french grey-te. Kom ihåg var du hörde det först.

Kära Anna och Peter! Kära gäster! Kära Emma! Kära MDP! Fido! Tack för att du inte är en dobberman! Tack för jag fick komma! Skål!

/Ordföranden

Med ett litet klipp från gatan konstaterar vi lyckligt att våren är kommen!

Tokars lag


Att vara lite tokiger för rolighets skull det är att vara kloker. Klok vill jag vara.
Aldrig vara glad det är tokars lag.

Någon jävla ordning får det väl vara i ett parti. Det visste redan CH Hermansson på sin tid och är förövrigt en visdom Kvartetten omfattar med hull (rejält med hull) kärlek (enormt mycket!) och hår (är det lite si och så med, det medges).

Vad föranledde då kvartetten att reflektera över denna Hermanssonska vishetslära när Kvartetten begick fysiskt årsmöte? Jo, så här (som kidsen säger). Temat var japanskt. Som transformerades till danskt. Mötet, som var fysiskt, blev också digitalt. När underskottet presenterades jublades mangrant.

Årsmötet förlöpte av sin stapel med all den ackuratess som väl bara en afton med sång i tokars lag kan uppbåda. Danskarna är bättre på snaps. Det är kul med fysiska möten, inser man lätt. Underskott i ekonomin är överskott i själen. Det är så det ska vara. Iallafall i vår förening, CH får tala för sig själv.

Något av substans företogs faktiskt. Som beslutet att sjunga vårkonsert utanför Blids 7:e maj. Välkommen! Och inspelningen av tokars lag. Lyssna gärna här.

Vi ber även att få tipsa om Kristine kyrkokörs konsert Haydn Stabat Mater på Långfredagen.

Vasaloppet hundra

Det viktigaste är inte hur något genomförs utan hur det känns efteråt. När den första söndagen i mars närmade sig var det dags för Kvartetten att leverera del tre i den kontrakterade Vasa-trion. Hur kommer nu detta sig? Jo, det antika loppet jubilerar och fyller hundra.

Sålunda styrde vi kosan mot Mora där mogna män skulle komma att kampa på madrass precis som under ungdomens läger.

I arla morgonstund dagen därpå kördes vi ut att möta de kämpande en bit ovanför backen i starten av loppet. Vilken scen. Solsken. Minus tolv grader. Vindstilla. Några servicetekniker. Några herrar i frack.

Eliten brydde sig föga om vår skönsång, inte heller de följande tvåhundra åkarna uröver någon enstaka svordom över blåbär i frack. Men i takt med solens uppgående och tilltalande värme, minuternas multiplicerande så ökande också omgivningens uppskattande leenden. Plötsligt logs och hurrades det för något så banalt som för sång av herrar i frack.

Det var skillnad mot kortvasan. I riktiga Vasaloppet uppstår en annan sorts förbrödring/systring/föryngring. Tillrop mötte oss nästan varje kilometer. Är det bröllop! Det viktigaste är inte vad man gör utan att man gör det med stil! Är det funktionsmaterial i fracken! Såg er i Kortvasan! Underbart!

Det bör sägas att en och annan i spåret, möjligen också jobbandes på televisionen, bör undervisas i skillnaden mellan kostym, smoking och frack. Möjligen.

En ögonblicksbild. Efter ytterligare ett litet sångarstopp kom Den Store Ordföranden ikapp en hysteriskt trött person. Långsamt lyfte hen huvudet och tackade för sången. Det behövde jag. För nu går det tungt.

Och visst fick vi TV-tid. Här kan man se oss i landets största tv-sändning med en miljon tittare. Och här sjunger vi för täten. Det är i alla händelser sant att Jacob Hård lyssnat på oss. Två gånger!

Väl framme i Evertsberg nådde vi, helt enligt planen, repet. I en buss full av trötta och lyckliga kämpar sjöngs det sista ur rossliga halsar. Eller nästan. Nog var också alla volontärer värda en sång? Självfallet.

Det viktigaste är inte hur något genomförs utan hur det känns efteråt. Och att bli kallad och anses så som glädjespridare är bland det finaste som finns.

kortvasan 22

För nionde året i rad åkte kvartetten kortvasan. Vilken dag! Var vi än vände oss mötte leenden och glada tillrop, människor verkade genuint glada av att se och höra oss. Så mycket pandemitrött svensk folkfest!

Starten går

Det sjöngs vid målet, det sjöngs vid starten, det sjöngs vid alla härliga små stopp utmed de tre mycket behagliga milen i sköna vita spår. Propagandaskidåkning.

I Mora stad

Men man får emellanåt se upp. I synnerhet när man besöker den facilitet som inte utan skäl benämnes Bajamaja. Var har du skörten, bäste bror? #Bajsfrack.

Utmed spåret

Vi i MDP står för att vi ibland sjunger sånger vi inte riktigt står för. Vi vill ju inte oförblommerat hylla kung Karl bara så där. Sveriges flagga, som står för inkluderande mångfald, vill vi iallafall hylla.

Depå

Men nu har vi strukit i repertoaren. Ät inte snö som har blivit gul går, smärtar det oss att medge, på melodi Ryska nationalsången. Det går inte, vi tar den inte i vår mun.

Mer Mora

Kanske skulle vi lära oss Ukrainas nationalsång? Den är väldigt vacker. Här finns den i blandad kör.

På söndag åker vi igen! Vem vet, kanske får vi direktsänd tv-tid? Och vill någon höra vår sång vid målet? Här!

Målgång

jubileumsvasan

Årets Vasalopp är inte vilket Vasalopp som helst, nej loppet jubilerar! Vasaloppet fyller hundra år! först ut var jubileumsvasan där allt skulle vara så likt det första, ursprungliga Vasaloppet som möjligt. Inga paddor med noter, således, i övrigt behövde kvartetten inte ändra så mycket.

Serenad för kranskulla

MDP är ombedda att både delta och sprida sångarglädje än här, än där. Och på jubileumsvasan var vi där, självfallet!

Huvudbonader enligt original

Kring målet sjöng och spreds Vasaloppets glada budskap som mest handlar om skidor, valla, gott humör och att staka och sånt.

Håll ut! Kanske ses vi på Kortvasan?

litet julbord 21

Stackars ICA-Mats var opasslig och kunde inte närvara på årets julkonsert utanför sin butik. Detta till trots framfördes klassisk julmusik blandat med ICA-romantik. Varvid kvartetten avtågade för att begå ett i vårt tycke hyfsat litet julbord till vilket en skara noggrant utvalda gäster inviterats.

Men låt oss börja från början så det tar slut någon gång. I ymnigt snöfall och till elektronikens falnande sken samlades en liten fin publik. Alltså de som förstår att då och då i vardagsbrådskan stanna upp för att varsebli allt det sköna som finns här i livet. Varför håller vi annars på?

Varefter några tappra sångare flyttat tabberaset i Slätthult till Slagghult. Ergo: julbord.

Nya vänner trivdes med gamla, tal hölls, priser utdelades, sånger sjöngs, ostkaka åts och skratt ekade. Tack Per och Henrik!

Nu avvaktar kvartetten ett mycket spännande och innehållsrikt nytt år.

Missade du oss? Här erbjuds ett smakprov!

God jul!

Karolinergig

Det var så sant! Vi har ju sjungit hos Karolinerna igen!

Sprit till hands

Åter samlades vi i Dalregementets vackra mäss och framförde ungefär samma slagdängor som alltid. Det är en fördel med karolinerna. Och med oss. Och tvärt om.

Konstaterades att vi nog inte har alltför mycket gemensamt, Karl och MDP. Vi menar, gå upp klockan 03 och arbeta, dricka ljummen öl till frukost. Ja, det är väl det där med ölen, även om vi föredrar den kall, annars hade vi nog gått om varandra i sällskapslivet.

Inget är som väntans tider

Konstaterades att man kan säga vad man vill om Karl XII men han hade iallafall inga problem att få igenom sin budget. Men när han väl avgick var det för gott.

Apropå gott, så ses vi väl på Ica Slätta den 10/12 ca kl 17.30 hoppas vi.

Hurra!

Positiva halare

fkmf 50 år

Kulturföreningen FKMF firar 50 år med storstilat årsmöte i mässen på regementet. Kvartetten var inbjuden att underhålla med ett kultur, dala- och regementsanpassat program. Så skedde.

Särskilt Fansång passade synnerligen väl i sammanhanget eftersom regementet just fått sin fana åter. Kvartettens inbjudan till det eventet måste rimligen ha kommit bort i posten både tror och antar vi.

Det sades, smärtar det oss att medge, att föreningen lägger ner nu. Den store ordföranden firade också födelsedag och är ett levande bevis för att livet enbart blir bättre efter 50.

Senare på ”brittisk” pub.

Nåväl, snart ska vi återvända till mässen igen för ytterligare ett privat uppträdande. Vill den stora allmänheten höra och begapa oss hälsas och inbjuds denne till ICA Slätta den 10/12 klockan 17.

Ångtrut

Det formligen ångade ur truten på oss. För visserligen sågs och hördes Kvartetten lite i våras, visserligen besöktes åter Killingholmen nu i höstas. Men äntligen, verkligen äntligen, kunde man, utan restriktioner eller andra begränsningar, nu åter samlas kring Niklas stora bord.

Ångan stod sålunda tät. Risk för övertändning förelåg.

Åter

Så sågs vi då äntligen. Vi sjöng, Vi skrattade. Vi åt. Vi var tillbaka till rötterna i konceptet Mat, Dryck, Personlighet. Eftersom vi strängt taget är en enda stor samling av gubbar så åt vi det. Nej, vi är inte kannibaler, eller en kaniner, men gillar tanniner, vi åt gubbröra. Få saker är godare än gubbröra.

Nytt för kvällen var rätten ångtrut. Rätten härrör från en viss Sten Broman. Man kokar ett ägg i sex timmar. Sedan delar man det och tar ut gulan. I hålet lägger man stark senap, HP-sås, vinäger och lite tabasco. Sedan lägger man tillbaka gulorna och trycker ihop ägget. Man stoppar in hela ägget i munnen och äter. Då får man hela… smakupplevelsen. Man avslutar med en snaps eller ett alkoholfritt alternativ,

Ångtrut

Sedan följde helstekt entrecote om vilket inget annat kan sägas än att den gifte sig bättre med kvällens vin än sin föregångare ångtruten med nubben. Hjortronpannacottan som till och med människor som normalt sett inte gillar hjortron vet att uppskatta gick inte av för hackor. Rökmaskin och sockervadd, behöver inte ens nämnas.

Sockervadd

Att om Kvartetten var glad att ses råder inget tvivel. Vi tar upp tråden där den senast lades ner. Det ska sålunda uppträdas för Karoliner och ska begås taberas i Slätthult framöver. Vill du höra oss? Slå gärna en pling. Hur det än blir med den saken: att ses i verkliga livet är en ynnest.

Peter står i rök och damm

Juni 2021

Länge leve länge sen
Som jag minns det var det lätt
Även när jag trillade omkull
Länge leve du min vän
Du som alltid följt mig hem
Nykter eller alldeles för full
Snön är vit som den var förr
När vi bodde dörr i dörr
Men det var så länge sen
Ja, det var säkert längre än

Repetion i en trädgård

En magisk natt i juni. Det är så himla perfekt.

Det är nog ingen överdrift att påstå att hela körsverige sedan länge sitter på händerna. Så plötsligt medgav sakernas tillstånd sång igen. Kvartetten var (är), som det heter, grymt taggad. Ett Coronasäkrat Vasalopp och dito tillställning i oktober 2020 är det vi av förklarliga skäl mäktat med på senare tid. Behovet av sång var (är) uppdämt.

Uppvaktar jubilar

Så plötsligt: Niagarafallen. Repetitioner, sång för jubilar, uppträdanden på studentfester, studentlunch, uppvaktning av studenter och intern MDP-middag. Det känns som livet återkommit.

Sätt maskinen igång, herr kapten!
Till student på balkong

På en studentmottagning hade vi till och med två set med mellanliggande paus. På ett annat sjöngs det för student på balkong. MDP fortsätter hursomhelst utveckla sin matkonst, dryckkonst och personligheter. I det senare fallet kan vi denna vår välkomna två nya sångare: Jerry och Christian.

Länge lever sommaren
Den som kom och gick igen
Snabbare än någonsin förut
Vi fick inte åka någonstans
Inte ens till Köpenhamn
Grät och grät tills tårarna var slut
Står och låtsas inte se att du står precis bredvid
Kände dig för länge sen, ja det var säkert längre än

Hasse musicerar

Kanske efterfrågas redan till veckan våra röster. Kanske ses vi redan i höst igen. Framtiden är kanske snart här igen. Ljus.

Helan går

Ett barn blev nostalgisk. ”Nu är det som när jag var liten, jag får somna till manskör!” Grannar applåderande och sjöng.

För att avsluta detta med att citera kvartettens ständige ordförande: ”Jag har sjungit. Jag är lycklig. Ni är fina människor.”